Helgen är avklarad utan några större missöden och främmandet har åkt hem. Nu är det bara ena tonårsdottern som förser huset med gäster, hon har ju blivit med pojkvän och då måste man umgås dygnet runt. Jag klagar inte, jag minns minsann hur det var att vara tonåring och kär. Föräldrarna var pest så hemma ville man inte vara, så tack och lov vill de tu vara här! Pojkvännen verkar vara en trevlig prick, han skottade av det nedtyngda altantaket i dag och lyckades dessutom få ut den myndiga sonen. Han går inte frivilligt utanför dörren annars...
Jag fick främmande från stora staden på förmiddagen, en tantkompis som jag inte sett på 4-5 år, kanonkul! Undrar vad hon tänkte när hon for hem efter några timmar i det totala kaos som alltid råder här? Yngsta dottern tycker om att höra sin egen röst mycket och ofta, tonårsdöttrarna retas med varandra, myndiga sonen retas med den som råkar komma i hans väg, pojkvännen försökte nog mest bara vara och jag gjorde vad jag kunde för att vara social. Vi bestämde i alla fall att vi skulle ses något framöver, tror att jag åker till stora staden då. Det blir nog enklare att prata med varandra och framför allt blir det lugnare.
Sportlovet har precis börjat och det slaskar ute så jag börjar allvarligt fundera på om hela familjen ska köpa sig galonbyxor så vi kan vara ute något. Yngsta dottern och hennes kompis var ute en stund i snön och nu går det att vrida ur byxorna. Tänk att man aldrig är nöjd med vädret, otacksamt jobb att vara vädergud nu för tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar