Jag är så glad att jag vågade ta steget den där dagen för 15 år sedan in i denna underbara värld. Jag säger värld för att ibland känns det som vi lever i en egen värld vi som umgås eller jobbar med dessa annorlunda barn/ungdomar. Tycker inte om att säga "annorlunda" men jag har inte hittat ett annat ord som de normalstörda utanför denna värld förstår. Jag kan villigt erkänna att den där världen skrämde mig tidigare, innan jag visste bättre det vill säga. Men så är det väl för det mesta, allt nytt och främmande kan verka skrämmande vid första anblicken. Men ju mer man lär känna den där världen desto mer ödmjuk blir man inför livet och de familjer som bor i den. I dag har jag nog i det närmaste flyttat in i den där världen, helt inflyttad kan jag dock aldrig bli. Man kan bara bo där om man har rätt identitet och det får man bara som annorlunda eller anhörig till en annorlunda människa. Jag känner visserligen några som bor i den världen men lever i den gör jag inte. Jag försöker bara underlätta för de som bor i den världen att vara i den värld vi normalstörda lever i, vår värld är tyvärr många gånger väldigt fientligt inställd till invånarna från den annorlunda världen.
Om livet i allmänhet men mitt i synnerhet! Jag är en tant mitt i livet som bor ganska mitt i Sverige. Mitt liv kretsar kring, make, barn, hund, jobb, friluftsliv, soffliv, hem och sånt som får mig att skratta.
fredag 5 mars 2010
Världens bästa jobb!
Jag är så glad att jag vågade ta steget den där dagen för 15 år sedan in i denna underbara värld. Jag säger värld för att ibland känns det som vi lever i en egen värld vi som umgås eller jobbar med dessa annorlunda barn/ungdomar. Tycker inte om att säga "annorlunda" men jag har inte hittat ett annat ord som de normalstörda utanför denna värld förstår. Jag kan villigt erkänna att den där världen skrämde mig tidigare, innan jag visste bättre det vill säga. Men så är det väl för det mesta, allt nytt och främmande kan verka skrämmande vid första anblicken. Men ju mer man lär känna den där världen desto mer ödmjuk blir man inför livet och de familjer som bor i den. I dag har jag nog i det närmaste flyttat in i den där världen, helt inflyttad kan jag dock aldrig bli. Man kan bara bo där om man har rätt identitet och det får man bara som annorlunda eller anhörig till en annorlunda människa. Jag känner visserligen några som bor i den världen men lever i den gör jag inte. Jag försöker bara underlätta för de som bor i den världen att vara i den värld vi normalstörda lever i, vår värld är tyvärr många gånger väldigt fientligt inställd till invånarna från den annorlunda världen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men du har det ju bra som får kommaoch hälsa på i våran värld hur mycket du vill=)Långt ifrån alla som kan det...
SvaraRaderaHåller med föregående talare.Den världen går inte av för hackor och att få vara mormor i den är en ynnest.
SvaraRaderaJag trivs jättebra i den världen och hälsar gärna på där, önskar bara att den normalstörda världen kunde bli bättre för ALLA!
SvaraRadera