Helvetestabletternas hämnd

Mor antog, intet ont anande, utmaningen att få helvetestabletterna släta. Hon fick se sig slagen efter dryga timmens brottningsmatch med dessa, det är omöjligt att få dom släta! Om det är någon som har förslag på vad man kan använda dom till istället vill jag gärna veta.

Mors dag kom och gick och inte blev det någon lugn stund vid älven inte. Mor, svärmor, svärfar, maken, yngsta dottern, tonårsdöttrarna och pojkvännen förgyllde min dag i stället. Vi grillade lite kött och åt potatisgratäng maken gjort, den är makalöst god, sen blev det en sväng in till en stad ganska nära oss för besiktning och återlämnande av nycklar så nu är vi äntligen av med den lägenheten.

Elitloppet startades i vanlig ordning i dag och jag fick rätt om vilken häst som skulle vinna. I fredags var vi hos goda vänner när en liten diskussion rörande elitloppet kom upp och det dividerades om vilka hästar som var värdiga att starta i dagens lopp. I förbifarten hörde jag Iceland nämnas och tyckte det lät som ett trevligt namn så jag sa att den hästen vinner säkert. Det var nog inte någon i sällskapet som gav mycket för den kommentaren, de tyckte inte han hade något i elitloppet att göra alls. Jag avslutade kvällen med att påminna herrarna i sällskapet om vilken häst jag trodde skulle vinna, talade tydligt och välartikulerat "I C E L A N D"! Innan loppet startade gjorde jag maken påmind om vilken häst jag trodde på. Jaha, och vilken häst gick och vann? Va?? Var det inte Iceland? Joho, det var det!! Lite synd är det naturligtvis att jag inte hade spelat på hästen men vem bryr sig så länge man har rätt.

Tidig helg

När halva elevstyrkan i vår lilla klass är sjuk kan man (när man har tur som jag) flytta sin arbetstid och sluta tidigare, det betyder att nu har jag HELG!
Nu behöver jag bara vänta på att mor kommer hit så jag kan åka till en lite mindre stad ganska nära oss för att bära och städa ut tonårsdöttrarna ur deras lägenhet. Eller jag ska inte bära just någonting alls men torka lite här och putsa lite där kan jag göra. Mor som kommer per buss från en stad inte helt nära oss har ett fint uppdrag som väntar utöver att passa yngsta dottern. Hon ska få brottas med sex bordstabletter från helvete som jag köpte i Ullared. Jag har provat stryka en och det gick inte alls bra, det gick faktiskt riktigt dåligt! Ja, ja, jag vet att man ska ta en blöt/fuktig handuk och stryka på den för att pressa och det har jag gjort. Jag pressade som bara den faktiskt och hängde till och med på strykjärnet för att lägga lite tyngd bakom men inte hjälpte det, tabletthelvetet var lik förbannat veckig och skrynklig. Börjar undra om det var engångstabletter jag köpte och att det var därför de var så billiga. Men nu kommer tabletterna få möta sin överman eller rättare sagt överkvinna, har aldrig sett en rynka eller ett veck på några dukar, tabletter, löpare eller gardiner hos mor så jag räknar kallt med att hon fixar även dessa helvetestabletter.

Till veckan är det den första officiella funkisveckan läste jag här. Jag brukar titt som tätt försöka upplysa folk i min direkta närhet, men även de på lite håll, om hur det kan vara att leva med ett barn/ungdom som har ett funktionshinder. Jag ska försöka lägga lite extra krut på det även här till veckan. Vet inte varför jag brinner för dessa barn/ungdomar och deras familjer men jag gör det och kommer förmodligen göra det livet ut. Är av den bestämda åsikten att ALLA har rätt till ett fullvärdigt liv och att det är upp till varje enskild individ att bestämma hur och vad den vill göra med sitt liv. Det är inte upp till någon annan att sätta gränser eller bestämma vad som är rätt eller fel. Det finns tyvärr alldeles för många exempel på korkade människor, här finns ett exempel på det. Man kan sucka i det tysta och tycka att det är fördjävligt eller så skriker man rakt ut och försöker göra något, jag väljer att försöka göra något. Vad väljer du??

Jag har snusat!

Jag har varit till en stad inte helt nära oss och snusat, snusat på nyaste, minstaste och sötaste brorsdottern i världen! Finns ingenting som luktar så gott och som fascinerar mig så otroligt mycket som en ny liten människa. Minsta lilla min får mig att småle, stöta ut ljud som "ååååå" och "mmmmm" eller kommendera omgivningen att titta på det fantastiska. Det fantastiska kan vara en gäspning eller att ögonen öppnas. Om yngsta dottern, någon av tonårsdöttrarna eller myndige sonen skulle göra något liknande ser jag det inte, eller jag reagerar inte på det i alla fall men när en ny liten människa gör det är det FANTASTISKT!

Just nu laddar jag inför morgondagen. Det har blivit dags att flytta hem tonårsdöttrarna och det innebär en hel del slit och släp samt flyttstädning av lägenheten. I dag ångrar jag att de inte bott i en liten etta i stället för en trea, tänk vad snabbt städningen gått då. Inte är det speciellt roligt att bära möbler och kartonger när det regnar heller och smhi säger att det ska regna hela helgen..

På söndag uppvaktar vi alla mödrar i Sverige. Jag skulle uppskatta en solig och fin dag vid älven, kan någon fixa det?

Ledig dag!

Flyttade mina timmar till torsdag så vips vaps blev jag ledig i dag också! Nu var det verkligen dags att ta tag i drivorna med smulor, högarna med reklam, dammtussarna och allt annat som helt enkelt bara låg på fel ställe. Konstaterade snabbt att nu är det inte roligt att städa längre. Nyhetens behag har lagt sig, hos samtliga familjemedlemmar tror jag. Under det år vi har bott hemma nu har i stort sett samtliga familjemedlemmar plockat undan efter sig men nu verkar alla ha slutat med det. Kan inte förstå varför ALLT hamnar i köket jämt, eller en hel del blir liggandes i hallen också. Jag plockade, flyttade på saker, plockade, slängde saker, svor, plockade, strök lite bordstabletter och tillslut var det dags att torka, gnugga, gnälla, putsa, gno och sucka lite. När allt tillslut var där det ska vara, dammet borttorkat och blommorna vattnade var det bara golven kvar - dubbelsuck! När det började likna klart tog jag med mig påsarna med tomflaskor (pet-flaskor) och åkte till Ica. Efter en hel del stoppande, suckande, pulande och mumlande var det dags för lite vardagsshopping och det är JÄTTETRÅKIGT i vanliga fall och just i dag var det hysteriskt tråkigt men ack så nödvändigt. När shoppingen var klar åkte jag hem och JÄKLAR vad glad jag blev när jag öppnade dörren!! Det var SÅ fint inne och det luktade nystädat, humöret som två sekunder tidigare varit i nivå med trottoaren sköt i höjden med samma fart som en raket på nyårsafton.

Yngsta dottern skulle ringa till en kompis i morse för att fråga om hon ville följa med henne hem efter skolan. Kompisens mamma har bara mobiltelefon så yngsta dottern ringde på den men det var upptaget hela tiden. Det var bara att acceptera för unga fröken att det inte blev något bestämt. Ungefär en timme senare får jag ett sms av ena tonårsdottern som vill att jag ska ringa henne vilket jag naturligtvis gör, det är bara det att det är upptaget - hela tiden. Jag provar ringa den andra tonårsdottern men det är upptaget där också. Typiskt tonåringar tänker jag. Tillslut skickar jag ett sms, med en liten klagan över att det bara är upptaget, till tonårsdottern som ville jag skulle ringa. Till svar får jag att hon inte pratar i telefonen och att hon inte gjort det tidigare heller. Hmmm, nu börjar jag fundera på om det är något fel någonstans. Skickar ett sms till den andra tonårsdottern och frågar om hon har pratat i telefonen, får till svar att hon inte gjort det. Nyfiken som jag är vill jag veta vad som är fel så jag går in på telias hemsida för att titta efter driftstörningar. Gissa om jag blev lite full i skratt när deras karta över driftstörningar har driftstörning!? Strax efter detta hör jag på radion att hela Sverige är drabbat av ett fel i det mobila nätet, tydligen var det bara samtalsbiten som inte fungerade eftersom det gick att både skicka och ta emot sms. Det fanns i alla fall minst en mobiltelefon det gick att ringa både till och från, Kollegans. En mobiltelefon som hon har mumlat och svurit över några gånger då hon blev lurad när hon band sitt abonnemang. Hon blev lovad en uppdatering av den mobil hon hade men fick en som inte på långa vägar är bättre än den hon hade. Men tydligen är den mycket bättre än vad någon kunnat föreställa sig, den fungerar när inga andra mobiltelefoner i Sverige fungerar!

Testpilot!

Har aldrig gjort något sånt här tidigare men någon gång ska vara den första. Jag har anmält mig som testpilot på en Canon 550D, så nu kan jag bocka av även det från min saker-att-göra-innan-jag-dör-lista. Hur man gör? Gå in här! Men glöm inte att hålla en tumme för mig! Skulle vara hur roligt som helst att få testa en sådan kamera, har nämligen funderat på att skaffa mig en riktig kamera och jag har LÄNGE funderat på just en Canon. Så håll nu alla fingrar och tår på att jag får testa för jäklarns vad bilder det kommer knäppas då!!

Det rör på sig!

Jag, tonårsdöttrarna och pojkvännen har varit och fiskat igen, för trehundrafemtioelfte gången. Maken och yngsta dottern roade sig på annat håll. Äntligen har fiskarna börjat nappa, visserligen mest mört men pojkvännen lyckades få upp en ganska fin harr.

Nog sjutton växer det i elevernas odlingar:

Det är bara en vecka sedan jag fotade den blivande gurkan sist och snart är det dags att skörda! Det kommer bli gurkfest på skolan innan skolavslutningen, var så säker.

Karva lite här och karva lite där.

Jag har varit till doktorn med ena tonårsdottern nu på morgonen. Hon har ett födelsemärke på kinden/käken (ja, hon är född med det) som hon vill bli av med. Jag har i ärlighetens namn väntat länge på den här dagen, att hon inte vill ha kvar pricken över i. Pricken som omgivningen många gånger använt för att se skillnad på henne och hennes tvillingsyster. Det gick drygt 17 år innan hon fick nog, när hon var mindre tyckte hon att pricken var en del av henne men nu....

Jag förstår henne men det är med blandade känslor jag stöttar henne, hon kommer få ett ärr istället. I bästa fall är det en skicklig kirurg som utför ingreppet och bara lämnar ett litet spår. Hur omgivningen ska se skillnad på töserna efter detta ska bli intressant att se. När tjejerna gick på dagis var det så många som tittade efter pricken att båda tonårsdöttrarna vände upp ena kinden när någon frågade vad de hette, de hade väl sett hur alla tittade och ville underlätta.

