Många frågor blir det

Känner mig trött, slut och less. Hur ska man hitta energi och glädje när det regnar och blåser både ute och inne? Det är många tankar som blåser runt i huvudet på mig nu. Hur ska det bli med jobb? Vad gör jag om jag inte hittar något nytt jobb? Vill jag ha ett jobb utanför byn? Vill jag jobba med något annat än det jag gör i dag? Ska jag säga upp fritidsplatsen som yngsta dottern har? Jag tror jag har svaret på två av frågorna i alla fall. Jag vill inte jobba utanför byn och jag vill jobba med det jag gör men.... Om det krävs att jag jobbar utanför byn för att få jobba med det jag gör vet jag inte vad jag tycker. Ja, jag vet, ingen har sagt att livet ska vara enkelt men det skulle underlätta om det var så! Det känns lite onödigt att det hela tiden ploppar upp nya frågor på de få svar jag lyckas hitta.
Yngsta dottern och maken är helnöjda, de är lediga i morgon! Annat är det med mig, jag måste jobba. Just nu är det lätt att vara lite vrång i tanken. Hur kan det komma sig att jag ska jobba, jag som inte behövs? Det är ju inte ens några elever på plats, de är lediga. Ja, du ser ju, vrång var namnet. Spelar ingen roll hur mycket jag känner efter heller, jag har inte ont i halsen, inte feber, inte magsjuka (tack och lov faktiskt), inte blixtrande huvudvärk, inte en släng av nageltrång eller ens tandvärk har jag. Jag har INGENTING som skulle kunna ge mig en sjukdag. Snacka om att det regnar inne, det är surt så in i baljan här hemma nu.

När det blir så tråkigt som mitt liv i mångt och mycket känns nu (inte just något negativ va?) är det skönt att se något roligt vid horisonten. Eller roligt och roligt, det kanske inte är så roligt (det var det här med negativiteten) - jag vet inte. Jag ska åka till Ullared nästa fredag i alla fall. Ur mitt perspektiv är det en studieresa mer än något annat för jag har aldrig varit där. Det blir en sak jag kan bocka av från min "saker att göra innan jag dör-lista". Hur genomtänkt mitt beslut att åka var kan man alltid diskutera. Jag som så lätt blir åksjuk ska sitta på en buss i 10-12 timmar för att springa runt i ett varuhus 10 timmar för att sedan sätta mig i samma buss och åka 10-12 timmar för att komma hem. Men med tanke på resesällskapet kommer det med all säkerhet skrattas så magmusklerna blir totalt oanvändbara i en vecka efteråt!

Fort var det gjort!

Rektorn ringde och bytte färg på min dag, det tog bara några minuter. Den började i mörkblå och övergick till ljusblå men efter rektorns samtal ändrades färgen fort till mörkgrå.... Jag har överlevt både elevtapp och lågkonjunktur men nu har turen kommit till mig, "vi har beslutat att dra in din tjänst" var beskedet. Jag har sett fram mot mitt första helt lediga sommarlov och hade bestämt mig för att bara njuta, nu blir det till att leta jobb.

Tisdag innebär numera teckencirkel. Vi har riktigt trevligt på våra träffar! Det blir en hel del tecknande och jag börjar inse att jag kan mer än jag trodde. Det är många tecken som legat i träda under allt för många år. Mitt intresse för teckenspråk började när "Upp med händerna" gick på tv, när det nu var. Alla dessa tecken börjar sakta men säkert vakna till liv och jag har hittat en hel bunt med kort som hörde till tv-programmet, en riktig nostalgitripp samtidigt som det är fascinerande att jag har sparat korten i alla dessa år.

I morgon ska jag åka till en stad en bit ifrån oss för att träffa myndige sonen och prata om hans förestående resa till Irland, han ska börja jobba där!! Riktigt roligt att han har fått jobb utomlands, han är ung och ska absolut prova på livet. Hoppas bara han hittar en bra bostad och trivs med jobbet. Sedan får man väl boka sig en resa och hälsa på sonen, kanske rent av förverkliga en dröm och rida en tur på en tinker och njuta av naturen. Vem vet, jag kanske har all tid i världen!

Tänker på våra vänner som har en jobbig tid nu!

Inte utför utan uppför!

Äntligen en hel helg med sol, sol och åter sol! Jag har försökt hitta på nyttiga uteaktiviteter men det blev inte så många. Bilen fick sig en rejäl och välbehövlig vårstädning, rabatten som jag aldrig orkar rensa (den blir nog rensad när mor kommer) eldades av och vindskyddet krattades. Sedan var det dags för tvättmaskinen att jobba lite, vi luktade som böcklingar hela högen. Det här med att elda ska man inte ta lätt på. Man ska till exempel helst inte elda när det blåser, det gjorde vi och det blir inte så jättebra. Tonårsdöttrarna och pojkvännen slet som djur med krattor och vattenslang mot lågor som blev både höga, breda, många och långa. Såg att grannarna väntade med eldningen tills i dag då det blåste betydligt mindre, dom är smart dom.

I dag packade vi in fiskespön och grillkorv för att bege oss till en fiskeplats vid en ganska stor älv. Naturligtvis var inte vägen tinad ända fram, spårigt, lerigt och snöigt var det. Jag är vid det här laget van både det ena och andra underlaget men min bil börjar tröttna, den vill ha torr asfalt nu!

Eftersom fisket inte gav annat än slemmigt sjögräs blev det ganska snart grillning. Tonårsdotterns pojkvän fixade en fiffig latmansställning för korvgrillning, det krävs bara att man vänder på korven nu och då.

Efter grillningen hägrade högre höjder för tonårsdöttrarna, ja även yngsta dottern och pojkvännen klättrade upp. Jag höll mig nere på platta marken, är inte så förtjust i höga höjder. Varför det är så vansinnigt roligt att klättra uppför i rullgrus kan jag inte förstå, man måste ju halka ner på samma eländiga grus sedan.

Inte räckte det med att klättra i rullgrus! Självklart måste de upp för en trappa som inte leder någonstans.... Om man tittar noga kan man ana skaran en bra bit upp på bilden. När vi kom hem var det inte någon av oss som var intresserade av att gå in utan vi tog plats lite här och där i solen och bara njöt! Jag trodde nog att jag var rena ungomen när jag la omkull mig på en träbänk i vindskyddet, naturligtvis somnade jag liggandes där. Att kliva upp efter att ha legat på den där träbänken gick inte! Hur mycket jag än försökte kom jag inte upp, snacka om att känna sig som en skalbagge på rygg!! Det var bara att ropa på ena tonårsdottern så jag fick draghjälp upp, förbaskade kropp!

I morgon börjar en ny vecka, bara 7 veckor till sommarlov, tjoho!!

Du som vill göra skillnad!

Gå in på följande länk, läs, tänk och agera!!
http://www.tillgangligtprojekt.se/Begrepp/Ord-som-taggar/

Att åldras med finess

Skolan jag jobbar på är inte av senaste snitt, inte näst senaste sitt heller faktiskt. En åldrande skola har mycket att berätta om vi bara lyssnar. Jag ska villigt erkänna att jag varit en dålig lyssnare men det kanske ändras. Det håller som bäst på att ställas i ordning ett museeum på övervåningen i en av skolbyggnaderna. Jag har varit upp och tjuvkikat lite och vilka minnen som triggas igång bara man ser gamla skolböcker. Gena-boken är en bok jag förmodligen aldrig kommer glömma, inte för att jag kommer ihåg speciellt mycket av innehållet. Det är nog mest bara en bild jag kommer ihåg, en profilbild av en person som nyser i motljus. Man kunde riktigt se hur bacillerna sprutade ur munnen! Men det är en händelse utanför skolan, på en underbar liten ort i Dalarna som minnet med Gena-bokens nysbild gäller. Jag hade följt med min bästis till hennes familjs sommarstuga. Vi var ett litet gäng barn/ungdomar som var och badade, naturligtvis var vi både tjejer och killar. Killen som bara var sååå snygg var självklart med, tror att vi (jag och min kompis) var i den åldern när man blev kär i nästan alla "nya" killar. Som det var när man var lite kär ville man inte säga eller göra något som kunde skämma ut en, vilket nästan var en omöjlighet eftersom man skämdes för allt. Killen i fråga råkade nysa och där jag satt hade jag en alldeles perfekt profilbild av grabben. Gissa hur det såg ut när han nös! Precis som i Gena-boken!! Som om inte det räckte var jag tydligen tvungen att säga det högt också, "det såg precis ut som i Gena-boken" och avsluta med ett asgarv.... Det var tydligen bara jag som hade lagt märke till nysbilden i boken så några krävde naturligtvis en förklaring och jag tror att det var då jag insåg det pinsamma. Tillbaka till verkligheten nu!
Vissa märken efter tider som gått kan skvallra om många fötter som trampat fåror i trappsteg eller handtag nötta efter mängder av barnhänders omilda och lekfulla behandling. Det jag har hittat i gymnastiksalen förbryllar mig. Jag vet inte om det är någon elev som haft lite att göra men mycket skaparkraft utan rätt kanal att få ut det på, om det är många elever som missat utgången och sprungit in i väggen ett antal gånger eller om självaste Walt Disney har varit där och satt sina spår men....
.....nog sjutton ser det ut som självaste Musse Pigg sitter på golvlisten!

Kanske i morgon vid 5

I går var jag till en annan by ganska långt från min för att starta upp en cirkel i "Tecken som stöd". Det är första gången jag håller i en kurs så det är lite pirrigt och spännade kan ni tro! Det visade sig att vi blev ett ganska härligt gäng mer eller mindre pratglada kvinnor (jo, jag är snäll som inte skriver tanter). Tror vi kan få ganska trevligt på våra träffar men hur vi ska få ihop 30 timmar innan sommarlovet återstår att se. Misstänker att det får bli en och annan träff utöver "våra" tisdagar, kanske en eller annan söndag som får offras.

Vårrapporten står lite stilla nu, jag väntar på att musöronen ska visa sig. Det närmaste vårtecken jag kommer i dag är torkställningen, där hänger delar av familjens vinterkläder på tork. Varför ska det vara så lång torktid på vinterkläder? Det är inte det lättaste att blöta ner dom när man är ute (tack och lov) så jag kan inte förstå varför det ska behöva ta så lång tid att torka dom. Vattnet borde försvinna av sig själv tycker jag, blixtsnabbt!

En kvinna jag känner i den stora staden inte allt för långt bort har under några dagar lagt till en melodi när hon skrivit i sin status på facebook. Från början tyckte jag det var lite kul men det har gått över. Numera kommer jag på mig själv med att tonsätta meningar, båda de jag säger och de jag hör andra säga, och det börjar bli irriterande. Eller som man också kan säga, jag börjar tröttna (lägg nu till melodin "everybody dance now")! Just den melodin passar till de flesta meningar..... Det var nog det hon hade listat ut och så gärna ville dela med sig, snällt tänkt - eller inte.

Nu går jag och lägger mig, melodi "everybody dance now".....

(Jag har verkligen försökt att dela upp texten men i dag tycker tydligen blogspot att allt ska skrivas i en klump!)

Nu kör vi!!

Har många gånger sagt lite på skämt att man ska slita ut en generation i taget. Har dock aldrig tänkt mig som den generation som ska slitas ut först, men nu hör jag nog dit. Från att ha jobbat bekväma 50 % jobbar jag 100 % den här veckan. Som om inte det vore nog har jag, just den här veckan. börjat min karriär som kursledare.
Nu tänker du säkert att det är väl inget märkvärdigt att jobba heltid och speciellt inte när det bara är tillfälligt. Det är så att på en och samma dag ska jag vara både lärarvikarie, personlig assistent och fritidspersonal, finns viss risk för en personlighetsklyvning här. Undrar vilken roll jag tar när jag kommer hem? Vet att det finns ett helt gäng att välja mellan. Kokerska, tvätterska, städerska. mamma eller maka för att nämna några. Misstänker att det blir lite av varje och kanske slänger jag in en soffpotatisroll som ett wildcard.
Min kollega försökte nog muntra upp mig när hon påpekade att det blir extra pengar i plånboken och det har hon naturligtvis rätt i, men när sjutton ska jag hinna göra av med dom? Jag misstänker nämligen att det inte bara är den här veckan det blir mer jobb. Så, nu ger vi järnet, kör så det ryker och sliter ut denna generation. Med det sagt är det nog bara nattningen av mig själv kvar!

I huvudet på ÄlgEva

Ibland funderar jag hur människor tänker. I just det här avseendet tänker jag på pedagoger (ber redan här och nu om ursäkt för att det kan låta som jag drar alla över en kam, det är VERKLIGEN inte så!) som har läst pedagogik flera år på högskola och som förmodligen under dessa år har "sniffat" lite på den andra världens skola. Jag jobbar i den andra världens skola trots att jag inte har läst på högskola och jag vill påstå att både jag och mina kollegor klarar av det riktigt bra! Vi är inne på 2000-talet och det finns alltså människor (pedagoger) som på fullaste allvar inte har förstått att den andra världens skola också har en läroplan och att den är precis lika viktig som den vanliga världens skola har. Hur är det möjligt?? Vad tror folk om sär/träningsskolan? Att det är ett ställe man sitter av dagen? Att man inte behöver lära sig något bara för man inte är normalstörd? Att utveckling är förbehållet de normalstörda?

Tyvärr är det allt för ofta som en pedagog utttalar sig lite konstigt när det gäller den andra världens skola och inlärning. Om det beror på ointresse eller okunskap vet jag inte men jag tycker det är tragiskt. I den vanliga skolan lär de ut att alla människor har lika värde, men det verkar inte gälla alla. Eller är det så att man inte tänker på de i den andra världen, att de inte räknas in i den stora massan? Hur kan man lära ut allas lika värde när man inte själv ser den rätten?

Alla barn och ungdomar har skolplikt, även de i den andra världen! Att sedan inte skoldagarna och inlärningen ser likadan ut som i den vanliga världens skola är väl en himla tur. I den andra världens skola är vi ganska duktiga på att låta eleverna lära utefter sin egen förmåga och i sin egen takt, så skulle den vanliga världens skola också behöva jobba många gånger.

Vi lär verkligen för livet i den andra världens skola. Normalstörda lär sig räkna, vi lär oss hur man styr kroppen, normalstörda lär sig läsa, vi lär oss kommunicera, normalstörda lär sig skriva, vi lär oss äta och dricka.

Jag började inlägget med att be om ursäkt för att det kanske verkade som jag drog alla pedagoger över en kam, jag vill åter igen be om ursäkt. Jag känner pedagoger som är helt underbara i sitt tänk, som verkligen har förstått alla människors lika värde och som inte tar för givet utan frågar när något inte är solklart. Pedagoger som inte är rädd för att ställa sina frågor eller öppet fundera kring hur den andra världens skola fungerar. Som räknar kallt med att den andra världens skola är precis lika viktig som den vanliga världens skola.

Att hålla tand för tunga har fått ett ansikte (det blåa är faktiskt ett stygn)!

Puhh

Det blev ingen magsjuka, bara lite feber! Tack och lov!!
Helgen har passerat utan några större problem, barnen har varit friska och vi har lyckats tagit bort allt efter vintern, städat carporten och ställt fram möblerna på altanen.
Födelsedagen firades med smörgåstårta på tonårsdöttrarnas begäran, ingen gräddtårta här inte. De fick var sin kniv, handgjord av svärfar, men för säkerhets skull fick de lite pengar också. Det känns kanske som att utmana ödet att förse tonårsdöttrar med kniv men med lite kontanter på fickan borde det gå bra!
Nerven fortsätter att spöka så jag fortsätter tvätta skenan. Den behövs dygnet runt så den måste torka fort. Det är inte alltid jag har tid att vänta på torkningen och då är vedspisen perfekt som torkskåp!

Vårtecknen forsätter att visa sig, trots hagelskurar i helgen. I morse fick jag se ett gäng tranor på en åker. Till sällskap hade de några rådjur eller om det var rådjuren som hade tranorna som sällskap, jag vet inte. Rådjuren ville inte vara med på bild men två tranor hann jag fånga.

Jag hittade tussilago också!!

Nu är det dags att ta tag i det som är bland det tråkigaste som finns, laga middagsmat. Det är hopplöst att hitta på god och varierande mat alla dagar i veckan. Jag tycker man fastnar i vissa rätter och till slut känns det som vi äter samma mat alla dagar. Maken skulle inte klaga om det blev korv sju dagar i veckan men jag skulle förmodligen få skörbjugg.

.......

....paniken stiger! Yngsta dottern kom ner nu på morgonen, illamående! När jag dessutom vet att andra barn är hemma från hennes skolan på grund av magsjuka kan det inte bli annat än panik. Jag känner mig lite lätt illamående jag med.... Om det är fysiskt eller inte förtäljer inte historien just nu, det är bara att vänta och se. Jag har påbörjat svältdieten, vitpepparkornen är dock svalda (för säkerhets skull) och handspriten går varm. Tonårsdöttrarna vet ingenting och det är nog lika bra, de kommer inte hem om de vet hur det ligger till. I vanliga fall skulle det inte göra något om de stannade kvar i en lite mindre stad inte allt för långt från oss över en helg men just den här helgen fyller dom år. Mammahjärtat vill gärna ha födelsedagsbarnen hemma så jag håller tyst om yngsta dotterns illamående ett tag till.

Lika som bär?

Skrev i ett tidigare inlägg om hur lika en del tycker tonårsdöttrarna är. Ibland tror jag folk tycker att de är lika bara för att de är tvillingar, tvillingar SKA vara lika liksom. I dag har tonårsdöttrarna spelat flera lärare på deras skola ett spratt, de bytte plats med varandra under förmiddagen! Jag trodde/hoppades innerst inne att deras spratt inte skulle fungera, att lärarna direkt skulle märka att det var något lurt. Inte en lärare märkte något. En lärare hade till och med, just i dag, kommenterat deras likhet och frågat om de aldrig hade bytt plats med varandra för att lura omgivningen! Gissa om den tonårsdottern hade svårt att hålla sig för skratt!! Till och med vissa klasskamrater blev lurade, de märkte inte att det var fel kamrat inne på lektionerna. Kan inte bestämma mig för om jag tycker det är roligt eller skrämmande när vuxna människor i mina barn närhet inte kan se skillnad på dom. Lärarna har trots allt haft respektive unge "under sina vingar" sedan augusti i fjol. Man kan tycka att de borde lärt känna individen bättre än så, tonårsdöttrarna har ju helt olika personligheter. Samtidigt är jag lite avundsjuk, vem hade inte en önskan under sin uppväxt om en tvilling?

Flygande pyllor, bubblor och vår!

För många år sedan, nästan i ett annat liv, jobbade jag på dagis. Vi hade en pojke som vägrade äta frukostmackor, hårdbröd med vallmofrö på. Till slut frågade vi varför han inte åt dessa mackor, var det bara så att han inte tyckte om dom? Men gissa om vi baxnade när vi fick höra svaret! "Man kan inte äta dom mackorna för det är flygande pyllor på dom!" Vi tittade på varandra och gjorde allt för att inte börja skratta, pojken såg riktigt allvarlig ut. Efter många frågor fram och tillbaka kom vi fram till att flygande pyllor ser ut som en blandning mellan en fluga och en humla. Det är nu det roliga kommer, massor med år senare! Kollegan skulle lämna en kommentar till gårdagens inlägg om Humlan och när det var dags att skriva i "säkerhetsorden" stod det pyllha, visserligen inte samma stavning som vi använt men nog är det lustigt. Jag skriver om Humlan och säkerhetsordet är en blandning mellan en fluga och en humla.....

Titta vad jag hittade under vår promenad i dag, en Bubbla som kom flytandes! Undrar vart Bubbelhållaren är? Jag lovar att fota honom om jag ser han.

Det kan banne mig inte bli mer vår än så här! Jo, när tussilagon och vitsipporna tittar fram.

Nu ska jag förbereda makens lilla överraskning....

En Humla på besök

Vi har haft främmande av en Humla på jobbet i dag. Det finns med all säkerhet folk som skulle säga att Humlan inte kan nåt, men jösses så fel de har då! Det är bara vi runt omkring som inte har knäckt alla koder än. Yngsta dottern kom in till oss efter skolan och så fort hon öppnade munnen vred Humlan på huvudet och tittade rakt på henne. Det var nog en betydligt roligare röst att lyssna på än den vi tanter har. Likt de riktiga humlorna, som inte ska kunna flyga, lurar även Humlan de flesta. Det finns MYCKET mer än vad vi ser, det handlar bara om att titta!

Inte för att det på något sätt är jämförbart egentligen men..... Tonårsdöttrarna är tvillingar och vi har i alla år fått höra hur lika de är varandra. Naturligtvis tycker inte vi som familj att de är lika och det gör inte deras kompisar heller, vi har på något sätt knäckt koden. När man tittar på tvillingar måste man titta på det som är olika - inte lika. När man träffar ett barn, en ungdom eller en vuxen som inte faller inom ramen för det "normala" tittar man oftast på det de inte kan och missar allt de faktiskt kan.

Här hemma har det inte hänt något, verkligen ingenting. Jo, jag har kört en maskin tvätt men det räknas inte. Jag hoppas verkligen att morgondagen blir lite roligare. Jag planerar en liten överraskning till maken när han kommer hem i morgon....

Det våras och nu är det dags att ta upp kampen igen!

Nu håller ån som går genom byn på att tina fram, ett säkert vårtecken! Andra vårtecken måste nog vara våra ansikten i familjen som envist lyser rosa även i dag och den nytvättade bilen som står på gården. Pojkvännen klarade inte av att se min skitiga bil längre så han tog och tvättade den. Båda tonårsdöttrarna hjälpte till lite från början men den ena tröttnade ganska fort. Den kärlekskranka tonårsdottern höll ut hela vägen, ivrigt påhejad av sin pojkvän.

Nu verkar lugnet ha lagt sig i vårt hus men än är det för tidigt att ropa "kusten är klar" till återhämtningsstunden, det kan komma ner några kvällshungriga tonåringar bäst vad det är.

Läste http://smulgubbe.se/ s blogg i dag (igen) och jag blir ofta berörd av hennes ord (gå in och läs själv!). Hon kan verkligen konsten att sätta ord på vardagen för en familj med ett barn som inte är normalstört. Att jag väljer begreppet "normalstörd" beror på att allt som oftast är det de med särskilda behov som nämns med ett begrepp, jag tycker att vi andra kan bli ett begrepp i stället. De normalstörda jag menar är de som gemene man kallar normal, jag vet inte vad som är normalt. I den bästa av världar skulle inga sådana begrepp eller gruppindelningar existera! Vet inte hur man ska få den stora massan att förstå hur värdefulla alla dessa barn och ungdomar är. Att man ska titta på vad varje individ KAN istället för att stirra sig blind på det individen inte kan. Så vitt jag vet är det ingen, eller i alla fall väldigt få, som fäller dumma kommentarer eller tittar med medlidande blickar på mig bara för att jag inte kan cykla på en enhjuling eller pratar flera språk flytande. Föräldrar till dessa icke normalstörda barn får allt för ofta höra kommentarer från omgivningen som vittnar om dåligt omdöme och bristande kunskap. Att ägna dagen åt lite shopping innebär ofta att man som förälder till dessa barn måste stålsätta sig för att orka möta alla okänsliga och rent ut dumma kommentarer och medlidande blickar som folk kastar. Allt för ofta verkar folk tro att bara för att man har ett barn med särskilda behov är man både blind och döv inför omgivningens kommentarer och blickar.
Vi måste alla hjälpas åt att få ett stopp på detta. Acceptera inte vänners dumma kommentarer, säg i från! Bläng på de du ser som kastar medlidande blickar. Prata gärna högt om vad korkad människor kan vara som inte förstår bättre, som inte förstår att uppskatta samhällets mångfald. Alla dessa barn och ungdomar har gett mig massor av glädje, värme, kunskap och tålamod. Få har lyckats lära mig så mycket om mig själv utan att säga speciellt många ord som dessa barn gjort. Läs gärna inlägget jag skrev den 15 februari "Alla kan göra något". Jag säger det igen, jag måste ha världens bästa arbete!!!!

Slut på ledighet

Yngsta dottern hade fått för sig att hennes myshörna skulle vara någon av skrubbarna intill hennes rum. Kan låta som en alldeles strålande idé, tills man sett hur det ser ut i våra skrubbar. De är packade och stuvade från golv till tak med allt som kan vara bra att ha och allt som har varit bra att ha, helt omöjligt att få plats med en myshörna där. Nu verkade inte yngsta dottern speciellt ledsen över den uteblivna myshörnan utan mest nöjd över att hon fått en ny ingång till sitt rum.

Vi bjöd in närmsta grannen och de nästan närmsta grannarna på mat och det var tur för annars har vi nog förätit oss, grillningen blev precis så lyckad som jag önskat! En trevlig kväll som innehöll både roliga historier och lite dans. Vår nästan närmsta granne, som är av manligt kön, har nog sett som sin livsuppgift att lära mig dansa. Han kommer aldrig bli utan den uppgiften kan jag säga! Takt har jag men att få ihop takten med rörelserna i benen och samtidigt röra mig åt samma håll som nästan närmsta grannen verkar omöjligt.

Lördagen tillbringade vi i vårt vindskydd på gården. Maken gjorde vår för skotrarna och ställde in dom på logen. Lite vemodigt att vintern snart är slut men samtidigt börjar jag längta lite efter sommaren. Vi gjorde vårt bästa för att få lite vårfärg i ansiktet men som vanligt blir jag och tonårsdöttrarna bara grisskär.

Söndagen hade väderprognosen utlovat KANONVÄDER! Vi klev upp, packade ner lunch och fiskegrejor för att styra våra näsor mot en sjö inte allt för nära oss. Föga anade vi vad som väntade....


Gissa om maken mummlade lite på vägen upp? Gissa om han mummlade mer på vägen hem? Bitvis åkte vi på underredet! Jag är väldigt glad att alla bildelar satt där dom skulle och att de fungerade när vi kom hem! Men så här i efterhand hade vi en helt fantastisk dag på isen trots att inte en enda av oss fick så mycket som ett napp. Lite sanning med modifikation var det för våra vänner längst uppe på berget hade fått en fisk innan vi kom, dom är morgonpigg dom.

Nu sitter jag och försöker kyla ner mitt röd/lila ansikte och en av tonårsdöttrarna går omkring med en blöt handduk i ansiktet. Man kan säga att vi minsann har gjort vad vi kan för att skaffa den vinterblå/vita näsan en annan färg!

Till tonårsdotterns stora glädje har pojkvännen äntligen kommit hem. Hon är riktigt glad nu! Att ha en kärlekskrank dotter hemma ett helt lov är inte det lättaste. Sms-trafiken har varit tät, stuntals riktigt intensiv, tror nog hon lider av "sms-tumme" nu.
Jag fick en present av pojkvännen!

Till och med han har fastnat i älgträsket. Jag blev naturligtvis överlycklig och ska nu försöka hitta en plats i fobiskåpet åt nykomlingen. Tonårsdottern tycker det är dags för ett till skåp, tycker det är lite väl trångt i det jag har nu. Jag kan inte annat än hålla med henne men samtidigt tycker jag det är lite charmigt med alla älgar hopknölade i ett skåp. Oavsett hur många gånger man tittar i skåpet hittar man nästan alltid en älg som man missat förut.

Tänk, jag har varit ledig 8 dagar! Trots skitväder eller kanske tack vare skitvädret har jag fått en hel del gjort här hemma under lovet så jag går och jobbar med rent samvete i morgon.

Helguppehåll

Återkommer med rapport om helgens äventyr på söndag. Har fullt upp med att njuta av solen på dagtid och kvällen ägnas åt att försöka hitta botten på tvättunnan, ett tröstlöst letande. Jag hinner bara närma mig botten så kommer tonårsdöttrarna med var sin famn skitkläder, det är inte utan att jag börjar fundera på om dom har hittat sig ett extraknäck.
Ut och njut av solen i morgon, ge den vinteblå/vita näsan en grisskär ton!

Den bästa tiden......

.....är nog på kvällen när tystnaden kryper fram. Dagarna består av så många ljud, det kan vara prat, skratt, gråt, skrik, motorljud, dammsugare, diskmaskin, fågelkvitter och en massa andra ljud. På kvällen när övriga familjen har hoppat i säng sitter jag oftast vaken ett par timmar till bara för att njuta av tystnaden.
När myndige sonen och tonårsdöttrarna var små var vi ett gäng mammor som samlades och pysslade en kväll i veckan, de kvällarna var guld värd. Senare, när jag köpte en islandshäst var det på hästryggen jag laddade batterierna. En ritt genom skog och mark (oavsett väder) rensade hjärnan på allt onödigt. Numera är det på kvällen i min ensamhet jag laddar batterierna och går igenom dagens händelser eller "ickehändelser".
Jag är ganska nöjd med dagen, några fönster blev putsade helt och något putsat till hälften, golven blev dammsugade och tvättmaskinen fick jobba även i dag. Helt nöjd med dagen har jag varit om det hade blivit lite utomhusvistelse också men regnet har liksom hängt i luften och mycket riktigt, till kvällen kom det.

I morgon kväll ska vi grilla, jag längtar redan! Vi brukar grilla året om men det blir lite glesare mellan gångerna under vinterhalvåret om man jämför med sommaren. Sist vi grillade var på nyårsafton och då blev det älgkalvfilé, det blir det inte i morgon. Men helt säkert blir det älgkött av något slag och förmodligen kantarellsås. Hur potatisen ska tillagas återstår att se, det beror lite på orken.

Yngsta dottern kommer hem redan i morgon, hon kunde inte vänta tills på söndag. Nyfikenheten har tagit över, hon vill se hur det blev på övervåningen och testa om den nya dörren blev så bra som hon trodde. Hon frågade mig om jag hade gjort något åt hennes nya myshörna. Jag har inte en aning om vad hon menar! Skulle jag ha gjort en myshörna? När lovade jag det? Har vi ens pratat om det och vart skulle den vara tro? Fortsättning följer skulle jag tro.

Fönsterputs med förhinder

Jaha, när man äntligen bestämmer sig och tar sig i kragen för att putsa dessa j#¤la fönster ska det naturligtvis inte gå alldeles enkelt. Vårt hus är delvis inklätt i plast och självklart ska plasten gå upp mot fönstren. Jag hade inte en tanke på att det skulle kunna vara ett problem men det var det! Det är helt stört omöjligt att få upp fönstret och det märkte inte jag förrän jag hade putsat insidan. Hade jag inte något att reta mig på innan så har jag det nu. Trots denna gigantiska motgång fortsatte jag att putsa resten av fönstren, duktiga jag!
För att förstärka känslan av att det snart är vår spankulerade det omkring några koltrastar här ute på snön i dag. Våren kommer närmare och närmare, inte mig emot - jag har nyputsade fönster (i alla fall delvis).

Ett hål i väggen!

I dag har vi öppnat dörrar, eller en dörr i alla fall! Tonårsdöttrarna och en kompis från en stad inte allt för nära oss har hjälpt mig att strukturera om på övervåningen. Tänk att så fort man ska göra en liten sak blir det en massa följdjobb. För att fixa i ordning ett rum måste man röjja ur en skrubb för att få plats med lite prylar från rummet man ska fixa. Och för att få plats med prylarna i skrubben måste man röjja ur en annan skrubb för att få plats med det man röjjer ur den första skrubben. Någonstans där, mitt i röjjandet, brukar jag tappa lusten och bara fösa ihop allt i skrubbarna för att totalt strunta i det jag hade tänkt göra från första början. I dag var faktiskt ett undantag, vi sågade, skruvade, plockade, kastade, dammsög, möblerade om och blev nästan helt klara!
Yngsta dottern satten jag på en buss till en stad inte allt för nära oss i dag på förmiddagen, hon ska vara hos farmor och farfar tills på söndag. Det kommer att bli en liten överraskning för tösen när hon kommer hem. Dörren till hennes rum är numera igenbommad och vi har ställt en garderob för den! Nu får hon gå in i sitt rum genom en annan dörr, kul med omväxling.

Just nu sitter jag och funderar på om jag ska försöka putsa något eller några fönster i morgon. Än så länge är det bara funderingar, har jag tur regnar det i morgon. Då kan jag ju alltid säga att jag hade planerat att putsa dom men att regnet förstörde det. Men om smhi får rätt ska det bli sol till helgen och då kommer jag inte undan längre eller det kanske jag gör. Vem vill vara inne när solen skiner? När det har varit gråare än grått i flera dagar vill man verkligen vara ute när solen väl skiner, inte vara inne och putsa fönster!

Äsch har åkt.

Det är tomt utan Äsch! Bädden är tom på glädje men dessvärre full av framtinat grus och dyngvatten som hon dragit in. Jag ska tvätta och skura så det är fint tills hon kommer hem igen och vi längtar redan!

Humörsvängning

Började jobba kl. 6.30 i dag. Är väl inget konstigt med det tänker nog de flesta men jag börjar sällan före kl. 10.30 så i min värld har jag börjat gristidigt i dag! Om det berodde på den tidiga morgonen eller om jag alltid är grinig vet jag inte men attans vad irriterad jag blev på morgonkvisten. Alla föräldrar har talat om vilka tider deras barn ska vara på fritids under lovet och det är jättebra att veta så man kan planera hur många som behöver jobba, vilka tider de behövs, beställa rätt antal portioner mat och planera aktiviteter. Tror ni att alla barnen kom? Icke!! Nästan hälften av barnen uteblev! Inte nog med det så var det endast en förälder som ringde samma tid som barnet skulle ha kommit, resten ringde allt från en halvtimme till en och en halv timme senare. Det betydde att jag hade beställt mat för X antal personer för mycket. Hade jag varit inlejd på timmar hade vi gått med dubbel personalstyrka i fyra onödiga timmar dessutom. Sen har föräldrar en förmåga att tycka en massa om vilka aktiviteter som borde äga rum och sucka högt över sparkrav och bristen på pengar när aktiviteter uteblir och personal dras in. Jovisst, det kan tyckas vara småsummor som oplanerad frånvaro kostar men om man tänker i långa loppet, cirka 15 lovveckor/läsår, blir det många kronor som bara "kastas bort" varje år. Det man också måste tänka på är att det bara är ett fritids i kommunen, det finns fler där det förmodligen är samma sak. Om man lägger till alla förskolor kan det bli många kronor som "kastas bort". Kronor som kanske hade kunnat omvandlats till högre personaltäthet, mer material och kanske fler aktiviteter.
Personligen tycker jag att det är brist på respekt för personalen och verksamheten när man inte meddelar sitt barns frånvaro. Även personal inom barnomsorgen vill vara ledig ibland men blir kanske nekade semester på grund av att det ska vara många barn i verksamheten. Att sedan stå med facit i hand och inse att man hade kunnat vara ledig är riktigt surt! Jag är medveten om att det ibland dyker upp tillfällen där man sent hittar en lösning så barnen kan vara ledig, men varje lov?? Kanske är det dags att informera föräldrarna om vad denna oplanerade ledighet kostar verksamheten, om de inte redan förstår det.
Som sagt, jag vet inte om det berodde på den tidiga timmen eller om jag jämt är så här grinig men jag ska nog hålla mig till mitt jobb. Tror inte att jag är lika grinig där i alla fall.
När man är bland fritidsbarn kan man få höra hur de upptäcker världen. Ett barn, 7 år, hade kommit på en ganska stor sak och deklarerade högt ut sin nyvunna kunskap för ett annat barn.

- Haj ni en källaje?
- Ja.
-Vet du att taket däj ellej golvet på taket uppe är taket i källajen?
- Ja?
- Visst äj det bja!!

Det hade ni säkert inte tänkt på själva!

Älskade vedspis

Maken tyckte vi skulle äta pannkaka, sylt och grädde till lunch i dag. Jag uppskattar de gånger han kommer med ett matförslag och försöker se till att hans önskan går i uppfyllelse. I dag skulle det dock inte gå så lätt, ingen sylt så långt ögat nådde i kylskåpet (ja, lingonsylt då). Men med några tankevurpor och högt mummel kom jag på att det fanns blåbär i frysen. Jag är långt ifrån den händige i köket och speciellt inte när det gäller syltning, saftning och bakning men jag bestämde mig snabbt för att koka blåbärssylt. Hur svårt kan det vara? Det är ju bara att blanda bär, socker och sen låta det koka. Samtidigt började jag vispa ihop pannkakssmeten, dubbel sats naturligtvis. Stekpannan på spisen och så var man på gång. Men naturligtvis var det "köpägg" och inte hemägg, jag kan inte grädda pannkakor på "köpägg" de håller inte ihop helt enkelt utan det ser ut som äggröra. Lite mer tankeverksamhet resulterade i att mormors plättlagg letades fram, vedspisen tändes upp och helt plötsligt hade makens pannkakor bytts ut mot plättar.
Efter husrenoveringen är inte köket sig likt och det var inte någon av oss som hade en tanke på att det skulle vara lättarbetat runt vedspisen, det enda vi tänkte på var att det skulle in en vedspis igen.

Med vilja går det mesta! Plättarna stektes på löpande band och yngsta dottern, kompisen (hon som kräktes sist hon sov här), de två tonårsdöttrarna och maken åt så det stod ut plättar ur deras öron! Jodå, sylten fick med beröm godkänt.

Men det här med att stå och steka dubbel sats plättsmet vid en vedspis blir rackarns så varmt, jag var högröd i ansiktet och varm som en kamin om kinderna efter hälften! Hur i hela fridens dagar tänkte jag? Nu finns det säkert en och annan som frågar sig varför jag inte stekte plättarna på vanliga spisen. Det kan jag tala om, plattorna är för små, hela laggen blir inte varm!


Det blev ett berg av plättar kvar, trots att alla åt sig proppmätta. Hade nog räckt med en sats smet, men det är lätt att vara efterklok. Det får bli en annan variant av pappapannkaka - pappaplättar!

I morgon åker Äsch, tråkigt, trist och tyst kommer det bli! Hoppas verkligen det går bra den här gången. Innan jag kör Äsch till en inte allt för stor stad ganska nära oss ska jag jobba, jag som så stort skulle vara ledig HELA påsklovet tog på mig en öppning (av alla arbetstider) på fritids. Varför har man så svårt att säga "nej"? Har jag inget planerat kan jag inte säga "nej" utan tar på mig att kliva upp i ottan, korkskalle!!

I dag ska jag avsluta med en uppmaning, lämna gärna en kommentar om vem du är som går in här och läser. Erkänner att jag är lite nyfiken av mig och måste samtidigt erkänna att jag själv är dålig på att lämna kommentarer (ska skärpa mig, lovar!)

Förändringens tid har börjat

I dag blev det en ren tjejdag! Jag, tonårsdöttrarna och yngsta dottern tog bilen till en sjö inte helt nära oss för lite njutning. Vilket väder, solen sken från en klarblå himmel och det blåste bara lite lätt!! Inte en enda fisk blev det men tjejerna byggde en "vacker" snögubbe och jag fick en lugn stund i solen. Nu sitter vi med lätt röda näsor och väntar på att den vanliga rosa tonen ska visa sig. Vi blir sällan bruna utan mest grisrosa vi tjejer i familjen, maken däremot blir vackert gyllenbrun. Det är inte utan att man börjar snegla på flaskor med fejksolbränna. Kanske man kan undvika att blända var och varannan om man börjar smörja in sig redan nu. Konsten är ju att få det snyggt, jag vill inte ha zebraränder eller bli flammig.

Resterna av påsken ligger på bänken och lär nog ligga så tills någon (läs ÄlgEva) slänger det. Kan inte förstå varför yngsta dottern lägger allt på bänken i köket, hon måste tycka om att höra tjat. Jag och maken tjatar och tjatar att hon ska plocka undan efter sig men det är sällan hon faktiskt lyssnar och tar undan med mindre än att vi hotar med att slänga rubbet.

Nu är det bara två dagar kvar tills Äsch ska lämnas iväg, känns jättetrist och det kommer bli så tomt. Vem ska nu hålla gården fri från katter och andra djur och yla när telefonen ringer? Stackars tonårsdöttrarna har ingen att gå ut med när de har såååå tråkigt inne och jag har ingen att snubbla över. Maken har ingen hoppande och slickande hund att svära över när han kommer hem. Kommer det att bli så att yngsta dottern tar över kattjagandet, ena tonårsdottern börjar yla när telefonen ringer, andra tonårsdottern ligger i vägen överallt på golvet och jag tar över hoppandet på maken när han kommer hem?

Glad påsk!

Direktör´ns två äldsta döttrar hade styrt upp lite påskfirande i dag. Vi började med en tipspromenad i lätt utförsbacke för att samlas och äta lunch vid en nyframtinad älv, hur mysigt som helst! Allt som allt var vi 17 personer och 2 hundar. De hundar vi hade med oss hade vi full koll på men det fanns andra som irrade runt i skogen och de hade ingen koll på sin lösa hund. Vi hade en löptik i sällskapet och den lösspringande hunden var en hanhund, inte så lyckat. Maken pratade med hundägaren och förklarade att man måste ha hunden kopplad om man inte har koll på den. Svaret han fick var minst sagt annorlunda, "det brukar inte vara någon här så ofta", maken frustade lite lätt irriterat och svarade "det brukar inte regna så ofta heller". Konstigt folk det finns som ränner runt i skogarna.

Efter lunchen började de flesta inse att tipspromenaden vi gick i lätt utförsbacke snart skulle bytas ut mot en promenad i kraftigt motlut för att komma tillbaka till utgångspunkten. Inte blev det lättare när vi så lägligt blev stoppade efter första uppförsbacken och blev beordrade att välja

åkdon för att åka utför backen vi precis klättrat upp för. Efter lite pust och stånk var vi uppe igen, bara för att fortsätta klättringen uppför. Lagomt uppvärmda och måttligt flåsande kom vi så till sist, efter drygt 4 timmar ute i naturen, fram till utgångspunkten (måste börja med någon sorts konditionsträning).

Efter god mat och trevligt umgänge styrde vi våra näsor mot hemmets lugna vrå och nu tänker jag inte vara vaken en minut till. God natt!!

April, april

Sms-trafik mellan mig och ena tonårsdottern:
-Hördu jag far t fjällen idag ja följer med pojkvännen
Ja, ja, tänkte jag, mig lurar du inte.
-Hej då
Men skickade snabbt,
-April, april
för jag tänkte minsann inte bli lurad!
-Får jag följa?
Haha, hon tror att jag är alldeles bakom flötet!!
-Ja ja
-Gött ses nästa vecka
Tjolahopp vad du inte lurar en gammal mamma.
-Jo
Så nu sitter jag här och vet inte riktigt vem som verkligen blev lurad.

Fobiskåpet....

...är vårstädat! Någon dag när jag har lite att göra ska jag försöka räkna alla mina älgar men det lär bli svårt för de finns lite överallt, inte bara i fobiskåpet. Vissa älgar fyller faktiskt en funktion i det här hemmet, potatisstickan, kastrullunderlägget, dörrstoppen, kylskåpsmagneterna, flasköppnaren, värmeljushållarna, isskrapan (ligger naturligtvis i bilen) och diskhanddukarna. Jag har säkert missat en eller annan älg men det kan jag leva med. Maken är inte så förtjust i alla älgar. Han retas med mig och säger att mitt fobiskåp ser ut att höra hemma på en turistbyrå, och att det bara är prislapparna som fattas. Men i ärlighetens namn har han bidragit med några älgar han också, faktiskt! Personligen tycker jag det är jättekul när jag får olika älgar av våra vänner och gudarna ska veta att de många gånger har varit riktigt påhittiga. Det är inte många gånger jag fått någon älgsak som jag redan har, fantastiskt att de håller reda på vad jag har och inte! Men senast var det inte jag utan maken som fick något med älgar på. Direktör´n (makens kompis) hade stoppat ner ett par långkalsonger med älgar på i makens väska efter en bastukväll, jag skrattade gott - länge.