Städdag

Tänk att det fanns dagar för inte så länge sedan som jag tyckte det var roligt att städa vårt hem. Nu är det inte lika roligt längre, varför är det så? Nu gör jag allt annat än städar, hittar på andra saker att göra för att skjuta städningen på framtiden. Kan det bero på att "nyhetens behag" har lagt sig? Det är lika lättstädade ytor nu som då. Vi har inte blivit sämre på att plocka undan efter oss. Vi är fortfarande bara tre personer hemma här på vardagarna. Jag jobbar inte fler timmar. Ha, nu tror jag att jag vet! Ljuset har kommit tillbaka och minsta dammkorn ser gigantiskt ut och hundhåren ser ut att föröka sig okontrollerat, för att inte prata om brödsmulorna - vem sjutton är det som smyger runt på nätterna och sprider ut dom runt halva huset? Fönstren ser vi snart inte ut genom. Hur kan det komma sig att just fönstren blir så skitiga vintertid? Kanske är det samma filur som sprider ut brödsmulorna nattetid som skitar ner våra fönster?
Tonårsdöttrarna har varit hemma på snabbvisit och jösses vilket liv det blir i huset då! Hela huset lever upp och ljudvolymen ökar med 100 %. Vi skrattar och tävlar om vem som kan prata högst och mest, utan att skrika. Jag förlorar nästan alltid, måste nog lägga mig i träning. Kan nästan se framför mig hur jag skrämmer slag på maken när han kommer hem från jobbet i kväll. "HUR HAR DU HAFT DET I DAG?" Redan där tror jag att maken suckar djupt. "JAG ÄR NÄSTAN KLAR MED MATEN", "KAN DU DUKA?" och där kommer nog frågan om jag tror att han har blivit döv under dagen. "JAG TÄNKTE GÅ UT EN SVÄNG EFTER MATEN, VILL DU HÄNGA MED?", "KAN DU SKICKA MJÖLKEN?" och där tror jag maken slutar prata med mig och bara blänger lite irriterat - men vem skulle inte göra det? Det finns ett annat alternativ, maken börjar prata lika högt. Han har haft lite olika roliga påhitt för sig under våra år. För några år sedan pratade vi om hur viktigt det är att man pratar med varandra i ett förhållande. Resten av den veckan talade maken högt om allt han företog sig, "jag går till toan och borstar tänderna", "nu tar jag fram tandborsten", "nu tar jag fram tandkrämen", "nu lägger jag lite tandkräm på tandborsten" och "nju bockar jaj tängdejna". Första dagarna skrattade vi gott åt eländet men när vi började göra samma sak utanför hemmet var det dags att sluta. Tror till och med att en av mina kollegor smittades av detta och utsatte sin make för samma "pladder".
Nu har jag gjort det igen... Gjort annat än det jag skulle göra - städa. Dags att ta tag i dammkornen som vid det här laget har förvandlats till gigantiska dammhögar, hundhåren som snart har klumpat ihop sig till en ny spännande hundras och brödsmulorna som har blivit en påse tekakor.