söndag 28 februari 2010

Bubblan och Bubbelhållaren!

Nu är helgen nästan över och jag kan summera den som en synnerligen lyckad helg! Vi har umgåtts med glada vänner,ätit god mat, åkt en del skoter, fiskat (med mindre lyckat resultat dock), bastat och sovit ut. Med andra ord är jag redo för en ny vecka.

Lördag kväll var huset fullt av goda vänner, de flesta boendes i närheten men även några hitresta. Maken döpte under kvällen om kvinnan som var hitrest till Bubblan. Det har enbart med hennes utstrålning att göra, det är som en enda stor glädjebubbla runt henne förklarade maken. Bubblans make däremot var inte lika road, hur kom det sig att han inte fick ett smickrande smeknamn? Min make tänkte en (väldigt) kort stund innan han sken upp och meddelade att Bubblans make numer går under smeknamnet Bubbelhållaren! Bubbelhållaren var inte så imponerad av sitt nya smeknamn. Han menade att det var väl inget märkvärdigt namn och inte fanns det något en bubbelhållare kunde skryta med heller. Maken kom genast på att han förmodligen skulle vinna nästa gång grenen 5 km bubbelhållare gick av stapeln. Det finns nog inte många som har tränat på att vara bubbelhållare lika länge som vår vän!Dessutom är Bubbelhållaren en inbiten tävlingsmänniska. För min del kände jag ganska snabbt att det kommer att vara väldigt enkelt de gånger jag skriver om våra vänner här, ingen fara att de förväxlas med några andra. Jag känner ingen annan Bubbla och heller ingen annan Bubbelhållare!

Hur gick det då på fiskepremiären på en sjö ganska nära oss? Att kalla det fiasko är inte snällt mot arrangörerna för det var väl arrangerat. Men sett ur fångstmängdsperspektiv kan man nog inte säga annat än att det var ett fiasko. Vi var 13 stycken i vårt sällskap och endast 3 fiskar drogs upp. Att jag var en av de lyckliga att få upp en fisk var inte helt fel förstås, Bubbelhållaren fick se sig slagen! När vi gissade vikten på en lycklig fiskares fångst och jag vann den vadslagningen tror jag att Bubbelhållaren morrade lite lätt inombords.

Under fisket lekte jag spion också, kanske inget man ska prata högt om men jag spionerade faktiskt. En av tonårsdöttrarna har skaffat kille och som den nyfikna mamman jag är var jag tvungen att spana in hur grabben såg ut, man vill ju se om han ser snäll och trevlig ut. Tonårsdottern hade talat om viken färg han hade på sin skoter, det är långt ifrån alla här omkring som har den färgen på sin skoter, så när det dök upp en skoter som passade in på färgbeskrivningen började jag spionera. Till slut var det inte bara jag som spionerade, tror att de flesta av kvinnorna i sällskapet smög runt gossen. Sammanfattningsvis kan jag säga att han såg snäll och trevlig ut och tonårsdottern kan nog vara nöjd med sitt val. Jag kan däremot inte lova att min tid som spion är över, rätt som det är tar nyfikenheten över igen!

Vädret i helgen har varit snö, snö och ännu mera snö! Jag klagar inte, skulle aldrig falla mig in. Efter månader av för många minusgrader varje dag tar jag snö om det är det som krävs för att vi ska slippa -30 grader. Hade tänkt att jag skulle gå ut och skotta men maken hann före, kan inte förstå hur det gick till!? Det kan inte bero på att jag sniglade när jag laddade tvättmaskinen i alla fall, eller?

torsdag 25 februari 2010

Avtackad

Titta vilken fin bukett jag fick när jag avgick som sekreterare i skoterklubben i dag!! Luktar nästan blomsteraffär i köket nu.
Det håller på att bli något allvarligt fel på mig, jag sitter i min ensamhet (maken och yngsta dottern sover) och tittar på DAMHOCKEY! Vad blir nästa steg tro?

Städdag

Tänk att det fanns dagar för inte så länge sedan som jag tyckte det var roligt att städa vårt hem. Nu är det inte lika roligt längre, varför är det så? Nu gör jag allt annat än städar, hittar på andra saker att göra för att skjuta städningen på framtiden. Kan det bero på att "nyhetens behag" har lagt sig? Det är lika lättstädade ytor nu som då. Vi har inte blivit sämre på att plocka undan efter oss. Vi är fortfarande bara tre personer hemma här på vardagarna. Jag jobbar inte fler timmar. Ha, nu tror jag att jag vet! Ljuset har kommit tillbaka och minsta dammkorn ser gigantiskt ut och hundhåren ser ut att föröka sig okontrollerat, för att inte prata om brödsmulorna - vem sjutton är det som smyger runt på nätterna och sprider ut dom runt halva huset? Fönstren ser vi snart inte ut genom. Hur kan det komma sig att just fönstren blir så skitiga vintertid? Kanske är det samma filur som sprider ut brödsmulorna nattetid som skitar ner våra fönster?
Tonårsdöttrarna har varit hemma på snabbvisit och jösses vilket liv det blir i huset då! Hela huset lever upp och ljudvolymen ökar med 100 %. Vi skrattar och tävlar om vem som kan prata högst och mest, utan att skrika. Jag förlorar nästan alltid, måste nog lägga mig i träning. Kan nästan se framför mig hur jag skrämmer slag på maken när han kommer hem från jobbet i kväll. "HUR HAR DU HAFT DET I DAG?" Redan där tror jag att maken suckar djupt. "JAG ÄR NÄSTAN KLAR MED MATEN", "KAN DU DUKA?" och där kommer nog frågan om jag tror att han har blivit döv under dagen. "JAG TÄNKTE GÅ UT EN SVÄNG EFTER MATEN, VILL DU HÄNGA MED?", "KAN DU SKICKA MJÖLKEN?" och där tror jag maken slutar prata med mig och bara blänger lite irriterat - men vem skulle inte göra det? Det finns ett annat alternativ, maken börjar prata lika högt. Han har haft lite olika roliga påhitt för sig under våra år. För några år sedan pratade vi om hur viktigt det är att man pratar med varandra i ett förhållande. Resten av den veckan talade maken högt om allt han företog sig, "jag går till toan och borstar tänderna", "nu tar jag fram tandborsten", "nu tar jag fram tandkrämen", "nu lägger jag lite tandkräm på tandborsten" och "nju bockar jaj tängdejna". Första dagarna skrattade vi gott åt eländet men när vi började göra samma sak utanför hemmet var det dags att sluta. Tror till och med att en av mina kollegor smittades av detta och utsatte sin make för samma "pladder".
Nu har jag gjort det igen... Gjort annat än det jag skulle göra - städa. Dags att ta tag i dammkornen som vid det här laget har förvandlats till gigantiska dammhögar, hundhåren som snart har klumpat ihop sig till en ny spännande hundras och brödsmulorna som har blivit en påse tekakor.

Crazy....

Det här med barn är inte lätt. Yngsta dottern har varit i farten igen! Eftersom vi (maken och jag) vet att hon inte är road av fiske en hel dag hade vi tänkt att en helg hos mormor var ett toppenalternativ till fisket. Tji fick vi, hon tänker minsann INTE åka till mormor!! Vi har varit helt ovetandes om vilka planer dottern har smitt bakom våra ryggar.... Ända tills jag fick ett sms från en kompis mamma i går där det stod att dottern kunde sova där från lördag till söndag. Eftersom jag av naturen är en något förvirrad och glömsk person gick hjärnan på högvarv för att komma på när jag hade pratat med den mamman om helgen. Jag borde nog ha funderat på om jag hade pratat med henne. Till slut frågade jag yngsta dottern om hon hade pratat med sin kompis och bestämt något utan att fråga mig eller maken, det hade hon. Hon hade bestämt att hon skulle följa med sin kompis hem efter skolan på fredag och sova hos henne hela helgen. Den mamman hade konstaterat att det inte gick, utan att lördag till söndag fungerade. Jag ringde upp berörd mamma och bad om ursäkt för mitt förvirrade barn och vi bestämde att om yngsta dottern fortsatte att tjura på med att inte vilja åka till mormor så skulle hon sova hos sin kompis på lördag. Gissa om jag blev paff när jag i dag fick ett sms från samma mamma som talar om att hennes dotter hade talat om att yngsta dottern nu skulle sova hos en annan kompis hela helgen i stället. Nu funderade jag inte ens på om det var jag som hade bestämt något utan konfronterade dottern direkt. Jo då, hon hade pratat med sin andra kompis om att sova där i helgen och tyckte att jag kunde ringa den mamman och höra så det var ok. Snart tror jag att yngsta dottern får vara i vedboden när vi åker på fiskepremiären. En och annan trägubbe borde hon kunna få till i alla fall. Till saken hör att vi måste åka kring kl.9 på lördag och jag tror inte att det är så många som vill ha besök den tiden på morgonen. Tror att de flesta, om de inte sover, ligger och drar sig i sängvärmen och njuter av att inte måsta stiga upp och åka till jobbet. Att sova hos en kompis en hel helg tycker jag är lite väl mycket när det inte behövs. Trots att hon är som hon är yngsta dottern så tycker vi om att ha henne omkring oss, hon förgyller vardagen med sina underfundliga funderingar. Den stora frågan just nu är hur många från varje land, i hela världen alltså, som får vara med på OS. Trots makens och mina förklaringar tycker hon att det är helt självklart att det borde finnas skidåkare i Afrika och backhoppare i Australien. Hon skulle ha sett förra gången den var OS när en skridskoåkare från Nya Zeland vann ett lopp, då har hon fått fog för sina funderingar.

onsdag 24 februari 2010

-34.8

Nu är jag allvarligt less på denna kyla! När kommer den underbara vårvintervärmen? I morse när jag skulle köra Äsch till försvarets avelsstation var det -33 grader (1,8 grader varmare än när jag klev upp), bilen är inte gjord för att köras i den kylan. Kopplingen går att trampa ner men sedan måste man nästan krypa ner under instrumentbrädan och hämta upp den från golvet för att kunna använda den igen. Växellådan ska vi nästan inte prata om, i bästa fall kan man välja vilken växel man vill ha. Att sedan hamna efter en timmerbil är inte ett dugg roligt, det ryker som f#¤"n av dom när det är så här kallt. Jag skulle försöka köra om en timmerbil när jag kom till ett stigningsfält. Jag gick ut och körde fram lite men insåg ganska snart att det var idiotiskt, jag såg inte ett skit. Att fortsätta och chansa på att missa både långtradare och vajjerräcke var inte ett alternativ. Naturligtvis kom det en bil som trodde att det bara var att köra om och att jag var en fegis eller en urusel bilförare. När chauffören upptäckte att det inte var ett så smart drag bromsade han (som jag tror att det var) och trängde sig in mellan mig och tradaren - idiot! Men skam den som ger sig, lagomt när stigningsfältet skulle ta slut vek han ut igen och började köra om (hade definitivt inte samma tålamod som mig). Tradaren vek längre och längre ut mot snövallen för att undvika en krock och jag fick bromsa in för att inte riskera att köra in i dom om det skulle smälla. I sista sekund och med ett hårstrå till godo kastade sig idioten in bakom tradaren! Gissa om jag pratade högt för mig själv när detta hände? Är inte helt stolt över de ord som kom ur min mun!
Eftermiddagen blev lite anorlunda i dag. Yngsta dottern följde med en kompis hem efter skolan så kvar var jag, alldeles ensam! Vad gör man när varken hund eller barn är hemma? Ingenting som jag brukar göra blev gjort, diskmaskinen stod orörd, tvättmaskinen fick semester och maken fick värma rester från gårdagen. Vet inte riktigt vad jag gjorde istället men tråkigt hade jag.
I morgon är det dags att offra lite skönhetssömn igen, Sverige spelar hockey. Vet inte ens mot vilket land dom spelar men självklart ska jag titta!

tisdag 23 februari 2010

Respektlöst!

Nu är jag så mätt att magen hotar lungornas rörlighet och funktion! Hemlagad gräddstuvad pytt i panna slår det mesta!! Tror att jag ägnade mig åt tröstätning eller kanske rent av hetsätning. Blev på jättedåligt humör när posten kom i dag. Det fanns ett brev som var adresserat till vårdnadshavaren till en av tonårsdöttrarna och var skickat från hennes gymnasieskola. I brevet stog det att situationen i klassen var ohållbar. Ett flertal elever förstör för övriga elever och tillgodogör sig inte studierna. Det har gått så långt att det finns stor risk att många elever i klassen inte kommer att få godkänt i alla ämnen och därmed inte kan flytta upp till nästa årskurs. Jag var på utvecklingssamtal förra veckan med tonårsdottern och inte ett ord sas det om detta då! Som tur är berättar tonårsdöttrarna om det har hänt något (de berättar även om det inte har hänt något, de är duktiga på att tomprata också) speciellt i skolan. Men inte hade jag förstått att det var så här pass allvarligt. Tonårsdottern säger själv att hon sköter sig och det litar jag på men det hade varit trevligt om rektorn (som jag ringde upp) eller mentoren hade kunnat verifierat detta. Hur situationen i klassrummet påverkar hennes studier vet jag inte, i bästa fall klarar hon av att göra det hon ska trots störande elever. Tycker dock att det är skamligt att tonåringar på gymnasienivå inte kan sköta sig bättre och visa mer respekt för klasskamrater och lärare! Fortsätter stöket tror jag att ett studiebesök i tonårsdotterns klass är på sin plats, men hon lär väl inte tycka samma som mig.

måndag 22 februari 2010

Tomt...

Nu har bror med familj åkt hem, kvar är.... Skämt och sido, men det blev tomt! Det har varit en helg fylld med barn, skoter, sällskapsspel, mat, skratt, vadslagning och os-tv. Tror att alla var nöjd med aktiviteterna och umgänget.
Veckan började på ett för de som känner mig helt otippat sätt. Jag klev upp för att titta på hockey, Sverige-Finland. Det visade sig vara helt rätt match att offra sin skönhetssömn för, Sverige vann med 3-0!
Dammsugaren har gjort rätt för sig och jag är redo att starta dagen. Det är ganska skönt att börja lite senare, man hinner stöka undan sådant som man annars måste göra på kvällar och helger.
Inte mycket inplanerat i veckan. Den stora händelsen är nog att Äsch ska åka och träffa en vacker försvarshane, kanske blir det valpar framöver våren. Till helgen är det dags för nästa gäng att inta vårt hem, fiskepremiär på en sjö ganska nära oss och där vi naturligtvis vara med. Efter fisket blir det en vad jag tror välbehövd bastu och sedan en god middag i glada vänners lag.

lördag 20 februari 2010

Helggäster


Bror med familj hälsar på oss i helgen. Det är ganska fantastiskt att de små kusinerna "kompar" ihop så bra trots att de inte träffas ofta. Tre ungar som nästan direkt de träffas leker och busar med varandra som de inte gjort annat sista veckan. Tonårsdöttrarna har inte varit lika roade av de yngre kusinerna och yngsta dottern, de har inte kunnat sova bort halva dagen som de annars gärna gör. I dag började de små låta kring kl.8.30, i tonårsdöttrarnas värld är det mitt i natten. Jag tycker ibland att tonårsdöttrarna är vaken till mitt i natten men de tycker inte att man lägger sig sent när huvudet landar på kudden klockan är 03.00.

Vi trotsade de lite väl många minusgraderna och gav oss ut på en kortare skotertur för att grilla vår lunch ute. Varför tycker man att det är såååå mysigt att grilla korv och hamburgare när man hela tiden svär över röken som får ögonen att tåras och svida? Brors flickvän slet riktigt ont ett tag, det formligen forsade tårar ur ögonen (jag måste erkänna att hon såg lite rolig ut och att jag skrattade lite) och det mesta föll ur hennes händer. Dressingtuben landade snyggt i jord och annat skräp på marken i vindskyddet och en korv tog samma väg. En annan korv var på väg att dyka ner i elden men hölls kvar på grillpinnen enbart av hennes ovilja att tappa något mer tror jag. Grillningen fick dock ett något abrupt slut, brors yngsta barn började tokfrysa! Det var bara att slita ihop allt och snabbt styra kalla fötter mot värmen inomhus.

Bror älskar att köra skoter och hann bara kliva av bussen, gå ner till vår gård och få syn på skotrarna så var "skotertarmen" väckt. Vips hade han bytt om och stog ute på gården och tokdrog för att få skotern att starta. Han drog och drog men inget hände, skotern suckade inte ens. Jag började fundera på varför det tog sådan tid för honom att starta skotern så jag gick ut för att kolla läget och retas lite. Det visade sig att jag missat att ge bror "säkerhetsplutten", när han fick den startade skotern nästan direkt. Det var inte utan att jag skämdes lite....

torsdag 18 februari 2010

Baka liten kaka


Jag trodde jag köpt kakmix men det var färdig smet! Nu kan man alltså baka en liten kaka utan att det blir en massa disk, guuud så praktiskt!!

Yngsta dottern har varit i farten igen....

Blev inkallad till skolsköterskan i dag. Det har jag inte blivit på mååååånga år. Nu gällde det inte mig utan yngsta dottern dock. Tydligen har hon gått till skolsköterskan varje gång hon har haft mottagning på sista tiden. Visserligen är inte skolsköterskan där varje dag men ändå... Så vitt jag vet är det och har det inte varit något större fel på dottern. Förutom när hon fick en spade i ögat och såg svart/vitt i tre dagar. Den gången åkte vi till sjukhuset och dottern blev grundligt undersökt av en ögonläkare, det droppades olika droppar i ögat för att kunna utesluta sår i ögat (fanns inget) och för att kunna se ögonbotten (såg bra ut där också). Dropparna som man använder för att kunna se om det är något sår är ganska fräna, dottern var limegrön runt ögat resten av dagen! Dropparna som används för att kunna se ögonbotten gör pupillerna JÄTTESTORA, dottern såg ut som hon gick på något uppåttjack. Sen tror jag att hennes syn kontrollerades på alla sätt som finns men det hittades inget fel, dottern såg svart/vitt med ett öga utan att det var något fel! Det kan tydligen bli så när man får en spade i ögat.. Dagen efter fick vi åka till ögondoktorn igen, nu såg dottern jättesuddigt med ett öga och var tvungen att hålla för det för att kunna läsa. Åter igen undersöktes hon med alla möjliga instrument och lampor. Läkaren gick iväg och ringde en annan läkare, som var på semester, för att rådfråga. Han trodde att dottern var lite överkänslig mot dropparna som vidgade pupillen, normalt går effekten bort efter några timmar men för dottern satt dom i 24 timmar - naturligtvis. Nu är det inte något fel på hennes öga! Men i övrigt har det inte varit något fel på dottern, om man inte ska räkna den gången när hon for av gungan baklänges och slog överarm och bakhuvud. Den gången var skolsköterskan på skolan och det funderades lite på om dottern hade fått en spricka i överarmen. Tror att det här hände strax efter att dottern hade fått spaden i ögat, närmare bestämt veckan efter! Det var bara att åka till läkaren med överarmen den här gången men det var inte något fel på den inte. Hon är nog lite överkänsig för det mesta yngsta dottern.

