Virrpanna!

Ibland fungerar helt enkelt inte min hjärna. I går var det en sådan dag då hjärnan tagit semester, synd bara att den inte slänger in en ledighetsansökan några dagar innan så jag är förberedd. Det blir lätt kaos i min värld när inte hjärnan är med och så blev det även den här gången. När dessutom mina rutiner ruckas blir lätt det mesta fel utan att jag märker det!
När jag kom hem i går möttes jag av en glad Äsch. Inte så konstigt kan man tycka men hon brukar vara instängd i sin svit när ingen är hemma. Genast började jag fundera på vem sjutton som kunde vara hemma den tiden men kom ganska snabbt på att det var jag som missat att stänga in henne. Den som någonsin har missat en sådan sak med en hund som aldrig varit lös i huset ensam vet vad som hinner fara genom huvudet. Vad har hon tuggat sönder, har hon pinkat någonstans och har hon legat på något ställe där man inte vill ha en hund??? Jag smög mig runt i huset, med viss bävan, för att inspektera men kunde snabbt konstatera att damen hade skött sig exemplariskt! Inte ens chipsskålen hade haft besök fast den stod på lagom höjd. Hon är bra duktig vår Äsch!

Äsch har ett riktigt namn men det låter så konstigt när man står och ropar "arsle hit"! Ja, hon heter inte arsle men det låter verkligen som det. Hon heter Ashley och hur vi än vände och vred på uttalet lät det ändå som arsle. Äsch passar dessutom henne för hon yrar runt mest hela tiden och är sällan stilla, hon är med andra ord väldigt ärschig (om det nu stavas så). Det bästa är ändå att hon lyssnar till Äsch. Lite tokigt kan det bli i alla fall när man lägger till "lägg av", då låter det nästan som "Arsle av". Så om du frågar mig, ge aldrig någon namnet Ashley!!

Städdags!!

Varför är det på samma sätt varje vår, hela hemmet ser ut att bada i damm och annat skräp? Man städar och fejjar regelbundet hela vinterhalvåret men det kan ingen människa tro när man ser sig runt här. Dammet hotar med att överfalla första bästa som vågar gå för nära och fönstren har en gråaktig dimma, nästan omöjliga att se ut genom.
Det börjar bli dags för "operation storstädning"! Kanske ska jag göra som Pippi Långstrump, snöra fast rotborstarna på fötterna och ta en svängom på köksgolvet, det är garanterat roligare att skura golv på det sättet.
I ärlighetens namn är själva städningen inte några större problem, det är fönsterputsningen som är problemet. Något tråkigare att göra tror jag inte finns och dessutom är det JOBBIGT! Spelar liksom ingen roll att jag vet hur fint det blir när fönstren är putsade och gardinerna bytta, det tar oftast någon månad innan jag faktiskt börjar putsa. När jag väl börjat betyder inte det att fönstren blir klara samma dag, inte ens samma vecka eller månad faktiskt. I det här huset kan fönsterputsningen pågå i en evighet eller i alla fall en månad eller två. Om man då räknar med den månad det tar innan jag börjar putsa ser man snart att fönsterputsandet nästan tar en fjärdedels år och det behöver putsas minst tre gånger per år. Vem sjutton vill putsa fönster tre fjärdedelar av ett år?? Jag tror vi satsar på lite starkare lampor i stället!!

Dagen som log!!

Den här dagen kommer jag leva länge på! Började dagen med att åka till en lite mindre stad inte allt för lång bort för att göra en dräktighetskoll (med ultraljud) på Äsch för att se om hennes sexsemester hade resulterat i något. Eftersom det har strulat en hel del efter hennes semester var det inte någon som trodde på en dräktighet men försvarsmakten vill veta säkert. Gissa om glädjen stod högt i tak när vi såg en, två, tre, fyra, fem och sex små liv på skärmen! Glädjen mattades lite när vi kom på att det snart är dags att lämna Äsch för valpning och att vi inte får tillbaka henne förrän till sommaren. Samtidigt känns det bra att kunna hjälpa Sverige med lite fler försvarshundar, ser riktigt STORT ut när man skriver det så.
Dagen fortsatte med att min doktor från stora huvudstaden ringde. Efter lite resonerande fram och tillbaka enades vi om att min nerv i armen håller på att laga sig själv, ingen operation borde behövas!!!! Snacka om att jag blev nöjd för vem vill ha armen uppskuren och muskeln kluven!? Som pricken över i:et tittade solen fram bakom alla tjocka moln, en helt perfekt leende dag med andra ord!

Bowling

Konstiga saker händer ibland. Helgen har maken och jag tillbringat tillsammans med Bubblan, Bubbelhållaren och ett annat glatt par. Vi började eftermiddagen med en liten bowlingmatch. Många kort blev knäppta men endast ett kort blev det något fel på, det blev som en bubbla på det. Naturligtvis var det Bubblan som fick denna mystiska bubbla på sig!! Bilden är INTE ett montage eller något annat konstigt, det bara blev så när jag knäppte! Vi skrattade gott åt kortet då när det var nytaget men sedan började vi fundera, vad i hela fridens dagar var det för ett lustigt fenomen? Och vad är oddsen på att det blir en bubbla så precis på Bubblan? Bowlingen vann herrarna i sällskapet men vi damer gav inte upp, det skulle bli fler tävlingar hemma hos Bubbelfamiljen.
En sångtävling senare och vi hade jämnat ut siffrorna! Jo, jag sjöng också eller sjöng och sjöng, jag lät! Nu var det bara en tävling kvar, poker. Vi damer hade nog inte allt för stora förhoppningar på att gå segrande ur ett pokerparti men det gjorde vi! Damerna vann hela skiten!! Stackars Bubbelhållaren och maken, de var tvungna att spela ett parti till bara för att de förlorade och jag kan tala om att maken vann! Vi var ett segrande par i den stora staden!! Inte för att jag på något sätt är tävlingsinriktad, jag tycker bara om att vinna.
Några mil senare sitter jag hemma i vårt kök och ler, vi har haft en underbar helg tillsammans med glada vänner, roliga upptåg och fantastiskt god mat. Det var så roligt att jag redan börjar längta till nästa träff!

