Pepparkaksbaket är inte som förr. Inte ett dugg! Enda likheten är degen. Ingenting annat är sig likt. Mina pepparkaksformar blev snabbt ratade för det fria sinnets form. Å tur är väl det. Att utvecklingen går framåt även där menar jag. Ena tonårsdottern tog tag i det där med pepparkaksbaket tillsammans med yngsta dottern i går. I dag skulle alstren färdigställas. Tycker man kan ana tonårsdotterns förkärlek till de lite större fordonen. Nu är det dock inte Scania som är favoritmärket utan Volvo. Har du följt bloggen en tid kommer du kanske ihåg lastbilsträffen i Ramsele. Träffen där jag och ena tonårsdottern tittade på miljoner olika Volvolastbilar, den ena fränare än den andra. Om du frågar tonårsdottern alltså.
En pepparkaksscania har precis tagit form!
Myndige sonen hade en önskan om en alldeles egen pepparkaka att mumsa på när han kommer hem på fredag. Ena tonårsdottern snärtade till en flaska Carlsberg. Bara så där liksom. Myndige sonen sitter som it-support för Carlsberg Sverige. På Irland. Helt logiskt. Eller? Nåväl. Därav ölmärket.
Jag tycker nog flaskan är lite läskigt lik originalet. Med tanke på att ena tonårsdottern inte har börjat hänga i ölsvängen. Vad jag vet i alla fall. Känns som det är bäst att gardera sig lite.
Yngsta dottern använde i alla fall en av mina kakformar. Det klassiska hjärtat. Med en betydligt mindre klassisk garnering.
Den andra tonårsdottern "limmade" ihop ett pepparkakshus nu i kväll. Bild kommer när det är pimpat och klart. Undrar hur det kommer se ut?
Nu är jag djuriskt trött på denna globala uppvärmning.
Här fryser näshåret till is innan man kommit utanför dörren. Har man inte skött ansningen klingar det fint vid varje steg. Bjällerklang skrevs nog av en med oansad näsa på besök i Norrland. Vill jag tro i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar