Hur gick det till?

Minsta dottern (då 7 år) och jag var på väg hem en eftermiddag då följande dialog utspelade sig;

Dottern: Mamma, vem är min riktiga mamma?

Jag blev ganska lång i ansiktet och funderade på vad det var vi hade missat i hennes uppväxt.

ÄlgEva: Men jag är ju din riktiga mamma!
Dottern: Men då har jag alltså ingen låtsasmamma!?
ÄlgEva: Nej, det har du inte.
Dottern: Men varför har jag inte det?
ÄlgEva: Därför att jag och din pappa är gifta. Om vi skiljer oss eller om jag dör och pappa träffar en ny tant då får du en låtsasmamma.
Dottern: Jaha, men då kommer jag snart att få en.

Nu började jag fundera på om hon visste mer än mig.

ÄlgEva: Varför tror du det?
Dottern: Men du är ju nästan 100 år så då kommer du snart att dö och då får jag en låtsasmamma!

Önskade verkligen ungen livet ur mig för att få en låtsasmamma?

ÄlgEva: Du ska nog inte hoppas på att få en låtsasmamma alltför snart för jag planerar att leva ett bra tag till. Är det ok?

Jag höll nästan andan i väntan på hennes svar.

Dottern: Det är helt ok för du är nog världens bästa mamma ändå.

Hur varm man kan bli i tanthjärtat av en sådan kommentar går inte att beskriva, men det är spännande med barn!