Ett helt vanligt telefonsamtal

-"Hej!"
-"Hej!"
-"Får jag gå till en kompis när jag kommer hem?"
-"Du måste äta mat först."
-"Men jag kan äta senare."
-"Då får du ta en macka innan du går."
-"Men får jag gå till en kompis när jag kommer hem då?"
-"Ja."
-"Kan du hämta mig där sen?"
-"Jadå"
Ett helt vanligt telefonsamtal mellan mig och maken....

Pappapannkaka

Yngsta dotterns favoritmat har blivit ett begrepp! Jag hörde när några barn satt och pratade i skolmatsalen i dag. En flicka frågade sina bordskamrater om de hade ätit pappapannkaka, ingen vid bordet visste riktigt vad hon menade men en kille trodde att han hade ätit det en gång. Pappapannkaka är makens "specialare", man steker sönderklippt pannkaka med mjölk och socker.
Det är Bubblan och Bubbelhållaren som rår för att han döpte det till pappapannkaka. I deras familj har mycket av det man äter släktnamn som t ex. mormor- och morfargröt och morfarmacka. Maken ville väl inte vara sämre han så därför blev det pappapannkaka! Flickan som pratade om pappapannkakan har ätit det här och tydligen smakade det så bra att namnet fastnade och nu sprids vidare!
Är det vanligt att man namnger mat eller mackor? Jag har bara hört det i Bubbelfamiljen men det kanske döljer sig fler matnamn ute i stugorna.

På riktigt!

Lyssnade på radion nu på morgonen och hörde lite trafikinformation. Han som pratade berättade om en sträcka utanför den stora staden där det tydligen har krockats en del på morgonen. Om han var less på trafikanter som inte lyssnat på hans tidigare halkvarningar eller om han försökte få dom att förstå allvaret vet jag inte men han sa något i stil med att "det är på riktigt nu, inte något tv-spel!" Ibland kommer det lite roliga uttalanden från trafikinformationen. Före sportlovet gick det ut en varning där trafikanterna uppmanades att ta det lugnt för det hade siktats älg på vägen och man skulle även tänka på att det var många stockholmare ute på vägarna! Skrattade gott när en vän berättade detta!! Såg framför mig en halvskärrad bilist som med uppspärrade ögon försökte hålla utkik efter både älg och 08:or, hur man nu ser att det är en 08:a på vägen. Kanske kommer det en lag där "sörlänningarna" måste ha en varningsskylt eller varför inte en blinkande lampa på taket när de åker norr om dalälven.

Min arm...

...har varit en springande punkt hos oss sedan oktober 2008! En liten felställning under ett ridpass med min dåvarande elev resulterade i en nervskada, som förvisso klassades och behandlades som tennisarmbåge i 9 månader. Jag har genomgått en ipren-kur, akupunktur, massage, stretching, kortisonspruta, gipsskena, lindad arm och nu senast handledsskena (den på bilden). Min arbetsterapeut, ja, jag fick en egen sådan under besöket på ett sjukhus i huvudstaden, ringde i går och talade om att läkaren ska ringa mig för att vi ska prata och planera inför en eventuell operation. Vet inte om jag tycker att en operation känns så lockande men jag måste få någon ordning på armen. Den andra armen har dragit på sig en tennisarmbåge på grund av överbelastning, det är nog bara en tidsfrågan innan jag inte kan använda någon av armarna. Skulle se ut det om man blev tvungen att lära sig äta med fötterna. Tror jag skulle få slita på bra innan rörelsen i höften skulle tillåta det.
Annars snorar och hostar jag vidare men känner att det är på bättringsvägen, tack och lov! I morgon tror jag det är dags för lite jobb igen, längtar dit!

Bröllopsdag!

Jag och maken hade bröllopsdag i går och fantastisk som han är kom han hem med blommor! Vår bröllopsdag är en händelse som verkar vara lika viktig för HELA familjen. Ena tonårsdottern åkte till annan ort för sina gymnasiestudier (de båda bor ju på annan ort under veckorna) men kom hem samma dag för att kunna vara med och fira! Men det är så, alla i familjen är lika viktiga för vårt förhållande (mitt och makens) så vi blir bara glada när barnen vill vara med och fira! Oavsett vilken dag i veckan dagen D infaller sig äter vi något extra gott, i går blev det helstekt älgfilé med råstekt potatis och rosépepparsås.

Jag brukar ofta lovorda det här med att bo på liten ort och nu är det dags igen. Var på Ica i går och stod i kassan för att betala när jag såg en kvinna på väg in med sitt barnbarn men som vände med orden "oo, vad mycket folk, kom!". Det var tre personer efter mig i kön!! När vi flyttade hit skrattade jag åt kommentarer som kvinnans men nu säger jag samma sak. Det är sällan man behöver stå i kö här så det är inte konstigt att man reagerar som kvinnan, och nu även jag då. När vi åker till en stad inte helt nära oss ställer man liksom in sig på att man blir ståendes i kö. Gissa om man är helt slut efter en julhandel i stora staden!?
Maken och jag har vår släkt i stora staden och det händer att de tycker vi är tråkiga som inte hälsar på när vi "ändå är i stan". Sanningen att säga är vi helt slut efter allt köande och bara längtar hem till lugnet och tystnaden. Är det någon som tänkt på vilket otroligt bakgrundsljud det är i en stad? Prova att tänka på det nästa gång du är i stora staden så ska du se att du förstår varför man blir såååå trött och stressad av att vara där. Hemma är det TYST bakom fågelsången!

Sjuk....

....är jag i dag. Men åååå vad jag uppskattar att bo på liten ort, speciellt bra är det för oss halvförvirrade själar! Jag har inte världens bästa ordning på telefonnummer som kan vara bra att ha och det man behöver för att sjukanmäla sig är ett sådant. Men när man bor på liten ort räcker det att kunna kommunens telefonnummer och förnamnet på den man söker så kommer man rätt. Inte behöver man uppge personnummer och annat vid anmälan heller utan bara tala om vad man heter så är det klart. Med andra ord får man mer tid till att kurera sig!
Det känns surt att missa Humlans besök på jobbet men jag vill för allt i världen inte smitta ner henne. En nysande och snorande humla flyger inte bra och min humla behöver all flygkraft hon kan få!

Vilken dag!

Dagen började med att jag och tonårsdöttrarna satte oss i bilen strax efter nio (!) för att åka till ett köpcenter inte så nära vårt hem. Det var dags att göra av med lite pengar igen, kan inte förstå varför alla kronor är runda. Vem var det som kom på att pengar skulle vara runda? Hade de varit fyrkantiga tror jag inte de rullat ur händerna lika fort. Nu var det i alla fall dags att inhandla skor, huvtröjor och linnen. Vi är raska mina tonårsdöttrar och jag, strax efter tio var vi framme och redo för shopping. Gissa vad klockan var när vi var hemma igen, strax efter tolv!!
Tack vare vår snabbhet hann jag med en tur på en sjö inte allt för nära oss. Fisken lyste med sin frånvaro men det gjorde inte solen. Vilken underbar eftermiddag jag och min fiskekompis fick! Titta bara!!

När vi gick från sjön fick vi syn på något ganska lustigt!

Det måste ha varit en liten mus som kände av våren i luften och levde ut sin glädje över att snart slippa springa runt på kall snö. Allternativt hade han/hon haft en himla rolig lördagkväll och effekten av den satt i till långt in på eftermiddagen för det var många kringelikrokar. Ett stort A lyckades den lille gynnaren få till också! För alla som jobbar inom vård och omsorg kan jag tala om att det är enbart bokstaven A jag pratar om, ingenting annat!!

Snart är det sommar!

Nu känns sommaren inte långt bort, solen värmer och fåglarna kvittrar. Att bädda rent i sängarna och låta fönstren vara öppna en dag som denna är underbart!
Vi firar maken som fyller år i dag och för en gångs skull hade han en specifik önskan gällande vad han ville ha. Inte som alla andra år när han önskat sig samma tråkiga saker, kalsonger och strumpor. I år ville han ha ett par tofflor och det var vi flera stycken som tog fasta på. Han fick TRE par!! Visserligen var ett par tofflor med en hel del ploj bakom, de var väl ingångna och fulla med stora hål. Vi skrattade gott när han insåg att de var sämre begagnade. Av döttrarna fick maken en kaffebryggare. Han har använt vattenkokare och snabbkaffe (till mångas förtret)sedan vi flyttade hem igen bara för att han inte har kunnat bestämma sig för vilken typ av "kaffemaskin" han vill ha. Man kan säga att döttrarna har bestämt åt han nu, men vattenkokaren står fortfarande framme så vi får väl se. Tänk vilket bestyr dessa kaffedrickare har, vissa vill ha espressokaffe medans andra håller hårt vid gammalt hederligt kokkaffe. Spelar nog ingen roll vilket kaffe man serverar så finns det alltid någon som inte blir nöjd. Själv nöjer jag mig med cola light, jag får på så sätt i mig min beskärda del av koffeinet.
Nu ska jag ut och lapa lite till sol och lyssna på det intensiva takdroppet innan det är dags att börja med middagen.

Banansjuka

En sjukling vill jag inte bli men jag är osäker på om jag har något att säga till om. Just nu lider jag av snokdropp (takdropp skulle vara bättre tycker jag), hosta, frossa och ont i vänster öra (men bara när jag tuggar). Tror att en natts god sömn kan råda bot på detta. Vet inte varför jag nästan alltid vill hitta den som smittat mig, jag blir inte mindre sjuk eller frisk fortare. Kanske är det så att det känns lättare om man kan skylla på någon. Pratade med Bubblan i telefonen för några dagar sedan och nu låter jag som hon lät då så det måste vara hon som smittat mig.
Äsch däremot har drabbats av banansjuka. Helt utan förvarning kom hon i full fart gnällandes och kastade sig rakt upp i mitt knä!? Efter lite omklappning gick hon ner men for runt som en vettvilling samtidigt som hon gnällde. Jag och maken tittade på varandra och undrade vad f#n som stod på. Efter lite tittande och klämmande verkade hon ha något problem med bakdelen, oklart vad. När hon helt plötsligt bestämmer sig för att gå och lägga sig i sin vrå ser vi att hon ser ut som en banan!? Hon är sned vid bröstkorgen, höger sida skjuter ut! Jag tar fram kopplet och då kommer hon fram, vill helt klart gå ut. Vi går ut men jag tar med mig telefonen för att kunna ringa efter maken om det är så att hon säckar ihop. Hon går lite långsamt och märkligt och när hon stannar ser hon fortfarande ut som en banan. Trots att allt verkar lite konstigt beter hon sig ganska normalt, sätter sig och kissar lite och sen vill hon gå in. När vi kom in gick hon direkt till sin vrå, jag hann inte ens ta av kopplet. Nu ligger hon där och jag vill inte störa henne, verkar bli en lång natt för inte sjutton kan jag sova nu. Har inte en aning om vad som kan vara fel men hon verkar inte ha ont på sidan, hon lutar den sidan mot mitt ben när hon står.
I morgon är det fredag igen, tack och lov! Det kommer att bli en alldeles normal helg, bara familjen hemma, minus myndige sonen. Det var länge sedan vi var bara vi. Vad gör man när det bara är familjen att ta hänsyn till? Haha, jag vet, vi ska fira maken som fyller år!

Pippi Långstrump

Satt på ett fik med goda vänner i går och småpratade. Hur vi kom in på den där dagen när jag klädde ut mig till Pippi Långstrump kan vi lämna därhän men vad som hände kan jag berätta. Astrid Lindgrens 100 års dag skulle firas med Astrid-tema på skolan där jag jobbar. Självklart skulle jag klä ut mig till Pippi Långstrump och åka klädd så till jobbet! Sagt och gjort, på med kläder, peruk och ner med tillhörande guldpengar (chokladpengar) i förklädesfickan och iväg till jobbet. Många barn blev glada när Pippi dök upp på skolan och delade ut guldpengar. Vi jobbade på i vårt lilla klassrum när det slog mig, var det inte i dag jag skulle till mödravårdscentralen för att ta ett cellprov!? Efter en snabb titt i kalendern visade det sig att så var det minsann och inte nog med det, jag skulle vara där ganska snart! Tidsbristen och vetskapen om hur jag ser ut i håret efter att en peruk har suttit på i några timmar gjorde att det inte fanns många allternativ, det var bara att gilla läget och åka - som Pippi Långstrump!
Naturligtvis var det fullt i väntrummen till både hälsocentralen och tandläkaren och kö till kasssan! En äldre dam som kom gående fick ganska stora ögon när hon fick syn på mig och sa lite försynt till sin man "Pippi Långstrump?" samtidigt som hon tittade på mig, uppifrån och ner. Jag vände mig mot damen och med ett leende, grävde i förklädesfickan och gav henne några guldpengar. Damen tackade glatt och mannen tittade lite misstänksamt på mig när jag gick därifrån. I väntrummet inne på mödravården var det inte en enda väntande, äntligen fick jag andas ut lite. Det är aldrig roligt att slänga upp kroppen i STOLEN och utklädd till Pippi känns det ännu jobbigare! Barnmorskan som ropade upp mig med en lätt frågande röst såg lite fundersam ut när hon såg mig, undra varför? På väg till undersökningsrummet försökte jag förklara varför jag kom utklädd som Pippi men ju mer jag sa desto fånigare lät det. Undersökningen gick fort och bra, tack och lov!! Efteråt sa barnmorskan med ett skratt att det är inte var dag Pippi Långstrump kommer för att ta ett cellprov.
När jag klev ut ur rummet kom barnmorskan efter mig och frågade om hon fick ta ett kort, självklart ställde jag upp på det. Kan tänka mig hur det lät runt middagsbordet hemma hos henne den kvällen:"Pippi Långstrump var på besök hos mig i dag." Vem skulle tro på det? Bildbevis är nog vad som krävs vid ett sådant tillfälle! Vissa saker får man bara bjuda på här i livet och det här var väl en sådan sak.

Hysteriska tjejer

Här kommer den utlovade berättelsen om det som kan få alla tjejer och även myndige sonen i den här familjen att reagera lite udda.
I torsdags skulle en kompis till yngsta dottern sova här. Allt var frid och fröjd, yngsta dottern och hennes kompis lekte och hade kul när allt vändes upp och ner. Ena tonårsdottern som befann sig på samma våningsplan som kompisen och yngsta dottern vrålade rakt ut att jag måste KOMMA NU! Van som jag är att mina barn vrålar efter mig i tid och otid reagerade jag inte så fort som tonårsdottern tyckte att jag borde så hon vrålade en gång till att jag måste komma upp NU! Det var nu jag började fundera på om någon hade slagit sig illa eller om det hade gått sönder något som någon kunde göra sig illa på, om det bara hade varit så väl. Kompisen hade börjat kräkas helt utan förvarning, på golv och allt annat som fanns i hennes väg! Jag rusade upp bara för att konstatera att här vill jag inte vara och kompisen måste härifrån NU. Snabbt kommenderade jag (hemska mamman)tonårsdottern och myndige sonen att börja torka upp, jag hade ett annat mål i livet. Jag skuttade ner för trappen och fipplade febrilt med mobilen för att få fram mammans mobilnummer, här skulle det ringas ut en annan mamma som hade en smittohärd att hämta. Tonårsdottern som satt i köket med pojkvännen hade nog börjat förstå vad som stod på för hon undrade lite försiktigt och med viss panik i rösten om det var någon som hade kräkts. När jag fräste "ja, kompisen" mellan mina tappra men ack så misslyckade försök att få tag på mamman skuttade tonårsdottern upp från stolen och började rota runt bland kryddorna. Pojkvännen såg lite förvirrad ut men sa ingenting just då. Visps var den andra tonårsdottern och myndige sonen nere och vi mer eller mindre slogs om vem som fick tag på de dyrbara kornen först, här skulle smittan stoppas innan den fått fäste i våra magar! Vitpepparkornen yrde i vårt kök men pojkvännen ville inte ha.... Maken då? Han hade somnat på soffan och sov förmodligen sin allra skönaste sömn när jag började rycka i hans byxor för att få tag på hans mobil. Jag fick inget svar av kompismamman så nu skulle jag ha tag på kompispappan och det telefonnummret hade bara maken. Han vaknade naturligtvis och undrade vad sjutton som hände men tog snällt fram rätt nummer så jag kunde ringa, men inte heller kompispappan svarade. Nu var paniken riktigt stor, jag hade inga som helst planer på att ha någon kräkande kompis sovandes här!! Till slut stod jag med min mobil mot ena örat och makens mobil mot det andra, någon av kompisföräldrarna måste ju svara någon gång. Maken klev upp som en räddande ängel och tog på sig att sanera övervåningen, men det var inte utan att han morrade över vårt sjuka beteende. Han sa något om hur synd det var om flickebarnet som var tvungen att lyssna på oss hysteriska personer, hur liten och rädd man kan känna sig när man kräks och hur dumma vi var som inte tänkte på kompisen. Nu så här med lite distans håller jag med honom till fullo men just då tyckte jag att han var lite orättvis, jag hade ju fullt upp med att ringa kompisföräldrarna.
Kompisen blev hämtad av sin mamma till slut och jag kunde börja den verkliga saneringen. Händer skulle spritas, golv skulle inspekteras en extra gång, alla tänkbara ytor skulle spritas, händer skulle spritas en gång till och golvmoppen skulle klorinas. Pojkvännen rörde inte ens handspriten, hur tänkte han då? Självklart måste man sprita händerna, gärna flera gånger! Tonårsdottern och pojkvännen hade nog tänkt att fika innan helvetet bröt ut men efter en kräksväng vet alla i det här huset att äter gör man bara inte så pojkvännen blev utan fika den kvällen.

Jaha....

Jag tycker att dessa viltövergångar efter vägarna är ett elände. Sätter man upp viltstängsel är det väl självklart att de vilda djuren ska hålla sig på en sida av vägen och inte springa kors och tvärs. Jag vet att djuren mår bra av att kunna gå lite här och där men i det här fallet tycker jag att om man prompt vill att djuren ska vandra får man bygga tunnlar där djuren kan gå. I dag var jag och handlade med en av mina tonårsdöttrar och pojkvännen, tonårsdottern undrade om pojkvännen fick åka med mig tillbaka till vår by och självklart fick han det. Till saken hör att stora delar av vägen mellan staden tonårsdöttrarna bor i och vår by är rena älgparadiset om du frågar mig. Det kutar älgar kors och tvärs över vägen och en och annan ren kan också skymta till på vägen. Jag kör i vanliga fall, när det är dagsljus, med normal hastighet men när det börjar skymma sjunker min hastighet med samma takt som dagsljuset försvinner. Nu är det dock ljust ganska länge så jag tänkte att det ska nog inte vara några problem, man vill ju inte skrämma slag på pojkvännen första gången han åker med mig utan tonårsdottern. Första biten ut ur staden är vägen vackert inramad av fina viltstängsel men sen kommer det naturligtvis en sån där j#¤la viltövergång och jag har aldrig tidigare sett vare sig spår eller älgar där men i dag var det naturligtvis TVÅ älgar som var tvungna att stå där! Händerna blev i ett hjärtslag dyngsura och hastigheten på bilen gick från normal till nästan stillastående på bråkdelen av en sekund! Mina ögon var säkert stora som tefat och jag gissar att ansiktsfärgen var mer grå/vit än blå/rosa och som om inte det var nog började jag idiotprata och svära på ett helt irrationellt sätt. Stackars pojkvännen måste ha ångrat sig minst 100 gånger att han inte tog bussen. Tonårsdottern har inte hört av sig något så jag gissar att hon inte vill prata med sin hysteriska mor och jag kan bara gissa vad pojkvännen har sagt. Men å andra sidan är det väl lika bra att pojken redan nu får se vad det är för gäng han har hamnat med, för mer galenskap och konstiga beteenden är jag helt säker på att han kommer få uppleva med oss. Det finns en annan sak som kan få alla tjejer i familjen att reagera helt galet, det berättar jag mer om i morgon. Kan säga så pass mycket att även detta har denna stackars pojkvän fått se live....

Ännu en helg

Vilken underbar helg vi har haft! På fredagen var vi lediga både maken och jag så då var det givet att vi skulle åka lite skoter, fiska, grilla och umgås med våra barn och glada vänner. Vi samlades på en is inte så nära hemmet. Där fanns det gott om utrymme för oss vuxna att fiska och för ungdomarna att köra skoter på. Gissa vem som fick de största fiskarna? Självklart var det jag!! Två rödingar på ca 8 hg var. Efter en heldag ute är det skönt med en bastu tycker maken, jag är inte lika förtjust i det. Han bjöd in några vänner att hålla han sällskap så han behövde inte sitta ensammen. Middag åt vi tillsammans med vår granne och några vänner, totalt blev vi 12 stycken! Jag och frugan till en av våra vänner försökte oss på att dansa en quick step, det gick inte så bra kan jag tala om men jösses vad vi skrattade!
När vi klev upp på lördagen sken solen från en lika blå himmel som dagen innan så det var bara att packa fiskegrejor och fika för ytterligare en dag ute. När vi kom fram till sjön hände något som man kan skylla alla, någon och ingen för. Alla hade räknat med att någon annnan tog med en isborr vilket resulterade i att ingen hade med en borr! Tur att tonårsdotterns pojkvän var med, han kör gärna skoter, han åkte hem och hämtade en borr till oss. När han kom tillbaka gjorde han som han brukar när han kört skoter en stund, han mekade och svor om vartannat över sin skoter. Jag måste erkänna att jag skrattar lika gott varje gång, han låter ganska rolig när han mummlar och svär inklämd mellan muttrar och fjädrar. Kan inte förstå varför just hans skoter alltid går sönder, kan det vara handhavandefel? Fiskelyckan var inte så stor alls faktiskt så vi åkte ganska raskt till ett vindskydd och grillade vår medhavda lunch.
I dag har maken och jag försökt göra lite nytta, det är liksom dags efter en helgs latmansliv. Pojkvännen har varit hem och vänt, han har mer eller mindre flyttat in här tror jag. I ärlighetens namn gör det ingenting, han är glad och trevlig och tonårsdottern är hemma. I morgon kommer det att bli vansinnigt tyst och tomt här i huset, tonårsdöttrarna och pojkvännen åker till annan ort för att gå i skolan igen. Ännu tystare blir det när myndige sonen åker hem, han har meddelat att han ska åka till veckan, kvar blir maken, yngsta dottern och jag. Men snart är det helg och då kommer tonårsdöttrarna hem med tvätt och liv igen.

Nu är det helg!!

I dag har vi shoppat, ätit hamburgare och bowlat. Tänk vilket fantastiskt jobb man har, ja jag vet att det inte lät så i går men det är svårt att vara positiv när blåsten har genomborrat alla celler (på tvären, bredden och längden) i hela kroppen under flera timmar. I dag har det oxå blåst men vi har mest varit inomhus så i dag är jag positiv rakt igenom, eller kanske inte helt rakt igenom. Ett smärre nederlag fick jag ta, kom tvåa på bowlingen. Surt sa räven eller skit sa ÄlgEva!!
Nu har jag i alla fall gjort helg, känns helt underbart. Undrar om jag ska ställa klockan ändå, bara för att få stänga av den i morgon bitti, skratta lite och somna om. Tror inte det blir någon lång sovmorgon för maken är oxå ledig och han vill oftast att man ger sig ut i tid, man ska inte sova bort hela dagen. Himla fånigt tycker jag, vad spelar det för roll om man åker ut kring 11 när man inte har någon speciell tid man måste vara hemma igen. Lutar åt skoteråkning, lunch i det fria och kanske lite fiske hela helgen!
Här sitter jag, en av tonårsdöttrarna och myndige sonen vid bänken i köket och umgås över var sin laptop, är det så det ska vara? Den andra tonårsdottern tittar på Galenskaparna med yngsta dottern. Tekniken har tagit över vårt liv och hem. Jag vill ha en robot eller två! Tänk vad bra det skulle vara. När jag kommmer hem från jobbet tar roboten över allt vad disk, städning, tvätt och matlagning heter. Jag kan sitta och njuta av att se någon annan göra all nytta, jag kan göra bara det jag vill och har lust till, jag kan sova middag och ändå ha maten klar när maken kommer hem, jag kan ta en långpromenad med Äsch och njuta av doften av nytvättade kläder när jag kommer hem eller så kan jag skicka ut roboten på långpromenader när regnet står som spön i backen och inte ens katten vill gå ut. Men i ärlighetens namn, vad himla tråkigt det skulle bli i längden. Det skulle nog sluta med ett rejält slagsmål mellan mig och min robot, vi skulle ha dragkamp om dammsugaren och till slut skulle jag förmodligen stoppa in roboten i tvättmaskinen på 90 grader. Sen skulle det komma ut en minirobot som på sin höjd skulle kunna plocka upp alla ostkrokar, hårspännen, enkronor och annat löst som alltid hamnar under soffan.

I dag var ingen kul dag.

4 grader varmt visade termometern i morse och jag trodde att det skulle bli en skön dag på isen. Tji fick jag, antingen stormade det eller så blåste det - hela dagen! Jag och resen av gänget som var på isen blev ordentligt genomblåsta och som om inte det räckte fick vi ingen fisk heller. Till slut gav vi upp och gick en promenad med två d/s hundar, det borde vi ha gjort hela dagen för det var trevligt och inte blåste det lika mycket heller.

På väg från sjön fick vi stanna bilen och lämna plas för ett gäng orrar som var ute på grusätartag, närmare 8 stycken var dom. Det var nog det mest spännande vi råkade ut för i dag. Försökte komma så pass nära att det skulle synas på bilden vad det var jag knäppte kort på men icke. De svarta prickarna på vägen är alltså några av orrarna.

I morgon får det blåsa, regna, hagla och åska om det vill för då ska vi bowla och det gör man INOMHUS! Gissa vad det blir för väder i morgon?

En vanlig dag på jobbet...

Det var megajobbigt att kliva upp i morse efter tre dagars sovmorgon, jag avskyr verkligen att kliva upp på morgonen. Den här dagen började dessutom med en rivstart, ett motionspass upp och ner för trappen. Kollegan ringde en kvart innan väckarklockan och i vårt hus får ingen sova när en telefon ringer, Äsch ylar!! Jag vaknade av att jag hörde telefonen svagt i bakgrunden och i ungefär samma sekund hörde jag hunden yla. Av ren och skär omtanke om yngsta dottern, tonårsdöttrarna, pojkvännen och myndiga sonen rusade jag ner för trappen och började leta telefonen vilket inte är helt lätt när hunden ylar, det är knappt man hör ringsignalen. Tacka vet jag när telefonen satt fast i väggen, man visste ALLTID vart den var. Precis när jag hade lyckats lokalisera luren - klick. Svor en riktigt ful ramsa samtidigt som jag tittade vem som ringt, det kunde man inte göra när telefonen satt fast i väggen för ingen hade uppfunnit den funktionen då, och ringde upp kollegan. Naturligtvis tutade det upptaget hos henne. Då hör jag hur min mobil, som jag använder som väckarklocka, börjar ringa på övervåningen (Äsch har nu slutat yla) och i samma sekund börjar Äsch yla igen. Tjurrusning upp för trappen för att de som lyckades sova sig igenom första ylningen inte skulle vakna av andra svängen. Svarade lite snabbt och "smög" ner för trappen helt slut. Det kan verkligen inte vara bra att starta dagen på detta sätt! När tempot ändå var uppe gick det fort att fixa och grejsa klart allt och åka till jobbet. Eller, jobbet är lite överallt när det är lov, vi är gärna ute eller hittar på andra roliga saker. I dag packade vi in oss i minibussen och for till en sjö inte helt nära. Lite fiske är aldrig fel, vädret var däremot lite fel. En stunds sol hade vi uppskattat och om luften hade kommit lite saktare runt våra öron hade inte gjort något.

Lunchen intogs i denna trevliga kåta som vi hade eldat varm på förmiddagen. Tänk att grillad hamburgare mitt i skogen kan vara sååå gott!

I morgon blir det fisketävling på en annan sjö som inte heller ligger helt nära! Jag och en av våra elever har bestämt att den som får största fisken vinner en coca cola. Jag undrar vad man ska göra för att få största fisken? Kanske man skulle prova den omtalade laxromen? Men då får man nog ta med tvål också för jösses vad det luktar illa av fingrarna när man tagit i den kleten.

Sportlov!

Helgen är avklarad utan några större missöden och främmandet har åkt hem. Nu är det bara ena tonårsdottern som förser huset med gäster, hon har ju blivit med pojkvän och då måste man umgås dygnet runt. Jag klagar inte, jag minns minsann hur det var att vara tonåring och kär. Föräldrarna var pest så hemma ville man inte vara, så tack och lov vill de tu vara här! Pojkvännen verkar vara en trevlig prick, han skottade av det nedtyngda altantaket i dag och lyckades dessutom få ut den myndiga sonen. Han går inte frivilligt utanför dörren annars...
Jag fick främmande från stora staden på förmiddagen, en tantkompis som jag inte sett på 4-5 år, kanonkul! Undrar vad hon tänkte när hon for hem efter några timmar i det totala kaos som alltid råder här? Yngsta dottern tycker om att höra sin egen röst mycket och ofta, tonårsdöttrarna retas med varandra, myndiga sonen retas med den som råkar komma i hans väg, pojkvännen försökte nog mest bara vara och jag gjorde vad jag kunde för att vara social. Vi bestämde i alla fall att vi skulle ses något framöver, tror att jag åker till stora staden då. Det blir nog enklare att prata med varandra och framför allt blir det lugnare.
Sportlovet har precis börjat och det slaskar ute så jag börjar allvarligt fundera på om hela familjen ska köpa sig galonbyxor så vi kan vara ute något. Yngsta dottern och hennes kompis var ute en stund i snön och nu går det att vrida ur byxorna. Tänk att man aldrig är nöjd med vädret, otacksamt jobb att vara vädergud nu för tiden.

Världens bästa jobb!

Jag har nog världens bästa jobb, eller i varje fall näst bästa! I dag har vi haft friluftsdag, i strålande sol!! Snacka om att vår skola kan det här med att planera in friluftsdagarna efter vädret. Andra gången på raken som vi har en alldeles fantastiskt värmande sol som lyser från en klarblå himmel. Eftersom jag jobbar i en träningsskoleklass och våra elever inte riktigt behärskar det här med slalomskidor eller längdskidor gör vi det vi är bäst på, åka pulka i raketfart! Även skoteråkning är vi kungar på och någon måste ju köra - JAG!! Hur många har betalt för att vara ute i strålande väder för att åka pulka och köra skoter? Att dessutom se glada elever som fullkomligt njuter av utelivet är som ett ob-tillägg för helgjobb (mycket värt alltså!).

Jag är så glad att jag vågade ta steget den där dagen för 15 år sedan in i denna underbara värld. Jag säger värld för att ibland känns det som vi lever i en egen värld vi som umgås eller jobbar med dessa annorlunda barn/ungdomar. Tycker inte om att säga "annorlunda" men jag har inte hittat ett annat ord som de normalstörda utanför denna värld förstår. Jag kan villigt erkänna att den där världen skrämde mig tidigare, innan jag visste bättre det vill säga. Men så är det väl för det mesta, allt nytt och främmande kan verka skrämmande vid första anblicken. Men ju mer man lär känna den där världen desto mer ödmjuk blir man inför livet och de familjer som bor i den. I dag har jag nog i det närmaste flyttat in i den där världen, helt inflyttad kan jag dock aldrig bli. Man kan bara bo där om man har rätt identitet och det får man bara som annorlunda eller anhörig till en annorlunda människa. Jag känner visserligen några som bor i den världen men lever i den gör jag inte. Jag försöker bara underlätta för de som bor i den världen att vara i den värld vi normalstörda lever i, vår värld är tyvärr många gånger väldigt fientligt inställd till invånarna från den annorlunda världen.

Försäljare....

Det ringde en telefonförsäljare till mig i dag, jag tycker inte om försäljning via telefon! Den här gången var det någon typ av försäkring som med endast ett telefonnummer skulle hjälpa mig att spärra alla kort och id-handlingar om de blev stulna eller borttappade. Jag tackade artigt nej och tyckte att samtalet var över där, men som vi alla vet är det sällan så enkelt att bli av med en försäljare. Han frågade hurtigt om jag inte hade en hemförsäkring och jo, det har jag ju. Genast tyckte han att det var samma sak som att ta den här försäkringen, när olyckan väl är framme är det för sent att försäkra sig. Jag tyckte inte att han skulle jämföra min plånbok med mitt hem men han envisades med att det var samma sak! Då sa jag att jag knappast skulle få hussvamp i min plånbok!! Där gav killen nästan upp tror jag men för att hjälpa honom lite extra på traven sa jag att han förmodligen hade fått en av de tjurigaste kärringar man kan få på telefon och att han aldrig skulle kunna övertala mig. Han skrattade lite lätt, tackade mig för att jag hade lyssnat på honom, sa att han absolut inte skulle försöka övertala mig och önskade mig en fortsatt trevlig dag. I och med att han ganska snabbt fattade att jag inte var intresserad fick han möjligheten att ringa ytterligare en tänkbar kund. Försök nu bara inte att skylla på mig när nästa försäljare ringer dig, det är ingen mening!

Snart helg igen!

Nu laddar vi om batterierna inför de nya helggästerna. Mor, morbror och moster kommer hit. Efter brors visit hos oss la jag ut en bild på ett tomt hus. Undrar om det ser likadant ut efter helgen? Dessa gäster ska dock få jobba lite. Det är en stor fisketävling på en sjö inte allt för nära oss på lördag och våra gäster ska vara funktionärer där tillsammans med oss.
Vi har haft helggäster några helger på raken nu, man kanske skulle fundera på att öppna ett b&b här och försöka göra sig en hacka!? Men det skulle innebära vilt främmande människor till frukost. Det vet jag inte om jag tycker låter så lockande. Tänk om en tuggar med munnen så öppen att frukostmackan ligger på gränsen att ramla ut och en smaskar så det låter som ett gäng daggmaskar klafsar omkring i munnen! Eller att någon tycker att det är alldeles naturligt med ljudliga och illaluktande pruppar vid bordet och en annan lägger av magsyrerapar mellan varje tugga! Nej, något b&b blir det inte här!! Tackar vet jag kända och utvalda gäster som man vet håller munnen stängd när det är mat i den och inte släpper ifrån sig ljud och lukter i tid och otid.
Två ynka arbetsdagar kvar innan sportlovet drar igång! Ja, jag ska visserligen jobba några dagar till veckan men det är i en annan verksamhet så det känns inte som jobb, om du förstår vad jag menar. Det blir lite bowling, fiske, pulkåkning och andra utomhusaktiviteter, med andra ord hur kul som helst! Sen får vi se vad yngsta dottern, tonårsdöttrarna och myndiga sonen vill göra. Myndiga sonen bor i en stad inte allt för långt från oss men kom hit i måndags och stannar till, ja, inte vet jag. Jag tar för givet att han blir kvar över lovet och förgyller vår tillvaro. Han gör inte mycket väsen av sig myndiga sonen, sitter mest med datorn i sitt knä och häckar. Kanske kan vi lura ut honom i naturen någon dag i alla fall.
Nu ska jag ta fram lite älgfärs så morgondagens middag kan förberedas lite och kanske ta en liten promenad med Äsch i det fantastiska vädret innan jag börjar jobba. Eller så får den myndiga sonen gå, han behöver säkert lite luft och solljus.

????

Hur kan snön bli randig? Har det snöat i olika intervaller fast snön vräkte ner eller är stormen som blåser ute randig? Jag har studerat snön som ligger på altanräcket och det är inte randigt överallt. Jo, jag har lite att göra och jag sitter ofta och studerar vårt räcke för att vara redo om det skulle dyka upp något konstigt naturfenomen, man vill ju inte missa något! Eller så var det bara en slump att jag såg det. Någon som har några teorier?

Hmmm.....

Dagens inlägg blev inte publicerat i dag utan den 25 februari, skumt! Skulle det vara någon som funderar på om jag inte skrivit något i dag så vet ni vart ni ska leta. Teknikens under och jag är inte alltid överrens, ganska sällan faktiskt om man ska vara petig.

Lång väg...

...har jag att vandra tydligen. Gjorde illa min arm under arbetstid hösten 2008 och det är nog det dummaste jag har gjort på länge tror jag. Sitter med alla dessa olika anmälningar man ska göra och det är ett tidskrävande jobb vill jag lova. Nu kan man kanske tycka att jag borde ha skickat in dessa för länge sedan men jag trodde att värken skulle gå över och att jag skulle skicka in alla dessa papper när jag var bra. Det verkar dock inte som jag blir bra i första taget så det är nog lika bra att skicka in allt nu. Det är läkarintyg, påskrivna blanketter från olika håll, kvitton, en berättelse om vad som hände, när det hände, vilka olika vårdinrättningar jag har besökt och vilka undersökningar och behandlingar jag fått. Känns som det är ett jätteberg att bestiga, undrar om man rasar ner med en duns från toppen sedan?

I går hämtade jag hem Äsch från hennes "sexsemester" och hon verkar nöjd med semestern! Om det är önsketänkande eller vad det är vet jag inte men hon verkar lite lätt förändrad. Kanske är det så att semestern kommer att resultera i lite valpar framöver våren...

Svängde in till mina tonårsdöttrar när jag ändå var i närheten och gissa vem som var där? Pojkvännen!! Jag fick vackert erkänna att jag hade varit på spionuppdrag den där dagen på isen. Vi skrattade lite gott åt det hela och sedan seglade jag snabbt ut genom dörren för att inte ställa till med mer pinsamheter.