Bubblan och Bubbelhållaren!

Nu är helgen nästan över och jag kan summera den som en synnerligen lyckad helg! Vi har umgåtts med glada vänner,ätit god mat, åkt en del skoter, fiskat (med mindre lyckat resultat dock), bastat och sovit ut. Med andra ord är jag redo för en ny vecka.

Lördag kväll var huset fullt av goda vänner, de flesta boendes i närheten men även några hitresta. Maken döpte under kvällen om kvinnan som var hitrest till Bubblan. Det har enbart med hennes utstrålning att göra, det är som en enda stor glädjebubbla runt henne förklarade maken. Bubblans make däremot var inte lika road, hur kom det sig att han inte fick ett smickrande smeknamn? Min make tänkte en (väldigt) kort stund innan han sken upp och meddelade att Bubblans make numer går under smeknamnet Bubbelhållaren! Bubbelhållaren var inte så imponerad av sitt nya smeknamn. Han menade att det var väl inget märkvärdigt namn och inte fanns det något en bubbelhållare kunde skryta med heller. Maken kom genast på att han förmodligen skulle vinna nästa gång grenen 5 km bubbelhållare gick av stapeln. Det finns nog inte många som har tränat på att vara bubbelhållare lika länge som vår vän!Dessutom är Bubbelhållaren en inbiten tävlingsmänniska. För min del kände jag ganska snabbt att det kommer att vara väldigt enkelt de gånger jag skriver om våra vänner här, ingen fara att de förväxlas med några andra. Jag känner ingen annan Bubbla och heller ingen annan Bubbelhållare!

Hur gick det då på fiskepremiären på en sjö ganska nära oss? Att kalla det fiasko är inte snällt mot arrangörerna för det var väl arrangerat. Men sett ur fångstmängdsperspektiv kan man nog inte säga annat än att det var ett fiasko. Vi var 13 stycken i vårt sällskap och endast 3 fiskar drogs upp. Att jag var en av de lyckliga att få upp en fisk var inte helt fel förstås, Bubbelhållaren fick se sig slagen! När vi gissade vikten på en lycklig fiskares fångst och jag vann den vadslagningen tror jag att Bubbelhållaren morrade lite lätt inombords.

Under fisket lekte jag spion också, kanske inget man ska prata högt om men jag spionerade faktiskt. En av tonårsdöttrarna har skaffat kille och som den nyfikna mamman jag är var jag tvungen att spana in hur grabben såg ut, man vill ju se om han ser snäll och trevlig ut. Tonårsdottern hade talat om viken färg han hade på sin skoter, det är långt ifrån alla här omkring som har den färgen på sin skoter, så när det dök upp en skoter som passade in på färgbeskrivningen började jag spionera. Till slut var det inte bara jag som spionerade, tror att de flesta av kvinnorna i sällskapet smög runt gossen. Sammanfattningsvis kan jag säga att han såg snäll och trevlig ut och tonårsdottern kan nog vara nöjd med sitt val. Jag kan däremot inte lova att min tid som spion är över, rätt som det är tar nyfikenheten över igen!

Vädret i helgen har varit snö, snö och ännu mera snö! Jag klagar inte, skulle aldrig falla mig in. Efter månader av för många minusgrader varje dag tar jag snö om det är det som krävs för att vi ska slippa -30 grader. Hade tänkt att jag skulle gå ut och skotta men maken hann före, kan inte förstå hur det gick till!? Det kan inte bero på att jag sniglade när jag laddade tvättmaskinen i alla fall, eller?