onsdag 17 mars 2010

Pippi Långstrump

Satt på ett fik med goda vänner i går och småpratade. Hur vi kom in på den där dagen när jag klädde ut mig till Pippi Långstrump kan vi lämna därhän men vad som hände kan jag berätta. Astrid Lindgrens 100 års dag skulle firas med Astrid-tema på skolan där jag jobbar. Självklart skulle jag klä ut mig till Pippi Långstrump och åka klädd så till jobbet! Sagt och gjort, på med kläder, peruk och ner med tillhörande guldpengar (chokladpengar) i förklädesfickan och iväg till jobbet. Många barn blev glada när Pippi dök upp på skolan och delade ut guldpengar. Vi jobbade på i vårt lilla klassrum när det slog mig, var det inte i dag jag skulle till mödravårdscentralen för att ta ett cellprov!? Efter en snabb titt i kalendern visade det sig att så var det minsann och inte nog med det, jag skulle vara där ganska snart! Tidsbristen och vetskapen om hur jag ser ut i håret efter att en peruk har suttit på i några timmar gjorde att det inte fanns många allternativ, det var bara att gilla läget och åka - som Pippi Långstrump!
Naturligtvis var det fullt i väntrummen till både hälsocentralen och tandläkaren och kö till kasssan! En äldre dam som kom gående fick ganska stora ögon när hon fick syn på mig och sa lite försynt till sin man "Pippi Långstrump?" samtidigt som hon tittade på mig, uppifrån och ner. Jag vände mig mot damen och med ett leende, grävde i förklädesfickan och gav henne några guldpengar. Damen tackade glatt och mannen tittade lite misstänksamt på mig när jag gick därifrån. I väntrummet inne på mödravården var det inte en enda väntande, äntligen fick jag andas ut lite. Det är aldrig roligt att slänga upp kroppen i STOLEN och utklädd till Pippi känns det ännu jobbigare! Barnmorskan som ropade upp mig med en lätt frågande röst såg lite fundersam ut när hon såg mig, undra varför? På väg till undersökningsrummet försökte jag förklara varför jag kom utklädd som Pippi men ju mer jag sa desto fånigare lät det. Undersökningen gick fort och bra, tack och lov!! Efteråt sa barnmorskan med ett skratt att det är inte var dag Pippi Långstrump kommer för att ta ett cellprov.
När jag klev ut ur rummet kom barnmorskan efter mig och frågade om hon fick ta ett kort, självklart ställde jag upp på det. Kan tänka mig hur det lät runt middagsbordet hemma hos henne den kvällen:"Pippi Långstrump var på besök hos mig i dag." Vem skulle tro på det? Bildbevis är nog vad som krävs vid ett sådant tillfälle! Vissa saker får man bara bjuda på här i livet och det här var väl en sådan sak.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar