Bröllopsdag!

Jag och maken hade bröllopsdag i går och fantastisk som han är kom han hem med blommor! Vår bröllopsdag är en händelse som verkar vara lika viktig för HELA familjen. Ena tonårsdottern åkte till annan ort för sina gymnasiestudier (de båda bor ju på annan ort under veckorna) men kom hem samma dag för att kunna vara med och fira! Men det är så, alla i familjen är lika viktiga för vårt förhållande (mitt och makens) så vi blir bara glada när barnen vill vara med och fira! Oavsett vilken dag i veckan dagen D infaller sig äter vi något extra gott, i går blev det helstekt älgfilé med råstekt potatis och rosépepparsås.

Jag brukar ofta lovorda det här med att bo på liten ort och nu är det dags igen. Var på Ica i går och stod i kassan för att betala när jag såg en kvinna på väg in med sitt barnbarn men som vände med orden "oo, vad mycket folk, kom!". Det var tre personer efter mig i kön!! När vi flyttade hit skrattade jag åt kommentarer som kvinnans men nu säger jag samma sak. Det är sällan man behöver stå i kö här så det är inte konstigt att man reagerar som kvinnan, och nu även jag då. När vi åker till en stad inte helt nära oss ställer man liksom in sig på att man blir ståendes i kö. Gissa om man är helt slut efter en julhandel i stora staden!?
Maken och jag har vår släkt i stora staden och det händer att de tycker vi är tråkiga som inte hälsar på när vi "ändå är i stan". Sanningen att säga är vi helt slut efter allt köande och bara längtar hem till lugnet och tystnaden. Är det någon som tänkt på vilket otroligt bakgrundsljud det är i en stad? Prova att tänka på det nästa gång du är i stora staden så ska du se att du förstår varför man blir såååå trött och stressad av att vara där. Hemma är det TYST bakom fågelsången!