Fel!

Tanden är borta. Utdragen. Äntligen. Skulle man kunna tro. Numer ser yngsta dottern ut som Lina i Emil i Lönneberga. När hon hade tandvärk alltså. Ena kinden är ordentligt uppsvullen. Yngsta dottern har inte tandvärk längre. Hon har ont i sin tjocka kind. Stackars barn. Är det inte bättre i morgon måste det nog bli ett samtal till tandläkaren. Igen. Om telefonen fungerar.
Vi har lite kontaktsvårigheter med omvärlden skulle man kunna säga. Det mest bara fräser i telefonluren. Ringer man hem hit tutar det upptaget. Men vi pratar inte i telefonen. Det går ju liksom inte när det bara fräser i luren. Jag lovar. Konstigt är det. Internet strular också. Vi har bara uppkoppling till och från. Mest från faktiskt. Fattar ingenting. Bredbandstv:n fungerar också bara ibland. Jag hade tänkt teckna ett längre avtal men nu vette katten. Börjar tröttna på det här. Är det någon som vet hur svårt det är att felanmäla ett fel som inte är konstant? Jag vet! Det är skitsvårt. Näst intill omöjligt faktiskt.

Det finns ett till samtal jag skulle behöva ringa. Jag behöver informera ena tonårsdotterns kirurg att trots hans ansträngningar blev det två hundöron vid ärret efter operationen. Det ena är större än det andra. Jag är helt övertygad om att det krävs en korrigering. Kanske inte nu men senare. Tonårsdottern är INTE nöjd!! Och det är viktigt. Jätteviktigt faktiskt. Sä pass viktigt att jag inte kommer ge mig. Inte innan hon är nöjd. Så det så!

Veckan har precis börjat. Men jag ser slutet, redan. Kan inte bli mycket bättre. Men innan helgen kommer ska jag gratta min kollega som fyller år nu i veckan.