Tillbaka till dagens händelse. Den här gången är det tydligen benen som felar. Dottern hade talat om att ibland hade hon så ont i benet att hon inte kunde gå på morgonen utan måste krypa. Inte ett ord har dottern sagt till mig eller maken! Hemma klagar hon bara på överarmen som det inte var någon spricka i. Sköterskan hade frågat om hon hade talat om för sina föräldrar att hon hade sååå ont i benet och det hade hon men hennes mamma lyssnade inte och hennes pappa lyssnade aldrig. Undrar vad det är för skillnad på att inte lyssna och aldrig lyssna? Vi kanske får börja med en liten frågestund innan sänggående varje kväll och höra vart dottern har ont, en frågestund där både mamman och pappan lyssnar. Undra vad hon ska säga att hon har ont nästa gång hon går till skolsköterskan då? Skavsår i öronen efter för många frågor av mamman och pappan?

onsdag 17 februari 2010

Sömnbrist

I dag är jag och yngsta dottern TRÖTTA!! Tandvärk är inte att leka med, speciellt inte nattetid. Efter en mardrömsnatt med ruskig tandvärk hos yngsta dottern blev det ett akutbesök hos tandläkaren nu på förmiddagen. Den skruttiga mjölktanden är nu ett minne blott, kvar finns bara en blodig grop där tanden satt. Dottern sover gott på soffan och det är henne väl unt. Jag väntar med min sömn tills i kväll, har lite annat att stöka undan först.
Ska på utvecklingssamtal med en av tonårsdöttrarna på eftermiddagen och höra hur det går för henne i skolan. Enligt henne går det bra och fram tills nu har hon haft rätt vad gäller hennes skolgång så jag hoppas att det fortsätter så. Vi har haft en himla tur med barnen när de gått i grundskolan och håller tummarna att det fortsätter så på gymnasiet. Tonårsdöttrarna har inte valt några typiska "tjejlinjer" utan bygg och transport. Kloka val tycker vi och ska jag vara helt ärlig skulle jag kunna tänka mig att gå båda linjerna. Himla bra skola dessutom. Sköter man sina studier i ettan och har minst godkänt i basämnena kan man välja till en körkortsutbildning i tvåan, oavsett linje, där de får teoripaketet samt tio körlektioner! Är inte det bra så säg!? Vi har varit ute och övningskört en gång jag och en av tonårsdöttrarna och det är INTE min grej. Skulle behöva en hel låda med valium eller något annat lugnande preparat för att inte äta upp inredningen i bilen eller stampa fötterna genom golvet. Maken är däremot som gjord för övningskörning med ovana förare, lugn, metodisk, pedagogisk och uppmuntrande. Men hur bra han än är räcker han inte alltid till, speciellt inte när det är två som vill köra samtidigt så det är kanonbra att de kan varva privatkörning med körskolekörning. Men det bästa av allt är att jag slipper!

tisdag 16 februari 2010

Friluftsdag

Så här kan det se ut när jag tar skotern till jobbet! Vi har varit i byns slalombacke på friluftsdag med våra elever och finns det skoter ska man givetvis åka det. Eleverna varvade pulkåkning och skoteråkning med lunchintag. Solen sken från en klarblå himmel och termometern visade på -14 grader, perfekt för en utedag.
Hemma händer det inte mycket, kanske är det lugnet före stormen. Till helgen kommer bror och hans familj upp till oss, kul! Hoppas att vädergudarna är med oss så vi kan vara ute på dagarna. På kvällarna kan det vara så att det ska rostas bröd i Musse Pigg-brödrosten, brorsönerna tycker att den är rolig att rosta bröd i. Maken är inte lika förtjust i just den brödrosten, den spelar en liten truddilutt när mackan är klar. Jag tycker att det är en ganska bra uppfinning med musikspelande brödrostar, speciellt för oss som alltid passar på att göra annat medans brödet rostas. Jag slipper äta halvljumma mackor som hoppade upp utan att jag hörde det. Det är med brödrostar som med kokande mjölk, det händer ingenting så länge man står och tittar men vänder man ryggen till.....

måndag 15 februari 2010

Alla kan göra något!


Flippade runt bland olika bloggar och hamnade här http://smulgubbe.se/?p=221 . Vet inte hur många gånger jag har förklarat krig mot affärer där man inte tar sig fram med en rullstol, fik där man inte kommer fram till bordet, alla dessa höga diskar vid kassorna, kassörskor som inte pratar med den kund som sitter i rullstol, affärer som har två våningar men ingen hiss, ja listan kan göras lång. Efter några år som personlig assistent till en helt underbar liten tjej (cp-skadad) har jag lärt mig otroligt mycket! Det viktigaste är nog att ALLT går att göra men ibland kanske det tar lite längre tid, måste göras lite annorlunda eller kräver några fler händer.

I vår lilla klass har vi varit på isfiskepremiär, bowlat, gått skogspromenader, åkt pulka, haft eftermiddagsdisco, fikat, julshopat, badat, arrangerat och genomfört pimpeltävling med en annan skola, åkt på klassresa (två gånger!) och lärt oss en himla massa om livet och självständighet men framför allt har vi otroligt roligt tillsammans! Mottot är "ingenting är omöjligt det tar bara lite längre tid ibland"

Jag tror att om vi som inte lever tillsammans med dessa underbara ungar tar en liten fight för deras rättigheter hjälper vi inte bara barnen utan deras familjer och kompisar också. Föräldrarna till dessa barn tampas med så mycket annat varje dag som vi andra aldrig kommer i närheten av, läkarbesök, kuratorträffar, arbetsterapeutmöten, logopedmöten, ortopedtider, habiliteringsplaner, ansökningar hos olika instanser, utprovningar av hjälpmedel, operationer, oro och en massa annat. Bara att säga ifrån när någon, oavsett ålder, använder olika förkortningar (cp, damp) och diagnoser felaktigt är en början. Att inte parkera på en handikapplats utan tillstånd, göra omgivningen medveten om att även de som sitter i rullstol kan höra och prata själv. Börja titta på vad dessa barn faktiskt KAN. Som assistent tycker jag att man ska ha klart för sig att målet är att göra sig själv arbetslös. Med det som mål sätter vi inte taket så lågt, vi lämnar mer utrymme för självständighetsträning och eget tänk. Jag tror att man blir duktigare på att vänta, vänta på att den man assisterar ska få chansen att prova själv och hitta egna lösningar och vägar. Hur många gånger har jag inte trott att min elev aldrig skulle lära sig det ena eller det andra? Minst lika många gånger som hon har visat mig vad fel jag haft!

Baddag

I dag har vi (mina kollegor och våra elever) varit till badet på habiliteringen för lite välgörande varmbad (34,4 gradigt vatten!). Man skulle kunna kalla oss för tappra badare, vi åker 12 mil enkel resa för att bada en timme! Nu är vi klokare än så, efter välbehövlig lunch spenderar vi en stund i "sinnenas rum". Jag skulle kunna tänka mig att ha några sådana rum hemma. Tänk att kunna lägga sig i en vattensäng och titta på ljusspel i taket eller sätta sig till rätta på en skön kudde och bli omsvept av oändligt många "fiberoptiksnören" som byter färg i sakta mak. Eller om man kunde lägga sig i en resonanssäng när man har behov av att känna basljudet vibrera genom kroppen eller dyka ner i ett bollhav och bara röjja runt. Snacka om att det finns aktiviteter som både piggar upp och lugnar ner, perfekt efter en arbetsdag eller före en partykväll.
På hemvägen ringer ena tonårsdottern och talar om att kattjägaren har bytt skepnad, hon har blivit rådjursjägare nu! Förbaskade hund som inte begriper bättre, hon är ingen JAKTHUND. Men å andra sidan är det ingen vad jag vet i allafall som har talat om det för henne. Jag kanske skulle ta ett snack med hunden i kväll, eller det kanske är lika bra att ringa Cesar direkt.

söndag 14 februari 2010

Hmpf....


Det blev inget skoteråkande eller fiske av idag trots det underbara vädret. Det närmsta skoter jag kom var skoterspåret jag gick på när jag och Äsch var ute på promenad. Vi tog spåret som går till skolan, ja, när man bor som vi går skoterspåret till skolan. Eller det är nog mer så att spåret råkar gå förbi skolan, det går förbi dagis också, nästan. När yngsta dottern gick på dagis hände det att jag hämtade henne med skoter, då var man populär minsann!!
Vi har ett vindskydd med grillplats på vår gård. Maken älskar att tända en brasa och sitta där och titta på lågorna. Jag är inte lika förtjust i det. Det är bra att vi inte är helt lika, vi kompletterar varandra bättre då, men idag tycker jag att det hade varit bättre om vi var lite mer lika. Då hade vi åkt skoter till en sjön och fiskat lite, förmodligen hade vi tänt upp en brasa också så maken hade kunnat sitta och titta på lågorna. Idag tändes brasan i vårt vindskydd och maken tittade på lågorna här hemma. Visst, det är mysigt att grilla korv hemma också men jag hade uppskattat det hela mer efter en skotertur och lite fiske. Fiske blir det (nästan) garanterat sista helgen i februari, då är det fiskepremiär på en is i närheten av oss. Då blir det minsann både fiske och skoter!
I morgon är det ny vecka igen. Kom ihåg att titta en extra gång i taket ovanför din tallrik innan du börjar äta. Ser du en svart prick bör du hålla utkik efter spindelben i maten.

lördag 13 februari 2010

Succé!!

Jag säger bara Glada Hudik-teatern. Vilka fantastiska människor! Vill bara se mer, NU!! För er som aldrig har sett Glada Hudik-teatern säger jag bara stackars er, ni har missat något helt underbart. Man kan liksom inte få nog. Men jag lämnar teatergänget nu och går över till dagens aktiviteter hos oss.
Barnen bowlade som bara den. Ibland var man lite orolig att barnen skulle följa med kloten ut på banan. De tog sats, sprang, svingade iväg klotet och balanserade svajjigt på tåspetsarna i de fulaste skor som finns, men inte en enda följde med - fast det var fasligt nära några gånger. Efter bowlingen gav vi oss iväg till närmaste Sibylla för att stilla hungriga barnmagar med hamburgare, strips och dricka. Ett smart drag visade det sig för jösses vad tyst det blev i bilen på vägen hem, de somnade som, ja precis, små barn. Det var ett gulligt gäng som sov lutandes mot varandra. Väl hemma var det dags för lite snölek, skoteråkning och snowracertävling (som bestod i att se hur många som kan åka på en snowracer samtidigt utan att trilla av). Efter lite middag, godisätning och film blev det dags för melodifestivalstittning,chips och dricka samt egen jury. Mellan andra och tredje bidraget åkte en festdeltagare hem, lite blek och jättesnorig. Hoppas tösen kryar på sig fort! De övriga deltagarna har vi inte sett röken av sedan dess och jag var inte bjuden på pyjamaspartyt så det fick bli ett eget party med maken. Inte i pyjamas men väl mysbyxor och fleecefilt (stavas det verkligen så?). Nu hoppas jag att det kan bli lite skoteråkning och rödingsfiske för oss vuxna i familjen i morgon. Om inte så blir det nog till att titta på Glada Hudik på internet. Det är bra mycket roligare än tvätt och annat nyttigt som borde göras.

fredag 12 februari 2010

Partyhelg!


Yngsta dottern är född i december, inte så välplanerat av hennes föräldrar kanske, då vinterkräksjuka, flunsor och andra sjukdomar härjar fritt. Jag vill inte titulera mig som hypokondriker eller en som har bacillskräck men just magsjuka har jag lite svårt för, jag blir psykiskt magsjuk. Mår fysiskt illa och slutar äta, ska jag kräkas ska det inte finnas något att kräkas upp! När det går vinterkräksjuka luktar vårt hus sprit, jag spritar alla ytor flera gånger om dagen och tvingar mina barn att tvätta händerna typ 1000 gånger/dag! Lika mycket som jag hatar att spy hatar jag när andra gör det!!! Nåväl, när december har kommit och gått brukar jag ha förträngt att vi har missat att arrangera ett kalas men yngsta dottern påminner mig oftast i början av januari. I år florerade magsjukan som värst just i början av januari så något kalas då var inte att tänka på. Nu har det dock blivit dags för kalas och maken tyckte att vi lika bra kunde slå ihop dotterns olika önskningar om bowling, pyjamasparty och kalas till en helg. Just då när han sa det tyckte jag att det lät bra men nu är jag helt övertygad om att det inte alls är så bra. Med risk för att verka vara en hyperdålig förälder, jag tycker verkligen inte om barnkalas. Att dessutom påbörja kalaset ena dagen och inte avsluta det förrän dagen efter verkar inte helt genomtänkt, dottern är däremot jätteglad. Jag sitter nu och gruvar mig som bara en kalasfientlig mor kan göra. Samtidigt vet jag att när barnen väl har kommit och kalasandet drar igång går det bra, jag kan till och med skratta med barnen. Men innan cirkusen drar igång tänker jag sitta här och gruva mig en liten stund till. Vem vet, jag kanske sitter mitt i barnahögen i morgon kväll iklädd min bästa pyjamas och äter chips och tittar på melodifestivalen!

Spindelben


Jag jobbar på samma skola som yngsta dottern går så vi ses i matsalen nästan varje dag. I dag till lunch var det fiskburgare som dottern älskar. Hon började redan i morse ladda upp för att äta "bautamycke" till lunch, hon som normalt äter som en liten fågelunge. När jag såg dottern i matsalen satt hon med två fiskburgare på sin tallrik, lite väl mycket för att hon skulle ha en chans att äta upp allt. Jag kunde inte låta bli att gå fram och påpeka att det var onödigt att ta två burgare på en gång.

Dottern: Det var ett spindelben på första fiskburgaren.
ÄlgEva: Det var vad sa du?

Jag tittade på fröken som satt vid samma bord för att se om jag verkligen hade hört rätt. Hon log bara lite lätt.

Dottern: Ja, det var ett spindelben på den så jag fick ta en ny.

Precis som det var hur självklart som helst att man hittar spindelben på fiskburgare titt som tätt.

Fröken: Ja, det sitter en i taket, det är nog därför. Så jag tyckte att hon fick ta en ny.

Jag har full förståelse för frökens reaktion och att hon bara håller med, för vad säger man när en elev hittar ett spindelben i fisken. Efter en liten stund visade dottern mig spindelbenet och jag tror att det var något som tillhörde fisken och ingenting annat. När jag skulle gå ut från matsalen var jag tvungen att titta upp i taket för att se om jag såg någon spindel, mycket riktigt hängde det en spindel i taket. Det var en elev som gick i femman som såg när jag studerade spindeln och sa att "den där har suttit där sen jag gick på 6-års". Kanske inte så konstigt om det börjar rasa ner spindelben i maten.

På måndag är det jag som tittar en extra gång på min tallrik så det inte ligger ett spindelben där!




torsdag 11 februari 2010

Nu är det nog!

Yngsta dottern har många sidor, på gott och ont. Hon är ganska bortskämd av både sina föräldrar och äldre syskon, men är man yngst i skaran hör det kanske till. Ibland blir hennes önskningar/krav lite väl mycket. För några veckor sedan talade hon om för mig att hon ville ha en lillasyster (var väldigt bestämd på rösten när hon la fram önskan/kravet). Jag talade om för henne (med en betydligt mindre bestämd röst) att det skulle aldrig hända. Maken och jag är väldigt nöjda med våra 4 barn, vi tycker att vi har gjort vårt för att befolka världen. Följande konversation följde:
Yngsta dottern: Men jag vet att pappa vill ha ett barn till, jag kan läsa hans tankar.

Nu var vi där igen, vet hon mer än vad jag vet?

ÄlgEva: Nej du, vi har pratat om det och vi ska inte ha fler barn.
Yngsta dottern: Jag vet att jag kommer att få en lillasyster.
ÄlgEva: Men då måste jag och pappa skilja oss och pappa träffa en ny kvinna för att skaffa barn med. Och har du tänkt på att då blir det ett barn till som ska vara med och dela på julklappar och presenter?

Ja, jag vet att det kan låta hårt men vad gör man inte för att få ungen på andra tankar. VI SKA INTE HA FLER BARN!
Nu börjar dottern låta lite mer skeptisk till det där med en lillasyster. Tack och lov!

Yngsta dottern: Ska det vara på det viset vill jag nog inte ha en lillasyster. Men det skulle vara roligt att ha en att leka med.

ÄlgEva: Men det tar flera år innan man kan leka med en lillasyster. Du kommer att vara tonåring innan du kan leka med henne.

Nu kändes det som jag verkligen hade chansen att få dottern på andra tankar. Mycket riktigt, hon gav sig.

Yngsta dottern: Hon kommer säkert att ta mina saker och förstöra dom.

Med dom orden gick dottern iväg och pratet om en lillasyster tog slut, trodde jag i alla fall. Ända tills maken berättade att dottern hade pratat med honom när de bastade. Hon hade talat om för sin far att hon minsann ville ha en lillasyster och pappan förklarade att man inte kan bestämma vilket kön ett eventuellt syskon får, det kan lika bra bli en lillebror. Jag svimmade nästan och fick hemska bilder för min inre syn när maken berättade vad dottern sa. -"Om det så krävs 80 födslar så SKA jag ha en lillasyster!" Snacka om att jag INTE ställer upp på det!!

Dejt!

Maken och jag skojade i förrgår om att vi skulle gå på dejt. Gissa om jag blev förvånad när han kom hem i går med en blombukett, ett paket och " -Man går inte på dejt utan blommor". Han är helt underbar min make!

onsdag 10 februari 2010

En bild får det bli


Missade att lägga ut en bild på vår fantastiska lunch efter skoterfadäsen i söndags. Det var våra vänner som bjöd på klyftpotatis, morötter, parmalindad kyckling och kantareller, tillagad över öppen eld. Vilken lyx mitt ute i naturen!

tisdag 9 februari 2010

En alldeles vanlig dag




Tänkt vad man kan uppskatta att det inte händer någonting, verkligen INGENTING!! Jodå, jag började dagen med att köra en av tonårsdöttrarna till bussen (alldeles för tidigt om du frågar mig), väckte minsta dottern och såg till att allt som skulle fixas innan det var dags att köra henne till skolan blev fixat (tråkiga vanliga morgonsysslor), plockade ur diskmaskinen och dammsög innan jag körde mig själv till jobbet. Skrattade, suckade, "morrade" och skrattade lite till innan det var dags att åka hem. Lagade mat och tog en kvällspromenad med Äsch. Sen planterade jag kroppen i soffan och där blev den kvar, resten av kvällen. SKÖNT!!
Bilden föreställer kattjägaren, den nosen har blivit riven många gånger av ilskna kattklor och fler gånger lär det bli.

