Äntligen.....

....är vi uppkopplad igen! Ingen vet hur länge men just nu fungerar allt i alla fall. Vad har hänt under tiden då? Inte mycket men tillräckligt för ett halvlångt inlägg.

Snön har kommit. Helt fel dag. Om du frågar mig. Den kom precis den enda dagen jag INTE ville att den skulle komma.

Den dagen jag skulle åka 12 mil (enkel resa) för ett läkarbesök med ena tonårsdottern. På blankslitna sommardäck! Idioti kan man säga. Det håller jag med om. Inget snack om saken. Alla normala människor hade stannat hemma. Jag är inte normal. Tydligen. Det gick alldeles strålande. Sakta men strålande. Vi kom dit och hem utan incidenter. Resan gick så bra att jag hann fundera på helt meningslösa saker. Som vanligt tänker vissa nu. Men så var det. Började fundera på om det finns dvärgälgar. Dvärgälgar?! Hur jag kom att tänka på just dvärgälgar kan jag inte svara på. Alls. Men efter lite funderingar fram och tillbaka kom jag på att det förmodligen inte finns dvärgälgar. Varför? Finns inte en chans att en dvärgälgkalv skulle nå upp att dia. Den skulle svälta ihjäl innan någon hann förstå att den existerat. Så det så.

  

Ynsta dottern har återhämtat sig. Nästan. Kinden är fortfarande lite svullen men hon börjar se någorlunda normal ut. Orsaken till tandvärken fick en egen kista. En neongrön kista. Må den vila i frid. Tanden alltså, inte kistan.

Nu är helgen snart här. Den är bara timmar bort. Det innebär att jag snart måste putsa de sista fönstren. Dubbelsuck. Frågan är när. Den stund på dagen som det inte är minusgrader ligger solen rakt på fönstren som är kvar. HA, nu vet jag. Ena tonårsdottern får hålla upp ett paraply och skugga fönstret jag putsar. Det borde gå. Tror jag. Om jag lyckas övertala dottern. Får väl hota med att det inte blir någon mat annars.

Någon sovmorgon blir det inte i helgen. Ena tonårsdottern ska iväg på älgjakt. Hon har inget körkort. Än. Jakten sker i en skog ganska nära oss. Men inte så nära att hon kan gå. Så eftersom jag är en snäll mor ställer jag klockan på idiottidig tid och kliver upp. Bortskämda barn? Möjligtvis. Bryr jag mig om det? Inte en chans!

Det var en typ som en gång påstod att jag var en curlingmorsa. Jag?! Kan jag aldrig tro. Varför hon sa så? För jag tvättar mina barns kläder. Jag tvättar även makens kläder. Jag är alltså en curlingkärring också. Frågar man maken håller han nog inte med. Men jag tror vi låter bli. Tänk om han tycker det.

Min mor har nämnt det några gånger nu på sista tiden. Att jag gör allt för mina barn. Att jag skämmer bort dom. Att de behöver tränas i självständighet. Pft och hmpf säger jag. Mina barn är självständiga. Mina barn får minsann hjälpa till här hemma. Mina barn har inga problem att klara sig själva. Mina barn är glada, trygga barn. Trots att jag tvättar åt dom. Trots att jag skjutsar och hämtar. Trots att jag pratar och umgås med dom. Trots att de har en mor som funderar på huruvida det finns dvärgälgar eller inte. Så det så!