Blöt, blötare, blötast

Jag kan säga så här, det kom lite regn i dag...



...med en jäkla fart!

Testpilot

Nu ska kroppen trimmas på både det ena och förhoppningsvis även på det andra sättet:
http://www.smartson.se/testpilot-satinperfect.html
Blir jag och min kompis utvalda att prova denna ska ni få se på silkeslena ben och vältimmad kropp. Kämpar som bäst med att jönsa runt framför tv:n tillsammans med min personliga tränare (!) på Wii-fit. Tyckte det verkade larvigt att träna framför tv:n men jag måste erkänna, det ger effekt! Ett pass varje morgon ska snart utökas med ett på kvällen också. Men en sak har jag funderat på, varför har de inte kommit på ett svenskt namn på brädan man använder? I text ser det inte tokigt ut men när man säger det "fit-brädan" blir det lite konstigt! Yngsta dottern tittade på mig, när jag sa det, med en blick som sa ungefär "mäh får du säga så, det får ju inte jag" samtidigt som hon blev lite generad.
Det finns många olika övningar man ägna sig åt och man kan välja övningar som man har en sportslig chans att fixa men man kan även välja övningar som får omgivningen att gråta av skratt. Jag valde att göra armhävningar för det har jag gjort många gånger förut. Pft och hmpf vad illa det gick! Tonårsdotterns liv förlängdes nog med 20 år som hon skrattade åt min rumpa som åkte upp och ner. Det där lät tokigt men det var så det var, rumpan rörde sig upp och ner men ingenting annat. Det här med att böja armarna och sänka kroppen vågrätt mot golvet funkade inte riktigt kan man säga, man kan också säga att armhävningar låter jag bli ett tag framöver.

Tack mor!

Vilken vaken mor jag har! Hon ringde för några timmar sedan för att säga till mig att lyssna på ett radioprogram. Så fort hon sa att det var en sommarpratare kom jag ihåg att jag läst på någon blogg om att han skulle prata i sommar. Vet att jag även tänkte att "han ska jag lyssna på", men tror du jag kom ihåg det i dag? Nähädå, jag hade fullt upp med att träna med Wii-fit - nu jäklar ska jag ta tag i båtbojen! Efter träningen satte jag mig vid datorn för att gå in och lyssan på programmet i efterhand men det pågick fortfarande! Vill du ha dig ett gott skratt, lite eftertanke och en massa jävlarannamma? Ge dig och Pär Johansson några timmar (ta med dig lite fika, sätt dig bekvämt och ostört), lyssna här.

Hmpf....

är det så man inte ska göra, skriva att man inte vill ha tokvarmt?

Kan tala om att termometern visar temperaturen i skuggan dessutom! Men haha, jag har en triumf, yngsta dottern är fortfarande dunderförkyld så det blir inget badande här inte!! Vi ska försöka bota tösen så hon är pigg och orkar med en gigantisk djurpark och ett stort nöjesfält till helgen.

Jag jobbar på att få bort den blå/lila nyansen från mina ben, det går så där. Har lite svårt att ligga still så länge att solens strålar hinner träffa och göra någon effekt på min hud. Kanske beror det på att jag innerst inne vet hur jobbigt det är med solsveda, kanske är det anledningen till mitt motstånd för regelrätt solning, kanske är det mitt sätt att undvika att få en hud som upplevs minst två nummer för liten och som stramar vid minsta rörelse eller så har jag helt enkelt bättre saker för mig. Eller bättre och bättre, andra saker är nog mer rätt. Tvätta, ta reda på tvätt, städa, handla, laga mat, plocka i och ur diskmaskinen, roa yngsta dottern, munhuggas med tonårsdöttrarna, titta på maken som tittar på fotboll och ja, listan kan göras lång. Det mesta är hysteriskt tråkigt det kan jag hålla med om så jag tror jag ger solandet en chans till. Med andra ord ut på altanen och inta ryggläge!

Solsken!

Solen skiner från en klarblå himmel och termometern visar på modiga 22 grader! Vilken tur jag har att yngsta dottern är dunderförkyld, inget badande för hennes del inte. Naturligtvis kan man tycka synd om tösen som inte kan/får bada när det äntligen är väder för det men jag vet att det kommer fler tillfällen. Jag för min del ska ta tag i allt damm som samlats på bänkar och bord, tack och lov bor det inga dammallergiker i det här huset. De enda allergier i det här huset är lite problem med timotej, en och annan blomma och något färgämne som vi inte riktigt vet vilket.
Midsommar kom och gick relativt obemärkt förbi detta hushåll, på så sätt slapp vi ojja oss över regnet som kom både rakt uppifrån och på tvären. Midsommardagen firade vi däremot i glada vänners lag. Det var några par som hade hyrt "parken" i byn och ställt i ordning grill och disco. Tänk vad kul vuxna och barn kan ha tillsammans på dansgolvet! Vi dansade, hoppade och jagade varandra till långt in på natten. I ärlighetens namn tror jag vi vuxna var tröttast när vi gick hemåt, man orkar inte lika mycket nu som förr. Haha, tänk att jag också har kommit dit - "som förr"! Det dröjer väl inte länge innan man börjar säga "det var bättre förr" och "du skulle ha varit med på min tid". När blev man så gammal? Eller är man verkligen så gammal? Nej, jag tycker nog inte det men om du frågar mina barn kanske svaret blir ett helt annat. Fast å andra sidan var det jag och ena tonårsdottern som var lekledare till Mora Träsks låtar under kvällen. Man får tycka vad man vill om dessa övervintrade herrars hopp och lek men dom räddade mig många gånger när barnen var små. Att starta en video med dom innebar att framförallt tonårsdöttrarna (som då var små) höll sig på samma ställe i mer än tre minuter så jag hann göra någonting annat än jaga dom.

Trallala vad jag är glad!! Äsch kommer snart hem! Närmare bestämt det 5 juli kommer yrvädret hem igen. Ska bli spännande att se om hon fortsätter med ylandet så fort telefonen ringer eller om den olaten har försvunnit (önsketänkande). Kan tänka mig att hon lär ha en rejäl gardin som hänger och slänger under magen. Men det är ingenting som inte några promenader kan råda bot på. Finns stor risk för lite bortklemande första dagarna, stackarn har ju bott på hundstall i flera månader.
Vet inte hur jag ska gardera mig mot fläskläpp och utslagna tänder för jag misstänker att damen i fråga blir glad när jag kommer, risken är att hon flippar ur ordentligt och börjar studsa som en gummiboll. Kanske en rugbyhjälm eller liknade skulle fungera.

Det här går inte, jag måste ta tag i dammet så jag hinner sola de blå/vita benen lite innan solen går ner. Ut i solen du också!

Här händer det inte speciellt mycket men ändå....

...verkar det svårt att hitta tid för lite bloggskrivande. Tycker dagarna mest går åt till att lyssna på folks klagan över bristen på sommarvärme, jo, ja, jag deltar nog en hel del jag också i klagandet men samtidigt har jag ingen panik. Jag ska ju vara ledig snudd på åtta veckor till så om inte värmen kommer i dag eller i morgon så gör det inte mycket, förhoppningsvis är jag fortfarande ledig när värmen väl kommer. Sen vet jag inte om jag är så förtjust i tanken på att klä av mig till bikini och visa upp kroppen på en badstrand. Vet inte när förändringen började men att den har börjat är helt klart! Kroppen är sig inte riktigt lik, den har svällt ut på de mest konstiga ställen - men mest på mitten. Börjar likna en båtboj faktiskt. Att träna den i form känns mest bara vansinnigt jobbigt, jag menar det enda som förmodligen hjälper är alla dessa tråkiga situps och benflaxningar. Om det skulle hjälpa och göra underverk med en eller flera promenader skulle det inte vara några problem, för är det något jag kan så är det att gå! Så för min del kan värmen hålla sig på en nivå där det är lagomt varmt för att sitta ute men för kallt för bad. Eftersom jag inte är av den egoistiska sorten hoppas jag att det blir några baddagar i alla fall.

Teaterrepetition

Jag, yngsta dottern, ena tonårsdottern och pojkvännen har varit på teaterrepetion nu i kväll. Maken hade inte riktigt tid, det är ju gud bevars fotbolls-VM.

Att gå på teater utomhus är en fantastisk upplevelse och framför allt när solen lyser från en klarblå himmel. Att gå på utomhusteater i våra trakter är att ha skog, berg och dalar som fond! Teatern var riktigt rolig, de som köpt biljetter kommer inte bli besvikna.

Ena tonårsdottern har en liten fobi (jo, jag vet, äpplet faller inte långt från trädet) som är av det lite udda slaget (ja, ja, min fobi är kanske också lite udda). Hon är fullkomligt livrädd för utklädda människor, oavsett om det är Duracellkaninen, Milkotigern eller om det är någon som är teatersminkad. I teatern är det ett troll (Sven Wolter) med och gissa om tösen hade problem! Mannen som blev framröstad som Sveriges sexigaste man, visserligen för många år sedan men ändå, skrämde alltså skiten ur jäntan. Under teaterns gång kommer trollet i fråga upp på läktaren några gånger och pojkvännen är förmodligen blå på sitt ben (efter alla hennes krampaktiga nyp) i morgon när han vaknar.

Tonårsdotterns tvillingsyster sommarjobbar som scenarbetare vid teatern och hon hade tydligen talat om för trollet hur det låg till med systerns fobi, elak syster kan man tycka eller så kan man skratta och tänka att så skulle jag också gjort mot mitt syskon om jag fått chansen. Precis när teatern var slut kom trollet fram till tonårsdottern för att visa att han inte var farlig och för att visa hur han såg ut när han tog bort trollnäsan. Det gick inte så bra kan man säga. Tonårsdottern kastade sig bakom pojkvännen och höll sig krampaktigt fast! Det slutade med att yngsta dottern fick sig en förevisning om hur det går till när man tar bort trollnäsor och trollet fick retirera trots att hans intentioner bara var goda. Tonårsdottern satt som klistrad bakom pojkvännen lääääänge. En vänlig kvinna ur ensemblen kom fram till mig och ville höra hur det var med tonårsdottern så jag berättade om hennes fobi. Kvinnan erbjöd sig genast att hjälpa till med lite fobiträning så nu ska jag och tonårsdottern stämma träff med henne bakom scenen någon kväll. Tonårsdottern ska få vara med genom hela sminkningen av trollet. Jag hoppas verkligen det kan hjälpa henne lite för det har bara blivit värre och värre det här. En gång sprang hon nästan rakt genom en affär på grund av en pastellrosa jättekanin. I framtiden kanske hon inte vågar sig in på några affärer bara för det kan dyka upp en utklädd människa. Gröna Lund är en plats hon ogärna besöker på grund av alla utklädda som driver runt där. Billig och bra för oss visserligen men kanske lite tråkigt för henne. Nu blir det träning på hög nivå för hennes del, frågan är bara hur jag ska kunna få bort min fobi. Det är lite svårare att arrangera en träning för min del men kanske jag skulle ta en promenad i skogen endera dagen. Frågan är vem som kan garantera mig att det går bra, att jag inte stöter på en galen älgko med kalv. Tänkt dig själv synen när jag kommer skenandes ut ur skogen med en galen älg i släptåg, svettig, gråtandes och i en lätt blåaktig ton (på grund av andningsuppehåll). Nej, jag överlåter träningen till tonårsdottern och stöttar henne med hela mitt hjärta i stället.

För att inte göra någonting....

...har jag fått mycket gjort, med mina ögon sett.
Jag började med en liten shoppingtur till trädgår´n för lite blomsterinköp. Väl hemma fick jag hjälp av yngsta dottern att plantera och titta så fint det blev!

Sen var det dags för lite tröjfixning, yngsta dottern valde text och placering och jag verkställde ordern! Bilduppladdningen har fått fnatt och jag har inte en aning om hur man får bilderna åt rätt håll så det är bara att lägga huvudet lite lätt på sned.

Maken är sjuk. Den som har en man hemma vet hur sjuk de kan bli av en förkylning och precis så sjuk har han varit i dag. Det kan förklara mitt infall av att baka! Nu kanske det finns en eller annan som tror att jag bakar ofta men så är det inte, absolut inte!! En av tonårsdöttrarna och jag var på affären när jag föreslog att vi skulle baka och naturligtvis nappade hon på det. När det kom till själva bakningen försvann hon lämpligt från köket, rackarns unge!


Kreativiteten flödade verkligen! Hur det kan komma sig att jag tycker om att spritsa när jag näst intill avskyr att baka kan jag inte förklara men kul är det!
Återigen krånglar bilduppladdningen så nu är det dags för lite gymnastik och balansträning, stå på huvudet så ser du bilden perfekt!

Nallen fick två av mina favoritfärger, rosa på utsidan och blå på insidan!

Mellan plantering, tröjfix och bakning har jag tvättat, lagat mat, diskat, skjutsat barn, tagit reda på tvätt, fixat hundgården och tagit det allmänt lugnt. En fisketur är vad som saknas och vem vet, bäst vad det är sticker jag till skogs och njuter av tystnaden intill en fiskstinn sjö.

Här händer det inte mycket nu, faktiskt så lite som möjligt! Jag gör allt jag kan för att bara vara och det går ganska bra.

I helgen grillade vi med skoterklubben, det är bra att umgås på sommaren också- utan snö och skotrar. Framför allt är det rackarns så mycket varmare!

Gick ut på altanen för en stund sedan och konstaterade att INGA blommor finns där, har helt glömt bort att köpa och plantera lite blomster. Kanske en lämplig sysselsättning i dag, om det finns några blommor kvar att köpa förstås.

Yngsta dottern har städat sitt rum och hittat ett kit med t-shirttryck.... Tror det är något som bror har förärat henne med, tack du. Nu står det mellan blominköp eller tröjtryck och inget är speciellt lockande men jag har en svag aning om vad det kommer bli.

I helgen fick jag ett sms från Uppsala, det var en kille som hade skickat sitt meddelande lite fel.

Killen: Hej, jag skulle lämna en sak till din kompis bil. När är du hemma? D i Uppsala
Glad i hatten som jag var svarade jag:
Jag: Blir långt att åka för dig då, jag bor i Jämtland.
Killen: Haha? Kanske fel nr
Jag: Verkar nästan så men vill du dumpa prylar här är det ok.
Killen: Jag har bra mycket skrot hemma så bli inte allt för förvånad om jag kommer förbi någon dag
Jag:Hahaha

Där hade allt kunnat falla i glömska och varit borta för tid och evighet men... I dag på förmiddagen fick jag ett till sms:

Killen: Tur för dig att jag städade bilen i går, för nu börjar jag närma mig jämtland/D Uppsala

Jag är inte lika glad i hatten i dag men nog kostade jag på mig ett svar:

Jag: Hahaha, då kan du få lite skräp av mig!

Återkommer om det fortsätter trilla in sms från Uppsalatrakten, verkar kunna bli en följetong av det här.



Bilden är tagen 02.53 en mulen natt! Jodå, jag har vänt på dygnet.

Till mor!

En av tonårsdöttrarna har ett sommarjobb bland diverse mer eller mindre känt folk som håller på att förbereda en Shakespearuppsättning.

Efter dagens arbete kom hon hem med en hälsning till mor (alltså min mor) från en ur ensemblen. Tonårsdottern var smart, hon knäppte kort på vederbörande också så här mor kommer bilden:

Med sin hesa stämma skickade han en hälsning till dig! Och nej, det är inte kallt här det är en del av hans teaterutstyrsel. Vi hoppas att du bokar biljett till någon av föreställningarna, det ryktas att det är några i den här familjen som vill se den.

Vilken kväll!

Efter middagen lastade vi in oss i bilen, jag och mina barn plus pojkvännen, för att åka till älven och fiska lite. Tycker om sommarfiske men tycker verkligen inte om alla kusar och kryp som kommer fram då. Det kliar från topp till tå av alla olika bett man får! Ena tonårsdottern tycker om att fiska efter gädda, fråga mig inte varför eftersom hon springer baklänges om hon får en på kroken. Det fick vi se i kväll! Tur hon har en tvillingsyster som mer än gärna hjälper till när pojkvännen inte hann fram. Av mig får hon ingen hjälp, jag springer faktiskt också baklänges när det är gädda på gång, avskyr dessa krokodilliknande fiskar. Efter kvällens fiske står det 1-1 mellan tonårsdottern och pojkvännen i gäddfångst, får nog bli ett avgörande fiske i morgon kanske.

Yngsta dottern har övat flitigt med haspelspöet, nu kastar hon ut själv duktiga tjejen! Hon blev dock utan fisk den här gången men nästa gång tar hon säkert upp en stor och fin öring!

Efter fisket skypade jag med myndige sonen, en bra uppfinning det där. Vi pratade bort 45 minuter!! Vi har tydligen mycket att prata om nu för tiden. Bland annat pratade vi om att han återigen har blivit tagen för tjej, jag skrattade lika mycket nu som förra gången. Verkar gå troll i boendebokningen för det är då han blir tagen för tjej. Kanske borde han ha muntlig kontakt med hyresvärdarna för han låter definitivt inte som en tjej.

Nu ska jag kasta omkull mig i soffan och ladda inför morgondagens städning. By the way, jag har lagt framtiden åt sidan och bestämt mig för att leva i nuet!

Det är tungt nu....

(Inser att myran som drar larven inte riktigt syns)

Myrstackaren sliter förmodligen förgäves med larven men den fortsätter i alla fall och jag antar att jag också får fortsätta. Fortsätta med livet trots ovissheten om framtiden för visheten om den verkar långt borta. Har nästan bestämt mig för att lägga framtiden åt sidan och försöka njuta av detta efterlängtade lov som äntligen är här. Risken är annars att jag vaknar upp i mitten av augusti och inser vad jag gått miste om.

Första och andra dagen av sommarlovet är snart avklarad och jag vet redan att det var ett gigantiskt misstag att ge yngsta dottern ledigt från fritids HELA sommaren. Vi kommer förmodligen inte ens vilja titta på varandra efter dessa veckor. I ett försök att döva det ständigt närvarande dåliga samvetet hämtade vi hem en kompis från fritids i går och hon fick sova över här. Toppen!! Eller inte... Eller jo, en stund. Det är konstigt det här med barn, att de ska ha så svårt för att hitta på något att göra. Vet inte hur många gånger de kom till mig under eftermiddagen och talade om vad lite, eller ingenting alls, de hade att göra och ville att jag skulle hitta på något. Varför jag ska göra det vet jag inte för inget av det jag föreslog dög. Men har man som man brukar säga "lite is i magen" hittar de på något till slut, den här gången blev det pyssel. Att sedan köket blev belamrat med lim, tejp, sax, plastmuggar, papptallrikar, troll, pennor, sugrör och annat klipp och klistervänligt får man liksom ta.

I morgon ska jag storstäda vårt hem så är det gjort sedan, logiskt va!? Antingen så städar man eller så städar man inte. Efter det får solen och värmen gärna komma så vi kan vara ute utan tjocka tröjor och strumpor. Kanske lusten att plantera lite blomster och pryda vår altan dyker upp. På tal om plantera, jag skulle behöva plantera om de stackars tomatembryon som dykt upp i vindruvslådan. Har ingen större tilltro till att det ska hinna bli några tomater (förlåt mor) i sommar men det skulle vara roligt om de klarade sig tills mor kommer upp nästa gång.

Inget är som väntans tider

Väntar. Hoppas. Våndas. Väntar lite till. Gruvar mig. Hoppar högt när telefonen ringer. Tittar in i tvättstugan en gång till för att se om det har dykt upp någon smutstvätt de senaste minuterna. Öppnar diskmaskinen igen bara för att konstatera att den fortfarande inte är full. Försöker desperat hitta något att sätta händerna i för att fördriva tiden men det finns inget.
Att inte veta är nog bland det värsta jag vet. Bara jag vet kan jag rätta mig efter det, ställa in mig liksom. Tiden går fort nu fast samtidigt går den långsamt, konstigt att det kan vara så.

Sommarlovet, det efterlängtade, är äntligen här. Första dagen på en lång ledighet. Vad ska jag och yngsta dottern hitta på? Maken och ena tonårsdottern bankelibankar tillsammans några veckor och den andra tonårsdottern frotterar sig bland kändisar.
En sväng till en liten grön ö för att hälsa på myndige sonen blir det i alla fall. Nu slog det mig, jag har lovat mor en tur till en djurpark inte helt nära oss för en övernattning med yngsta dottern och några av hennes kusiner. Det kan bli en händelserik resa. Att åka bil med mor kan vara spännande, hon är lite lätt åkrädd. När man ska köra om och då framförallt långtradare hörs det allt för ofta hur hon drar åt sig andan. Skulle det råka komma ett möte börjar hon genast trampa i golvet, det spelar ingen roll att omkörningen sker i dubbelfil. När golvtrampet och ljudliga inandningar inte hjälper föreslår hon ofta ett litet stopp så fort man närmar sig en långtradare. Du anar inte vad många rastplatser det finns helt plötsligt, de är överallt och de kommer tätt efter varandra. När barnen var små och man behövde en rastplats, som då kallades pinkplats, var det mil mellan dom. Kanske kan det bli en bra mix, mor och ett gäng ungar.

Nu är det nära!

Yngsta dottern började morgonen med att konstatera "det är precis sånt här väder man ska ha på skolavslutningen" och la till "det är synd att den inte är i dag". Jag kan bara hålla med henne, solen skiner från en klarblå himmel så det är precis som hon sa, i dag borde det vara skolavslutning. I morgon lär det förmodligen vara grått, blåsigt och kallt - som vanligt...

Nu är det bara timmar kvar tills jag går på en lååååång ledighet! Vad jag ska göra HELA sommaren vet jag inte, kanske ta dagarna som dom kommer. Misstänker att det kommer bli en hel del fiske och bad.

När man ska vara ledig så här länge finns det inte samma krav eller önskningar på vad man ska hinna med under ledigheten. Det känns som man kan kosta på sig att bara vara och det tänker jag göra. Har inte en aning om vad jag ska göra efter sommaren, antingen är jag arbetslös eller så har jag jobb men på en annan arbetsplats och med andra arbetsuppgifter. I den bästa av världar går jag tillbaka till samma arbetsplats igen men det lär ju inte hända. Den känslan är jobbig, att inte veta. Kan inte påstå att jag ser fram mot skolavslutningen, det verkar gå troll i dessa. Under mina 5 år som assistent i skolan har jag stått på två (det här blir min tredje) skolavslutningar och inte vetat hur det skulle bli sen. Kanske är det tredje gången gillt, det är kanske nu det faktiskt är sista gången. Är man av den lite känsligare arten, som jag naturligtvis är, är det lätt hänt att tårarna bränner bakom ögonen vid sådana tillfällen. Det är inte enbart av ovisshet tårarna bränner utan även av stämningen i kyrkan när de små förskolebaren klämmer i för kung och fosterland "du ska inte tro det blir sommar". När det är dags att tåga ut ur kyrkan och första takterna av Jämtlandssången börjar spelas är det nästan omöjligt att hålla tårarna tillbaka.
Ska jag någonsin mer få jobba med det jag älskar? Tappar jag mina underbara arbetskollegor nu? Som vänner finns de naturligtvis kvar men jag vill ha kvar dom som kollegor också!
Det här går inte, sitta här och deppa. Jag går ut i bastun och vattnar mina gurkor istället!

Hemlisar och uteliv

I kväll har jag varit ute i skog och mark med mina arbetskollegor. Vi gick till ett vindskydd mitt i skogen för att ha lite lekar, äta gott och umgås innan sommarlovet. Hela dagen har regnet vräkt ner så det var lite nervöst, skulle det sluta regna innan klockan 18? Kollegan har hela dagen gått omkring och sagt "klockan 14 slutar det regna" och tro på f*n - hon fick rätt!!
Om man i det stora hela kan stanna upp och titta på det lilla kan man ibland se roliga eller intressanta saker. Jag stannade upp inne i vindskyddet och fick syn på en myra som slet för att få med sig sitt byte. Lite roligt är det att se djur "in action", vet inte varför jag tycker det men så är det! Kvällen blev lyckad, vi skrattade, åt gott och mycket, lekte lekar och tittade på solens strålar mot skogsbrynet. Det bästa av allt? Inte en älg i sikte på hela kvällen!!


Humlan hade satt sin mor i arbete innan hon kom till oss i dag, titta vilka fina (och ja, de var jättegoda också!) muffins Humlan bjöd på!!


Hemlisen är utförd!! Humlemamman följde med sin dotter och hennes assistent till oss, vi som skulle smyga och överraska. Det blev till att förvisa mamman till ett annat rum och snabbt skrida till verket. Humlan såg nöjd ut över resultatet, såg verkligen ut som hon uppskattade sina blommiga naglar. Vi la till en liten extra knorr på det hela också men jag vet inte om humlemamman har sett det så jag skriver inte något om det här än....

Nytt inlägg men inte direkt något nytt ändå

Jag skrev i ett tidigare inlägg om fritidsverksamhetens brister i vår kommun, här kommer en liten uppdatering. Gällande personal till fritidsverksamheten så är en förälder anställd att jobba på sitt barn och jag har fått samma fråga av rektorn som jag fick förra veckan av en mamma - om jag kan tänka mig att jobba med den elev jag haft de övriga loven. Tycker det är lite magstarkt av rektorn att fråga mig, han om någon borde veta att jag har betalat under hela läsåret för att vara ledig detta lov. Jag som inte ens bad om uppehållstjänst och som redan innan tjänsteändringen var ett faktum varnade för just detta - personalbrist under loven. Redan i vårvintras sa jag till rektorn att prata med LSS-ansvarig om att jag kunde ta hand om fritdsverksamheten och se till att det fanns personal (men att LSS fick betala mig för den tjänsten). Är det någon som tror jag har hört något om det? ICKE!! Så i skrivandets stund verkar det som en förälder inte fick den avlastning familjen behöver utan får jobba med sitt barn/ungdom under sommarlovet, ett annat barn/ungdom står utan assistent och sen är det ett tredje barn/ungdom som jag faktiskt inte vet huruvida det är löst eller inte.
Varför är kommunen så trångsynt och stelbent? Det finns många kunskapsbärande, arbetsvilliga och medkännande människor som under drygt ett år har försökt få styrande att lyssna och tänka - utan resultat. Nu ska dessa människor gå ett helt sommarlov med dåligt samvete för att de inte hjälper de som så väl behöver deras hjälp. De ska ha en ledighet de betalat för under ett helt år, en ledighet de inte bett om och i ärlighetens namn en ledighet som det nog bli svårt att njuta av fullt ut. De som har satt samtliga inblandade i denna röra borde själva gå ut som assistenter i sommar, fast så illa vill jag varken föräldrar eller elever. Det som skrämmer mig är att varken LSS-handläggaren, rektorn eller skolchefen har förstått vad som krävs för att bedriva den här typen av verksamhet och ingen av dom har varit speciellt intresserad av att lyssna på de som vet.

I morgon får vi besök (i vår klass) av en liten Humla, som inte är så liten längre, och vi har en hemlis Humlan och jag. Vad det är? Det berättar jag senare, vill inte att Humlemamman tjuvläser här :-) Kanske blir det en liten bild på hemlisen också, vem vet....

Smått och gott

Snart kan man se söta rävungar efter vägkanterna igen. Bilden är tagen för några år sedan när jag och en sommarkollega träffade på dessa två som busade med en ekorre vid diket. Antar att det var mammaräv som försåg de små med den mindre charmiga "leksaken".

Så här ser våra altanstolpar ut, fulla av äckliga gröna ryska bladlöss! Jag tycker dom kan åka hem nu men hur det ska gå till vet inte jag för de har inga vingar. Hur dom kom hit kan man bara spekulera om men förmodligen blåste dom hit. Oavsett hur dom kom hit så är det riktigt äckligt med denna invasion.

Maken, jag och våra barn var till fjälls med några bekanta och deras barn när följande konversation utspelade sig mellan maken och de bekantas son.

Maken: "Vad är det här?" Han pekade på sonens stövlar som stod mitt innanför dörren.

Sonen: "Mina tölvar."

Maken: "Nej, vad heter det?"

Han försökte få de bekantas son att säga S och såg sin chans för lite träning.

Sonen: "Tölvar!"

Maken: "Nej men så heter det väl inte, vad heter det?"

Sonen. "TÖLVAR!"

Maken: "Nej inte så, prova en gång till."

Sonen: "Men, kona då..."

Att lära av andras misstag

Min kollega är underbar, hon tillåter att jag skrattar både åt och med henne. Vi vanliga dödliga måste inte göra alla misstag själva utan tror på andras erfarenheter eller så bara accepterar vi att man gör vissa saker på ett särskilt sätt. Min kollega däremot verkar ha en önskan att prova det mesta på egen hand. I dag när hon hade hjälpt en elev på toaletten kom hon ut och såg så där lagomt full i skratt ut och sa "nu har jag varit med om något nytt!". Intet ont anande frågade jag "vad då?". Hon hade gjort som hon alltid gör när hon hjälper eleven i fråga på toaletten och eleven gjorde det den alltid gör, kissade. Så långt verkar allt normalt men det är verkligen bara som det verkar för kollegan hade glömt en ganska viktig detalj, hon hade inte fällt upp toalocket!! Följden av det kan du säkert räkna ut själv och kollegan fick skura hon minsann. Hennes svar på hur det kunde bli så var att "man måste prova på allt". Därav min slutsats att hon inte kan lita på att vissa saker gör man bara, utan att ta reda på vad som händer om man inte gör så. Just i det här fallet kan man faktiskt lista ut själv vad resultatet blir - en jäkla massa torkning av både toalettbesökare och toalett!

Välkommen till Holland

När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semesterresa - till Italien. Du köper en bunt guidböcker och lägger upp en underbar rutt: Colosseum, Michelangelos David, gondolerna i Venedig. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska.
Allt är väldigt spännande!

Efter månader av ivrig förväntan kommer äntligen den stora dagen. Du packar väskorna och ger dig i väg. Flera timmar senare landar planet!
Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland!"

"Holland!?!" säger du. "Vad menar du med Holland?? Jag bokade en resa till Italien! Jag skulle vara i Italien. Hela mitt liv har jag drömt om att åka till Italien."
Men flygrutten har ändrats. de har landat i Holland och här måste du stanna.

Det väsentliga här är följande:
De har inte tagit dig till en förfärlig, vidrig, snuskig plats, full av farsoter, hungersnöd och sjukdomar. De är bara en annorlunda plats. Så du måste ge dig ut och köpa nya guidböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk.Och du kommer möta en helt ny folkgrupp som du egentligen aldrig skulle mött.
Det är bara en annorlunda plats. Det är lägre tempo än i Italien, mindre tjusigt än Italien.
Men efter att du varit där ett tag tar du ett djupt andetag, ser dig omkring....och upptäcker att Holland har väderkvarnar....och att Holland har tulpaner.Holland har till och med verk av Rembrandt.

Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien....och alla skryter de med vilken härlig tid de hade där. Och i resten av ditt liv kommer du säga: "Ja, der var dit jag skulle ha åkt. Det var vad jag hade planerat."

Och den smärtan kommer aldrig, aldrig, aldrig någonsin att försvinna....därför att förlusten av den drömmen är av en mycket, mycket betydande förlust.
Men...om du väljer att ägna ditt liv åt att sörja över att du aldrig kom till Italien, kommer du aldrig kunna glädjas åt det mycket speciella och det väldigt härliga....med Holland.

Emily Perl Kingsley, 1987

Helg.....

.....och inte vilken helg som helst utan sista helgen före sista arbetsveckan före det stora sommarlovet. Jag och maken har varit barnlediga, eller yngsta dottern har sovit hos farmor och farfar en natt. Vilken skillnad det är när minstingen inte är hemma, det finns mer utrymme för spontana påhitt. Vi satt på altanen med grannen och drack en öl i går kväll när vi kom på att bowla vore kul och eftersom ena tonårsdotterns pojkvän har körkort var transporten inte några större problem. Han är snäll pojkvännen som ställer upp och kör oss gamlingar till en stad ganska nära oss. Hur det gick på bowlingen? Jag vann så klart, avslutade fint med 3 strikar på raken! Efter bowlingen gjorde vi en liten krogrunda och det måste vara länge sedan jag var ute för jösses så många unga varelser det var där. Tror alla mår bäst av att man håller sig på hemmaplan bland likasinnade och hyfsat jämngamla. Nu kan man lätt tro att vi inte hade en trevlig kväll men det hade vi, grannen kan konsten att underhålla!

Ena tonårsdottern och jag har varit lite nyttiga i dag, vi har tvättat bäddarna till Äsch så nu kan hon gott komma hem tycker jag. Det dröjer dock nästan fyra veckor till innan det ylande yrvädret är hemma igen. Undrar hur hon ser ut då? Lär hänga en rejäl gardin under magen på henne och pälsen behöver med all säkerhet lite omvårdnad efter 11 små valpars omilda behandling. Hon kommer med all säkerhet bli ordentligt bortskämd första tiden och det tycker jag hon kan få bli.

I morgon startar en ny arbetsvecka, sista arbetsmåndagen på 9-10 veckor, och då bär det av till en stad inte helt nära oss för bad och lite vistelse i sinnenas rum. Sist provade jag en ny sak med våra elever och det gick så bra att båda tvärslocknade och sov som små grisar, ska bli spännade att se om det blir likadant den här gången. Annat som händer i veckan är en aktivitetskväll med arbetskamraterna. Det är mitt arbetslag som står för arrangemanget och vi har varit lite kryptiska så jag kan inte berätta så mycket om vad som komma ska men kul kommer det med all säkerhet bli. En kväll med bara arbetslaget ska också betas av och där är det jag som arrangerar, allt mina kollegor vet är vilken kväll det ska ske. Tror vi kommer ha roligt åt det äventyret efteråt. På fredag är det skolavslutning och jag har inte en aning om jag kommer jobba kvar på skolan till hösten så det är med väldigt blandade känslor jag ser fram mot fredagen. Ska verkligen njuta av Idas sommarvisa, den sjungs alltid på vår avslutning, och alla andra sommarsånger. Hoppas verkligen vädret är med oss den dagen, avslutningen blir så mycket roligare när solen skiner.
Här skiner solen just nu så det här går inte, jag måste gå ut och njuta av värmen och svära lite över alla äckliga gröna bladlöss som blåst hit från Ryssland - usch, fy, tvi och blä!!