När man tittar på vad som händer en dag när det inte händer någonting alls ser det ut att hända en hel del, men det är sådant som inte räknas liksom. Alla dessa vardagssysslor man gör utan att man tycker att man gör någonting. Skulle man fråga tonårsdöttrarna om de upplever det på samma sätt är jag helt övertygad om att de skulle tycka att de har gjort HUR MYCKET SOM HELST och inte vill/behöver göra någonting mer på flera veckor, möjligtvis surfa runt på internet, äta en och annan bit mat (förutsatt att någon annan lagar maten) och sova 12 timmar på raken. I ärlighetens namn hade jag nog tyckt likadant när jag var i deras ålder, åldern när man bara har ork att göra sådant som man själv tycker är roligt. Det händer att jag hamnar i den åldern nu också och det är ganska skönt just då!

I morgon börjar jag dagen med att titta på när det inte händer någonting!!



måndag 8 februari 2010

Jaha, vad pratar grannarna om nu då?


Dagen började med att hunden i familjen, Äsch, drog iväg efter en katt. Ååå, vad jag tycker illa om att hon jagar katter. Hade en svag förhoppning om att bara hon fick sig en rejäl omgång av några kattklor skulle intresset svalna. Nu är jag klokare i den frågan, det spelar ingen roll att jag har fått plockat klor ur hennes päls och att blodet har pulserat ur både nos och öron flera gånger, hon ska bara ha tag på katt#¤n! När dagen börjar med en kattjakt blir jag lite lätt sur, tycker inte om att stå ute och skrika kl.7 på morgonen (undrar vad grannarna tror?). När hunden tillslut behagar komma kan man ju inte skälla ut henne heller, hon kom ju trots allt på en inkallning. Öppnade bara dörren och släppte in henne och sedan gick jag ut och stoppade i kabeln till motorvärmaren. Kabeln fick sig en liten utskällning först för att den korvade sig, för någon/något skulle skällas ut så var det bara.

Efter jobbet, mitt underbara jobb som nästan alltid får mig på bra humör, var det dags för lite vardagspyssel. Mjölk och andra förbrukningsvaror skulle inhandlas, mat lagas och ätas och yngsta dottern skulle skjutsas till en kompis innan det var dags att plantera min muskelvärkande kropp (efter gårdagens bärande och släpande) på en stol ett tag. Jag hade inte suttit länge när jag fick ett sms från en kompis som undrade om jag bjöd på fika, självklart! Nu var det dags att kasta sig handlöst iväg och hämta hem yngsta dottern, jag ringde och förvarnade att vi hade främmande hemma så jag ville inte stå och vänta på henne. Hon frågade direkt när hon kom ut till bilen vem som var hos oss, nyfiken som hon är. När jag talade om vem det var och att hon inte hade tid att stanna länge för hon jobbade sken dottern upp.-" Ååå, har hon polisbilen med sig? Gissa om jag ska skryta om det på skolan i morgon!!!" Det är här någonstans som jag tror att våra grannar börjar prata och fundera högt i sina stugor.Vad har den familjen gjort? Har det hänt något? Har någon dött? Ja, frågorna var nog många under den stund min kompis var här på fika. Tror inte att det blev bättre efter att yngsta dottern hade kommit hem, när hon fick provköra lite utrustning. Gissa om blåljus blinkar JÄTTEBLÅTT när polisbilen står utanför ditt hus!! Hon fick ha på blinket alldeles för länge om du frågar mig, ett litet blink hade räckt länge. Undrar hur mycket hon tänker skryta om det på skolan i morgon? I morgon bitti struntar jag i vad grannarna tänker när jag vrålar efter hunden, kan inte bli värre funderingar än de som cirkulerar nu.

söndag 7 februari 2010

Vilken fantastisk dag....