När vi ändå var hos doktorn tog vi upp problemet med en ond knöl hon fått på ena foten så nu blir det röntgen för att se om den också ska opereras bort. Hmm, vet inte om jag tycker det är roligt alls att någon ska skära i mitt barn och nu låter det som det kan bli två ingrepp. Ja, jag vet, det finns barn som varit med om mycket värre saker och som allt för ofta utsätts för olika medicinska ingrepp. Vi har alla olika referensramar och mina ramar innefattar inga större ingrepp på mina barn, vi har varit förskonade från sådant tack och lov. För tacksam är jag tro inget annat!

Det närmaste operation jag har kommit med något av mina barn var när ovanstående tonårsdotter var några år yngre och halkade i en skateboardramp. Den andra tonårsdottern ringde mig (jag var hemma) och sa att jag måste komma för syster hade fått en sticka. Tyckte det verkade lite överdrivet att ringa efter mig för en sticka och sa därför att "den kan vi väl ta bort när ni kommer hem" och med det trodde jag samtalet var över. Tonårsdottern sa att jag måste komma, det gick inte att vänta. Suckande och svärande slet jag åt mig en pincett, kastade mig i bilen och åkte mot fotbollsplanen de befann sig på. När jag kom fram såg jag hur teaterapan, som jag tyckte hon var, låg på magen mitt på plan och grinade. Med en lätt irriterad röst frågade jag vart stickan var och dottern pekade på ena skinkan!? När jag tittade såg jag ju faktiskt hålet i byxorna och det var inte litet. Hon drog ner byxorna en liten bit och jag insåg raskt att det där var inget för min pincett. Det var bara att försöka få upp ungen på fötter och på något sätt få in henne i bilen, hon fick stå på knä i framsätet lätt hängandes över nackstödet. Vi åkte hem för att meddela maken att en färd till sjukhuset i en stad inte allt för långt från oss stod närmast på schemat. Tonårsdottern fick ligga på magen i baksätet hela vägen in, inte det säkraste sättet att transportera ett barn på men vad gör man när ungen inte kan sitta.

Gissa om kvinnan i receptionen på akutmottagningen tittade konstigt på mig när jag förklarade anledningen till vårt besök - en sticka! När jag förklarade vart stickan satt och att den var stor blev vi hänvisade att sätta oss i väntrummet men i samma stund som hon sa det insåg hon det omöjliga i det och ändrade sig till att vi fick stå och vänta. Vi lämnade akutmottagningen med en bedövad och hopsydd skinka (3 stygn) någon timme senare. Han, kirurgen, blev tvungen att skära lös stickan för den satt djupt och stenhårt fast. Och ja, jag fick ta tillbaka att hon var en teaterapa, den gången i alla fall.

Jodå, stickan finns kvar. Vi fick med oss den från sjukhuset, utan att be om det ens och receptionisten frågade oss på vägen ut om hon fick se den, ville väl se om den var så stor som vi sa.

Väntan är över!

Jag har blivit faster igen, till en liten tjej! Bror ringde nu på förmiddagen och meddelade den glada nyheten. Tänk att hjärtat går igång så fort men hör ett litet gnyende från ett alldeles färskt liv, man blir liksom varm i hela hjärtat. Hur jag ska kunna hålla mig från att åka till en stad inte helt nära oss omedelbart vet jag inte. För att lugna ner mig har jag börjat gå igenom de pyttesmå kläder jag har kvar efter våra barn, vilka minnen de bär med sig. Vissa plagg kommer jag ihåg precis vart vi var och vad vi gjorde när barnet ifråga hade det på sig medans vissa plagg inte finns i minne alls. Nu ska jag tvätta och vika så får vi se vad den nya tösen kan tänkas passa i och vilka eventuella minnen hennes föräldrar kan få av samma kläder. Det är dock lite känsligt med ärvda kläder. Alla vill inte ha det som andra haft eller så kanske man tycker de är strykfula. Jag bär med mig kläderna och sedan får de stolta föräldrarna själv välja om och vad de vill ha. Jag ska inte åka dit i dag men helt säkert en dag inte allt för långt bort.
Känner jag mig själv rätt lär jag åka dit till veckan, längre än så kan jag nog inte vänta.

Vatten, svett och smärta

Nu gäller det att ni spetsar ögonen så ni ser vad bilden föreställer. Ena tonårsdottern, pojkvännen och jag smög oss ut klockan 1 i natt när yngsta dottern, maken och andra tonårsdottern låg och sov som bäst och spanade på vårfloden å jösses vilken flod vi fick se, det var nästan lite läskigt. Indalsälven når på sina ställen nästan upp till vägen! På bilden är det ett kraftverk som har dammluckorna på vid gavel, vattnet når halvvägs upp på 2-våningsbyggnaden!! Det spelade ingen roll vart vi åkte, vattnet hade stigit med säkert 3 meter överallt.

I dag har jag varit med tonåringarna till Boda Borg, snacka om att det var kul! Mina armar är dubbelt så långa och värker som bara den, knäna har femkronors stora röda märken och kroppen är HELT slut både av klättrande, krypande, ålande och skrattande övningar. Ska helt klart åka dit igen! Maken och yngsta dottern då? De åkte till Åre med grannen och hans son och senaste rapporten säger att de badat i 4 timmar.
Annars består helgen mest av väntan, väntan på att bli faster igen! Bebben verkar dock trivas alldeles för bra där den är, har ingen brådska ut alls faktiskt. Den blivande mamman har gjort allt (tror jag) som står i hennes makt för att skynda på det hela men dagarna bara tickar på och nu har hon gått 3 dagar över tiden. Kanske är det så att bebben är av samma skrot och korn som de blivande föräldrarna, den gör som den vill när den vill ;-)

Att njuta eller inte

Sitter hemma och njuter av att helgen blev extra lång. Tänk vad en dag kan göra skillnad, på gott och ont. En dag med sommarvärme, bad, glass och glatt sällskap är alldeles för kort. En dag med regn som kommer på tvären, påtvingad utevistelse, regnblöta mackor och ensamhet är olidligt lång. En dags väntan och längtan tar aldrig slut. En dag man njuter av och aldrig vill ska ta slut tar slut innan man hinner blinka. Så nu är ju frågan, ska jag verkligen njuta och riskera att helgen tar slut innan jag fattat att det var helg eller ska jag göra tråkiga men ändå nyttiga saker för att få ha en riktigt lång helg?

Pratade med myndige sonen härom dagen och han verkar leva livets glada dagar, tack och lov. Han har bytt bostad så nu leker livet nästan. Lite problem har han allt kvar, längtar redan efter falukorv och lösviktsgodis!? Kan nästan se tulltjänstemannens frågande blick när han (ja, jag tar för givet att det är en han) går igenom mina väskor och det bara ligger falukorv och godis huller om buller i dom. För till Irland ska jag åka, när vet jag inte men dit ska jag! Har haft en dröm om semester på Irland sedan jag var tonåring. Jag ville åka dit och semestra med häst och vagn, det kanske man skulle passa på att förverkliga nu. Kan se mig och maken på kuskbocken med en rejäl hästrumpa framför oss, solen gassandes i våra ansikten och klippetikloppljud i öronen. Fattas nästan bara lite banjoljud så har vi raskt förflyttat oss till vilda västern.

Jag tror jag blir TOKIG!!!!

Läs Rymdkevins blogg och SKRIK ut din frustration, jag gallskriker för fullt!!

Omogen bärfis?

Kollegan och jag var på en liten promenad med en av våra elever i går när jag fick syn på en liten röd tuss som rörde sig! Trodde på fullt allvar att det var ludd från någon tröja som kröp på marken, när jag tittade närmare såg jag att det var ett kryp. Kanske var det kryp som det här stenåldersfolket försökte stänga ute med sina små dörrar?

Visste du.....

....att under stenåldern hade husen små dörrar för att inte småkryp skulle komma in. Ja, det är yngsta dottern som varit framme med "klokskap" igen. Jag skrattade högt för mig själv när jag i morse läste detta, hon beskrev stenåldershusen så på ett prov. Det är inte utan att man undrar hur små stenåldersmänniskorna var.

Cirklar, gurkor, hundar, hår och total förvirring

Snacka om att det växer så det knakar i vår plantering på jobbet! Titta vad som mötte mig när jag kom dit i dag!

Det börjar redan bli gurkor på plantorna! Vi kommer nog att ha skördefest innan sommarlovet och hur eleverna ska kunna transportera hem dessa monster vet inte jag.

I dag är det tisdag och då cirklar jag i en by inte helt nära oss, nu är det bara tre gånger kvar (jösses vad fort det har gått). På hemvägen såg jag en kvinna som studsade upp och ner samtidigt som hon flaxade med armarna, en inte allt för vanlig syn tack och lov. I ena handen hade hon ett hundkoppel så jag bromsade in och började spana efter hennes hund. Efter en liten bit såg jag en röd/brun hund springa över vägen (såg nästan ut som en lite väl stor räv). Som den sanna djurvännen jag är stannade jag bilen och började locka på hunden. Den var inte speciellt intresserad men när Äsch trasselknut kom farandes på vägen väcktes lite intresse. Till slut kom hunden närmare så jag kastade helt fräckt in trasselknuten i bilen och hunden hoppade faktiskt in! Glad över min välgärning vände jag bilen för att kunna återförena hund och matte, trodde jag. Kvinnan blev överlycklig när jag kom, inte över att hunden var fångad utan för hon trodde det var min hund. Förvirringen var total ett tag men till slut fattade både hon och jag hur det låg till. Kvinnan var lite brydd över vad vi skulle göra nu. Jag däremot var helt klar över det hela, hunden skulle naturligtvis stanna hos henne och hon skulle ringa polisen och berätta om sitt "fynd". Hon såg lite förvirrad ut men jag när jag hjälpt henne få på hunden ett koppel och hon såg att den inte var elak blev det bättre. Jag lämnade hunden där och då med ett litet illmarigt leende på läpparna, har hittat hundar efter vägen förut och ringt polisen så jag vet att de inte är speciellt intresserade av att hämta hunden.

Jag som i går var brydd över att maken inte sa något om min hårklippning och undrade om det var typiskt manligt tar tillbaka det! Inte en enda har kommenterat klippningen, antingen syns det verkligen inte eller så blev det fult som stryk. Lite konstigt är det allt med tanke på att det är minst 5-6 cm kortare och rejält uppklippt! Klippte visserligen inte håret för andras skull utan för min egen men nog är det lite roligare om folk ser att man klippt sig. Kanske är det så att min förvirring har varat längre än jag tror så alla har glömt hur jag såg ut innan. Om man tittar på gurkplantorna verkar det senare mest troligt!

Lite kortare, lite mer

I dag har jag varit ledig, ganska skönt men förvirrat. Har ingen ordning på veckodagarna längre, onsdagen var fredag, torsdagen blev således lördag och vad fredag, lördag och söndag var vet jag inte riktigt men dom kändes som söndag - alla tre dagarna. Eftersom jag inte hade någon ordning på dagarna tog jag det säkra före det osäkra och ringde Kollegan på morgonen för att höra om jag skulle jobba eller inte. Börjar bli dags att söka plats på äldreboendet här i byn tror jag.
Har varit ganska effektiv i dag, trots förvirringen. Tog med mig tonårsdöttrarna till en stad inte helt nära oss för lite shopping. Trodde pojkvännen skulle följa med så jag fick åka hem men icke, det var bara att köra själv.... Jag lyckades i alla fall få en tid för klippning så nu är håret lite kortare men tro inte att maken har kommenterat det. Är det typiskt manligt att inte lägga märke till sånt? Lite mer kläder till min garderob blev det också, äntligen. Ullared kan slänga sig i väggen! Jag tycker om när jag kan gå obehindrat mellan hyllorna inne på affärer och faktiskt se vad som hänger där och att jag när som helst och med valfritt tempo kan kasta mig ut därifrån utan problem, med hälsenorna i behåll.

Sommarvärmen är här!

Jag och ena tonårsdottern har varit och tittat på hästar. Vi blev glatt överraskade när vi såg fyra föl, man blir liksom varm i hela kroppen av djurbäbisar. Personligen tycker jag att stora hästar är lite läskiga, de mindre raserna går bättre. Nu var det inga små hästar som hade fått dessa föl utan ardennerston!

En ardenner har riktigt stora fötter (ja, jag vet att det heter hovar)! En vanlig hästs hovar skymtar i bakgrunden och de ser nästan lite fjantiga ut.

Termometern visar på +23,8 grader i skuggan nu, ganska skönt men jag är rädd att det bara är högst tillfälligt. Till veckan blir det säkert både åska, hagel och drivsnö.

Nu tänker jag i alla fall njuta av värmen och titta på glada barn som äntligen kan hoppa studsmatta igen. Kanske man skulle kavla upp byxbenen för att få till en rosaaktig ton på benen, just nu går de i någon blålila ton.

Vårbruk

Nu växer och knakar det lite överallt, men inte här hos oss. Om sanningen ska fram satte jag faktiskt lite frön tidigare i vår med en svag förhoppning om att jag äntligen hade blivit stor nog att klara sånt. Det tog inte många dagar så dog de små bladen som kämpat sig upp ett efter ett och kvar blev ingenting, inte en enda liten planta överlevde. Jag tyckte jag skötte om dom efter konstens alla regler men vad hjälpte det, inte ett skvatt. Annat är det med dom frön våra elever har satt på skolan. Där har det växt och knakat så nu börjar vi fundera på hur i hela fridens dagar vi ska kunna skicka hem plantorna.

Det är bara två av totalt sex gurkplantor som syns på bilden, de andra fick inte plats. På plantan till vänster har det till och med börjat komma gurkor!

Vår by - Eskilstuna - Vår by

Vad tokigt det kan bli när man inte ens fattar utmaningen man antar..... Hoppas att det blev rätt nu då. Äsch med en pinne i munnen var den tionde bilden jag la ut här på bloggen!



Är lite sliten nu, vi (jag, maken, ena tonårsdottern och hennes pojkvän) har varit till Eskilstuna tur och retur över dagen, en nätt tur på drygt 100 mil! Har man varit på resa med min make vet man att det stannas inte i onödan, knappt när det är nödvändigt heller faktiskt. Eftersom det tydligen inte fanns någon bil på närmare håll som passade maken var det bara att åka. Snälla som vi är (jag och maken) vill vi också dra vårt strå till stacken vad gäller det där askmolnet som drog fram över skyn. Biluthyrarna hyrde snällt ut bilar till strandsatta resenärer och nu behöver dessa bilar komma tillbaka till utgångspunkten. Det är där vår hjälpsamhet kommer in, vi transporterade en liten norskregistrerad bärplockare till vad vi trodde var målet Arlanda. Nu visade det sig att det var Eurostop som var målet så det var bara att vända om, det hade tydligen blivit någon missuppfattning.
Vi startade vår resa kvart i sex i morse och var hemma halv sju nu i kväll, ganska bra jobbat tycker jag. Men säg den resa som går helt smärtfritt. Vi stannade på en vägkrog strax utanför Enköping för att äta lunch. Alla utom jag fick maten ganska omgående, jag fick vänta i 45 minuter! När maten väl kom var den kall, den var inte ljummen eller lätt värmd utan den var KALL!! Övriga sällskapets mat var ljummen så när min kalla mat kom rann sinnet över kan man säga. Maken tog min tallrik och gick fram till disken och sa lite halvspydigt "vi glömde nog säga att vi ville ha varm mat". Svettiga damen bakom disken tittade på tjejen som också stod bakom disken och sa "dom vill ha varm mat....". Kön var ganska lång där vid disken och de som stod på tur frågade maken om man verkligen måste säga till om man vill ha varm mat. Maken mumlade något till svar och såg samtidigt hur de bakom disken var på väg att ställa min tallrik i micron, då fick han nog. "Vi ska inte ha någon mat, vi vill ha pengarna tillbaka!" Jag fick en korv på macken intill, den var både varm och god!

Utmaning

Fick en utmaning av Helenas Hopkok om att lägga ut en bild här på bloggen och den antog jag naturligtvis! Jag har inte några roliga bilder på lager och inte har jag någon inspiration för att ta något heller så det får bli en bild från vår vackra älv. Kortet tog jag i söndags när jag gjorde allt för att komma tillbaka till livet efter Ullared.

Eftersom jag inte har en aning om vilka som läser min blogg och om någon av er har en egen blogg kan jag inte utmana någon specifik utan kastar utmaningen rakt ut i luften!

Nu har jag inte tid med detta, snabeldraken och häxkvasten väntar runt hörnet!

Jippiee!!

Äschet har fått valpar! Jag har totalt missat att informera om denna glädjande nyhet, förvirrade bort mig i synbortfall, shoppingresa och flyttande son. Jag fick samtalet, där det var en kvinna som gratulerade mig till att ha blivit mormor, i torsdags när jag satt på ögonmottagningen med ena tonårsdottern. Förra gången blev det akut kejsarsnitt och alla valparna dog så den här gången beställde de tid för kejsarsnitt men Äschet ville annat, en halvtimme innan hon skulle snittas ploppade det ut två valpar och sedan fortsatte det att ploppa i 24 timmar! Summa sumarum ploppade det 11 gånger!! Nu är Äschet en mycket trött men lycklig mor till 11 valpar och vi vet att om 8 veckor kommer hon hem, närmare bestämt vecka 26.

Tonårsdotterns ögon- och huvudproblem har resulterat i en remiss till magnetröntgen så vi får vänta och se om det finns någon förklaring eller om det helt enkelt var ett migränanfall hon hade.

Irland

Myndige sonen har landat på Irland nu, eller han landade i går. Allt verkar ha gått bra men lite orolig blir man allt. Han är helt övertygad om att han kommer bli påkörd vilken dag som helst, inte helt lätt att ställa om sig till vänstertrafik fast man bara är gångtrafikant.
Innan han åkte iväg bokade han en sängplats på ett vandrarhem eller dylikt. I bokningsbekräftelsen stod det att han var inbokad i en sovsal tillsammans med 12 andra kvinnor. Jag skrattade högt för mig själv när jag läste det på facebook! Han har ett förnamn som i engelsktalande länder ofta är ett tjejnamn och nu hade han helt klart blivit tagen för tjej. Inte sjutton hade väl jag en tanke på att det skulle kunna hända, inte sjutton trodde väl jag att min lille son skulle ut i stora världen och jobba i ett främmande land, inte sjutton trodde väl jag att han någonsin skulle bli tagen för tjej på grund av sitt namn.
Nu har han jobbat sin första dag och han är jättenöjd, så nöjd att han på fullaste allvar tänker kliva upp klockan 5 för att kunna vara på jobbet lite tidigare än planerat. Han som helst inte vill kliva upp före klockan 11, om inte hungern driver honom ur sängen. Kan det vara den irländska luften som förändrat sonen? Eller är det bara så enkelt att han på fullt allvar håller på att växa upp?

En gång var jag till Ullared.....

....och aldrig mer, tror jag. Hämta dig en kopp kaffe och en macka för den här texten blir lång känns det som.

Halv sju på fredag morgon hämtade bussen upp mig och två av mina kollegor, Kollegan satt redan på bussen tillsammans med övriga resenärer. Vi skulle hämta upp ytterligare två passagerare i en ganska stor stad inte helt nära oss innan bussen var full. Gissa om jag blev fundersam när det tillsammans med dessa passagerare dök upp ett dragspel och en gitarr. Vi hann nästan bara starta så började melodikrysset!? Vi kryssade till och från i sex timmar tror jag, om ens det räcker. Kryssandet varvades med kluringar och här kommer en där svaret ska bli ett kvinnligt förnamn: Anser hon orden elever och beteenden vara? Är fortfarande fascinerad av att det finns människor som fixar och planerar sånt inför en resa.

Det var bensträckarstopp och mat/fikapaus lite här och var så innan vi var framme i Ullared var klockan 22! Det var inte en helt igenom rolig resa men resesällskapet var trevligt och det blev många skratt. Eftersom jag är av den åksjuka typen satt jag således i ca 16 timmar och stirrade ut genom ett bussfönster, 6 rådjur, 1 morkulla och 4 älgar var vad djurlivet erbjöd - inte en björn och inte ett svin så långt ögat såg. När vi hade fått stugnyckel och sängkläder såg jag fram mot en stunds samkväm med mina stugkompisar där jag kunde sitta och prata samtidigt som jag faktiskt tittade på den jag pratade med men mina stugkompisar hade annat planerat. Det var som någon slags tävling (bortom min vetskap) om vem som kunde bädda sängen, borsta tänderna och somna fortast. Som tur var delade jag och Kollegan bäddsoffa och hon var i alla fall lite pratsugen, tack för det. Det märktes att även hon var trött för helt plötsligt började hon sjunga "diggiloo diggilej", i slow motion!! Kunde inte annat än gapskratta åt tilltaget. Klockan 23 var det bara jag vaken och inte var jag speciellt trött heller, det blev en hel del snurrande innan mina ögon stängdes för natten.

Klockan 6 följande morgon ringde väckarklockan i vår stuga, det gäller att kliva upp i tid om man ska hinna tvätta sig, borsta tänder, bädda ur sängar och städa ur stugan innan Gekås öppnar klockan 7, för naturligtvis ska man vara på plats när det öppnar! Om jag hade vetat vad som väntade är jag inte helt säker på att resan blivit av för min del.

Att fika frukost var ett äventyr i sig, vagnarna stod parkerade i dubbla rader utanför fiket, som naturligtvis låg strategiskt placerat mellan väsk- och damavdelningen. Jag insåg efter ett tag att det inte var en parkering för fikasugna utan en shoppingparkering. Man parkerar sin vagn på ett ställe för att sedan gå runt och plocka på sig de varor man vill ha. När famnen eller korgen är full går man helt sonika och tömmer ner allt i vagnen för att sedan fylla famn eller korg igen och tömma ut i vagnen för att sedan..... Ja, du fattar.

Det var alltså därför som i stort sett alla hade en eller flera varukorgar i sin vagn. Jag trodde det var för att undvika att små artiklar föll ur vagnen, dumma oförstående jag. Bilden ovan visar hur lite folk det var inne i varuhuset när vi kom dit fem minuter över sju. Jag trodde i min enfald att det skulle vara precis så lugn och fint hela dagen, återigen dumma oförstående jag. När klockan började närma sig nio var jag på gränsen till vad mina nerver och mitt tålamod klarar. Det spelade ingen roll vart jag gick eller hur jag gick så var det folk och vagnar ÖVERALLT!! Jag ville verkligen åka hem men bussen skulle vända hemåt tidigast kl.17, det skulle bli en lååång dag.

Entrén ser fjantigt lugn ut men skenet bedrar, bara 30 minuter senare var det kö så långt ögat såg.

Lyckades lura Kollegan att det var dags för mat när klockan var 11 så vi begav oss mot kassan för att checka ut, äntligen! Vi strålade samman med en annan kollega som hade huvudet på skaft och föreslog ett inlämnande av kassarna i vår buss som stod på parkeringen, klok kvinna det där. Därefter hittade vi ett matställe som hade vin- och ölrättigheter, kunde inte bli bättre just då. Efter mina och makens Stockholmsturer har vi utarbetat ett system som gör att även maken klarar av en shoppingrunda. Efter att du handlat och fått en påse får man gå och ta en öl, efter det pågår det en ständig jakt efter en shoppingpåse, till och med maken jagar påsar. Reglerna är således väldigt enkla; en påse = en öl och ingen påse = ingen öl.

Matkön var inte allt för lång så efter en halvtimme hade vi var sin bricka med en tallrik mat och en flaska öl, nu gällde det bara att hitta ett ledigt bord vilket inte var helt lätt. Till slut hittade vi tre platser vid ett barbord. Det bar sig inte bättre än att precis när Kollegan ställde ner sin bricka såg jag att ett vanligt bord var på väg att bli ledigt så vi bestämde snabbt att ett bordbyte var att föredra. Jag sa till Kollegan att gå dit med sin bricka så ingen annan skulle hinna före och hon grabbade tag i brickan snabbt, kanske lite väl snabbt för jag såg hur hennes ölflaska tippade. Allt hade kunnat gå bra om det inte var så att det stod en barnvagn med ett sovande barn i precis där ölen rann/sprutade ut! Jag var farligt nära ett gapskratt när jag i ögonvrån såg vår andra kollega som såg skrämmande gravallvarlig ut, det var bara att bita sig i läppen och kväva skrattet. Kollegan ojjade sig och satte av som en besatt efter mer papper för att kunna torka upp lite i den nu ölindränkta vagen. Pappan till barnet var inte speciellt uppstressad, han hade fullt upp med mobiltelefonprat, tack och lov för mobiltelefoner annars hade nog Kollegan fått höra både ett och annat. Efter en liten stund klev Kollegan upp och la en hundring i vagnen, samvetet kändes lite bättre efter det i alla fall. När vi var klara väntade fler affärer på oss, Kollegan återvände in på Gekås medans jag och den andra kollegan tittade runt i varenda affär som fanns runt Gekås område. Nu kan man tro att vi tyckte det var roligt med shopping men det var enbart tidsfördriv. Efter några timmars strosande var det dags för fika och eftersom vi hade försett oss med en påse var blev det även en öl. Vet inte om det berodde på ölen eller om hjärnan hade slutat fungerat för helt plötsligt var vi inne på Gekås igen. Nu var det lite lättare att ta sig runt bland hyllor och gångar men att ta sig ut var näst intill omöjligt. Kassaköerna var oöverskådligt långa och vi var nästan lite oroliga att vi inte skulle komma i tid till bussen men med tio minuter till godo satt vi på bussen.

Det var med väldigt blandade känslor jag satt på min plats i bussen. Jag ville så gärna åka hem men fy så jag gruvade mig för bussresan. 17.15 lämnade vi Ullared och klockan 7 på söndagmorgon klev jag av bussen utanför vårt hus.Lättnaden var STOR!!

Ångrar lite att jag inte skickade runt en lista i bussen, hade varit kul att se hur mycket pengar vi gjorde av med där nere. Skulle tro att notan slutade på sexsiffrigt belopp!! Om jag handlade något? Jo då, lite fynd hade jag allt med mig hem.

Huvudvärk och synbortfall

Fick ett sms av ena tonårsdottern i går där hon frågade om det var normalt med fläckvist synbortfall och sprängande huvudvärk. Gissa om man som mamma blir orolig då?! Inte blev jag mindre orolig efter mitt samtal med hälsocentralen där sköterskan tyckte att tonårsdottern skulle träffa en läkare, omgående! Eftersom klockan började närma sig stängningsdags var det bara akuten i en lite mindre stad ganska nära oss som var aktuell.
Tonårsdottern hämtades upp och vi tillbringade några timmar på akutmottagningen där det konstaterades att ingen gardin hade dragits ner, att det inte var akut samt att hon var för ung för att det skulle vara något allvarligt. Vi blev ordinerade ett besök på ögonmottagningen i dag och fick med oss en remiss dit. Att hitta ett telefonnummer till den mottagningen verkar helt omöjligt, en hänvisning till landstingskatalogen där alla mottagningstelefonnummer finns är allt jag hittar. Det enda problemet med det är att det är ett annat landsting än det vi tillhör och i landstingskatalogen vi har står bara telefonnummer till vårt sjukhus. Tur att sjukhuset fortfarande har en växeltelefonist som kan koppla en rätt, hoppas jag.

Vad gäller min stundande shoppingresa (ja, jag har accepterat att det är så!) hjälper mina barn till att fylla på shoppinglistan. Den ena tonårsdottern ville ju ha collegebyxor och gissa vad den andra tonårsdottern har önskat, japp, collegebyxor men hon la till huvtröja/jacka också. Yngsta dottern vill ha filt! Alltså inte en filt man kan ha för mys i soffan utan filt att göra trollkläder av. Så jag kan lugnt säga att shoppinglistan fylls sakta men säkert på. Tur att det är i morgon jag åker så man inte hinner fylla på med så mycket mer!

Planering

Nu är det inte många dagar kvar. Resan som för min del skulle bli en studieresa börjar mer och mer likna en regelrätt shoppingresa, även för mig alltså. Hör hur vissa av mina reskamrater har börjat skriva inköpslistor och planera vad de ska ha med sig på bussen och jag börjar inse att lite planering kanske inte skulle vara så dumt. Har förstått att tonårsdöttrarna behöver strumpor och att jag kan köpa det i Ullared (när jag ändå är där) och i går sa ena tonårsdottern att hon behöver ha nya collegebyxor så det är nog lika bra att börja skriva en inköpslista. På jobbet behöver vi runda tandpetare och de kan man ju köpa i Ullared (när man ändå är där) så de skriver jag också upp på listan. Såg vissa avsnitt av serien Ullared på tv och tydligen har de billiga fryspåsar så jag kanske ska passa på att köpa sådana (när jag ändå är där), lika bra att skriva upp det också på listan. Kollegan planerar att ha med kudde och filt på bussen, det är nog inte dumt, och en annan kollega pratar om vilken förtäring hon ska ha med sig på resan. Kan riktigt känna hur ytterligare en lista är på gång, en packlista. Snart behöver jag nog skriva en listlista, en lista på vilka listor jag behöver skriva.

Hur blir det nu?

Jag som precis har hängt, stoppat, lagt och pulat undan våra vinterkläder, är det dags att ta fram dom igen? Det toksnöar här och inte ser det ut att ge sig heller. Men om jag inte minns fel damp det ner drygt en decimeter kladdsnö den 17 maj för några år sedan. Varför jag kommer ihåg datumet vet jag inte men kanske beror det på att det är Norges nationaldag. Maken skulle besikta vår dåvarande husvagn så han hade kopplat den på bilen kvällen innan för att inte glömma den, han har samma dåliga minne som jag. På morgonen övervägde han en kort stund om han skulle koppla löst vagnen och skjuta på besiktingen, eftersom det var sommardäck på både bil och vagn, men beslöt sig för att besikta den dagen. Kanske trodde han snön låg lokalt över vår by. Vägen till en lite mindre stad ganska nära oss gick bra, han var bara lite brydd på att alla körde så sakta för han hade inga problem med sitt ekipage. När det var dags att svänga av vid besiktningen insåg han nog varför alla körde så långsamt, det gick inte att få stopp! Han gled ganska snyggt förbi infarten och fick vända lite längre fram för att komma rätt.

Vagnen gick utan problem igenom besiktningen och på eftermiddagen var vägarna bara igen så hemresan gick som en dans.

Plask, skvätt och plums

Ny vecka, nya möjligheter heter det visst. Undrar vilka mina möjligheter är? Kanske att lära mig rulla med magen eller cykla på ett hjul, det är endast jag som sätter gränserna. Vad vackert det lät, eller hur?!

Började veckan med att åka till en större stad inte helt nära mig för lite hab-bad med våra elever, jodå entusiasterna åker 12 mil (enkel resa) för att bada en timme. Det är värt varje kilometer, eleverna njuter av det 34 gradiga vattnet och tränar på både det ena och det andra. I dag var det fokus på gångträning, flytning och vattenkokning. Vi hade finfint sällskap också, Humlan med ass badade med oss. Hur stolt blev inte jag när jag såg Humlans baddräkt, den var full av små söta humlor!!!! Namnet har verkligen satt sig, även hos mamman alltså :-)

Det är ett fint bad vi åker till minsann, titta bara:

Yngsta dottern är stolt som en tupp i dag, hon fick cykla till skolan tillsammans med en kompis för första gången. Nu är hon minst en decimeter längre och orkar HUR mycket som helst! Hon har cyklat i väg till en annan kompis och om jag för en vecka sedan sagt att hon skulle cykla dit hade hon förmodligen idiotförklarat mig samtidigt som hon med övertydlig röst hade talat om att så långt orkar minsann inte hon cykla. Man kanske skulle prova att cykla till jobbet en dag, vem vet, kanske får man oanade krafter och orkar allt man aldrig orkar annars. Om inte skulle en decimeter på längden räcka långt, då kom man ju upp i aktningsvärda 1,70 meter!

Valborg

Åååå, vilken tråkig, kall och blåsig helg det har varit. Här hemma har vi haft fullt upp med att få tiden att gå. Fredag kväll var en ganska trevlig kväll, buffé på ett berg helt nära oss tillsammans med glada vänner. Eftersom tonårsdöttrarna gärna ville spendera kvällen i en lite större by än vår var jag deras privatchaufför under kvällen/natten. Det är nog så det kommer se ut framöver, jag lämnar och hämtar ungdomar lite här och där.Vet själv hur skönt det var att slippa ta bussen och bli hämtad istället. Här har ungdomarna inte så stora valmöjligheter, någon buss går det inte efter klockan sju på kvällen. Så jag kör gladeligen ungdomarna fram och tillbaka, då vet jag i alla fall vart de är (ibland).
Helgen i övrigt har mest gått, varken mer eller mindre. Söndagen ägnades åt:

Helt fantastiskt, jag, maken , yngsta dottern, tonårsdöttrarna och pojkvännen spelade tillsammans HELA söndagen! Antingen så ser man det som supernördigt eller så ser man det fantastiska i att en hel familj tillsammans gjorde något en hel dag och hade roligt!!