....vi har kunnat haft om allt gått bra! Vi (jag, maken och en av tonårsdöttrarna)skulle tillsammans med goda vänner åka skoter till en sjö för att fiska och laga lunch ute i naturen, alltså njuta av livet. Nu blev det inte riktigt så bra. En skotertur till favoritfiskesjön tar normalt 30-40 minuter, i dag tog det drygt 2 timmar!! Det började bra, solen sken från en klarblå himmel och termometern visade på -4 grader. Vi packade skotrar och pulka full av fiskegrejor, mat och varm choklad. I pulkan satte vi den kvinnliga vännen eftersom hon nyss tagit bort gipset från sin fotled, där satt hon bekvämt och skulle få komma ut i naturen för första gången i vinter. När vi var ungefär 5 minuter från sjön körde första skotern fast, den som drog pulkan naturligtvis. Det fanns inget allternativ, hon var tvungen att kliva ur pulkan. Kan låta enkelt men det var säkert 80 cm djup snö och det är inte helt smärtfritt att stå på en nyligen avgipsad fot. Jag försökte trampa ihop så mycket snö jag kunde, med mina taxben och snö upp till höfterna var det inte helt lätt, för att hon skulle kunna kliva ur pulkan utan att sjunka ner. Det var nu det "roliga" började, att försöka få lös skotern. Vi puttade, drog, slet, gasade och bar men det enda som hände var att skotern sjönk djupare (vilket jag trodde var omöjligt). Efter omänskligt mycket slit fick vi till slut lös skotern, bara för att konstatera att tonårsdottern hade kört fast med sin skoter.... Till saken hör att vår skoter väger ett halvt ton och hennes väger ungefär lika mycket som en matkasse från Ica i jämförelse. Med andra ord var det betydligt lättare att flytta hennes skoter men alla var ganska slut av den tidigare händelsen så den vägde nog nästan lika mycket som vår då. När skotrarna var körbara igen var det bara att lasta in väninnan i pulkan och fara vidare, nu var inte fisket långt borta. Om vi hade vetat då vad vi vet nu hade det varit enklare att gjort upp eld och lagat mat där vi var och inte åkt vidare, helt enkelt struntat i fisket och åkt hem. Men nu visste vi inte det vi vet nu så vi åkte glatt vidare - i ca två minuter. Svosch, nu satt skoterj#¤%n fast IGEN!! Det var bara att ta fram taxbenen och trampa upp så väninnan kunde kliva ur pulkan IGEN. Det puttades, drogs, slets, gasades och bars IGEN och nu flyttade sig faktiskt skotern framåt, tack snälla. Vi var på väg att stoppa in vänninan i pulkan igen när vi konstaterade att vänninans make hade kört fast med sin skoter.... Varför måste skotrarna köra fast HELA tiden? Jag trodde att snöskotrar klarade av att köra i snö och det gör dom (i alla fall de flesta) - om det är sladdat och det var det inte riktigt där vi körde för vi missade skoterleden. Det blev till att lyfta och gasa för att få lös hans skoter som tack och lov vägde lika lite som tonårsdotterns ungefär. När äntligen alla skotrar stog på snön samtidigt (trodde vi i alla fall) andades eller flåsade vi ut. Då säger maken att han vill tala om något och gissa om vi suckade och faktiskt småskrattade när han sa att tonårsdotterns skoter satt fast. Den stog alltså inte PÅ snön utan den låg I snön! Nu insåg jag och väninnan att det kanske var lika bra att vi gick/linkade i sakta mak tills vi hade hittat skoterleden igen. ÄNTLIGEN, där var skoterleden!! In i pulkan med väninnan och iväg det bar - ca 50 meter. Pulk¤#¤n fastnade på en snöhög 200 meter innan sjön!! Ut med väninnan och knuffa/lyfta pulkan över knixen. Väninnan fick sätta sig på skotern sista biten och jag tog mina taxben och knölade in mig i pulkan för nu hade vi fått nog av ALLT.

Efter drygt 2 timmar var vi äntligen framme! Nu var det MAT som gällde och det fort, makarna var hungriga och med all rätt helt slut. Tänk vad gott det hade varit med kallt vatten nu istället för varm choklad. Som tur var började samtliga frysa som bara den så chokladen kom till nytta till slut. Efter en fantastiskt god sen lunch var det inte alla i sällskapet som var speciellt fiskesugna, väninnans make åkte hem. Han hotade med att sätta ut skotern på blocket under "bytes", han ville byta skotern mot en skottkärra med pulka. Vi andra tappra eller korkade i sällskapet åkte ut på sjön med det att hade vi slitit som vi gjort skulle vi minsann blöta krokarna! Ingen blir nog förvånad när jag säger att molnen hopade sig, det började blåsa och inte ett napp fick vi.

lördag 6 februari 2010

Äntligen blå himmel!


Solen börjar leta sig fram, tycker den har varit borta lite väl länge. Äntligen börjar det bli temperaturer och väder som lämpar sig för skoterutflykter och andra utomhusaktiviteter. Tycker inte vi har gjort annat än suttit inne och eldat i flera månader.

Vi tjejer i familjen är lite som farbror Melker, vi har inte rätta knycken. De två tonårstjejerna lyckades, efter lite slit, rycka igång skotern. De försvann i ett snömoln!



fredag 5 februari 2010

Hur gick det till?

Minsta dottern (då 7 år) och jag var på väg hem en eftermiddag då följande dialog utspelade sig;

Dottern: Mamma, vem är min riktiga mamma?

Jag blev ganska lång i ansiktet och funderade på vad det var vi hade missat i hennes uppväxt.

ÄlgEva: Men jag är ju din riktiga mamma!
Dottern: Men då har jag alltså ingen låtsasmamma!?
ÄlgEva: Nej, det har du inte.
Dottern: Men varför har jag inte det?
ÄlgEva: Därför att jag och din pappa är gifta. Om vi skiljer oss eller om jag dör och pappa träffar en ny tant då får du en låtsasmamma.
Dottern: Jaha, men då kommer jag snart att få en.

Nu började jag fundera på om hon visste mer än mig.

ÄlgEva: Varför tror du det?
Dottern: Men du är ju nästan 100 år så då kommer du snart att dö och då får jag en låtsasmamma!

Önskade verkligen ungen livet ur mig för att få en låtsasmamma?

ÄlgEva: Du ska nog inte hoppas på att få en låtsasmamma alltför snart för jag planerar att leva ett bra tag till. Är det ok?

Jag höll nästan andan i väntan på hennes svar.

Dottern: Det är helt ok för du är nog världens bästa mamma ändå.

Hur varm man kan bli i tanthjärtat av en sådan kommentar går inte att beskriva, men det är spännande med barn!

Jaha, då ska jag prova på det här med bloggeri


Började jobba tidigare än jag normalt gör vilket resulterade i att jag gjorde helg redan kl. 11.30! Ibland behövs det inte mycket för att glädja mig.


Tänkte att jag skulle glädja mina mellandöttrar med att hämta dom efter skolan så de slapp 1,5 timme på buss, snälla jag! På vägen hem började bilen skaka helt hysteriskt så fort jag kom över 60 km/h. Valkarna runt midjan skakade och vibrerade okontrollerat, hur dom såg ut vill jag inte ens veta. Efter ca 5 minuters skakande gav jag upp, det var lika bra att stanna och försöka lösa problemet. Men vad får man bort hårt packad snö från fälgarna med? Efter en snabb inventering i huvudet kom jag fram till att det inte finns några verktyg i bilen, om inte en barnbrödkavel eller ett Iorgosedjur räknas som verktyg. Det blev till att krypa in i kombiutrymmet och rota runt bland matkassar och väskor. Hittade en gigantisk spik, har inte en aning om när och hur den hamnade där, som säkert skulle kunna fungera. Ut i snöstormen och ner på knä med spiken i högsta hugg! Efter en stunds grävande och rotande i de allt för små hålen i fälgarna, med förbipasserande långtradares snömoln virvlandes runt mig, gav jag upp. Kan bara konstatera att en bra tant reder sig själv, inte ett skak på resten av hemresan!


Nu ska jag och tre yrväder till barn fixa lite middag, maken han roar sig på annan ort ikväll.