Funkisveckan, inlägg tre

Det här med assistenter är en besvärlig sak. Som familj med ett funkisbarn måste man välja att släppa in en främmande människa i sitt hem för att få den avlastning man så väl behöver. "Men vad då, det kan väl inte vara några problem?", tänker nog många. Men om du funderar lite längre, skulle du vilja ha en utomstående hemma hos dig när du har veckans diskussion med maken? Eller när du bara vill kramas med maken och se så där vardagskär ut? Eller när du kommer ut från duschen i din fläckiga och halvsolkiga morgonrock?

När du som förälder har slutit fred med dina känslor gällande att ha en främmande hos dig, lärt känna personen i fråga, sett hur bra ditt barn och assistenten fungerar ihop, kanske lärt dig tycka om personen i fråga och kanske börjat jobba - då säger människan upp sig! Det finns allt för många personer som väljer assistentyrket i väntan på utbildning, drömresan eller det "riktiga" jobbet. Assistentyrket har i dag ingen självklar status vilket det borde ha med tanke på vad viktigt det faktiskt är. En assistent bär på ett enormt ansvar, inte bara över att bland annat träningen blir rätt utförd och medicinen ges på rätt sätt vid rätt tillfälle. En assistent kan ibland kännas som skillnaden mellan liv och död för föräldrarna. Assistenten kan vara den som gör att föräldrarna orkar vara just föräldrar, att de får den avlastning som behövs för att orka nästa dag eller natt eller att de faktiskt kan arbeta. Assistenten kan vara den som hjälper brukaren träna sin självständighet, hjälper till med träningen, sköter om medicinering och matning eller den som hjälper brukartonåringen att leva just ett tonårsliv med allt vad det innebär, smygrökning (ja, assistenter ska vara brukarens armar och ben när det behövs), första kyssen eller kompishäng. Att ta ett assistentjobb i väntan på något annat är oansvarigt! Att ta ett assistentjobb innebär att man ska ha som mål att göra sig själv arbetslös, att brukaren ska bli så pass självständig. Naturligtvis finns det många fall där det målet är orealistiskt men om man har det som mål i alla fall sätter man inga gränser utan ser möjligheterna!

Jag har varit assistent i skolan till en liten tjej i 4 år och har nog varit det än om det inte var så att hon och hennes familj flyttade från byn. Sommartid har jag under 4-5 år varit assistent åt en tonårstjej och skulle ha varit det i år också om det inte vore för vår korkade kommun. Den som läst ett tidigare inlägg vet att jag inte har bestämt mig för hur den här sommaren kommer se ut gällande den tjejen. En av anledningarna till att jag inte bestämt mig är att jag känner ett visst ansvar, ett ansvar för att föräldrarna ska kunna känna sig trygga när tjejen inte är med dom samt ett ansvar för att tjejen ska känna sig trygg med sin assistent. Det här med ansvarskänslan jag känner gentemot brukaren och dennes familj är något jag fått försvara många gånger. "Du tar på dig för stort ansvar", "det är inte ditt problem" eller "det är inte ditt jobb" är bara några exempel på kommentarer. Jag känner ett stort ansvar därför jag vet hur beroende föräldrarna är av min hjälp. JAG ÄR STOLT ÖVER ATT VARA ASSISTENT!

Funkisvecka, inlägg nr 2

Jag går omkring och känner mig som en levande reklampelare för rehband-produkter och då har jag ändå bara två produkter/hjälpmedel. Inom funkisvärlden är det inte ovanligt med många, många fler hjälpmedel. För den som inte vet kan jag tala om att hjälpmedlen dessutom tar STOR plats, oftast i alla fall. Vi har eller har haft golvlyft, rollator, gåstol, duschsäng, pony, specialstolar, pallar, rullstolar, talknappar, talpärmar, toasitsar, specialbestick och en himla massa fler hjälpmedel på skolan. Hur familjerna har det hemma kan jag bara fantisera om, men jag kan förstå att det krävs mycket yta för att få plats. En familj på tre personer är med all säkerhet vansinnigt trångbodda på 80 kvm. Att åka på semester, oavsett om det är en helg eller en vecka,kräver lång planering och stor packning. Att dessa familjer, i bästa fall, kan få ett bilstöd för att köpa en bil de får plats i är något jag tycker borde vara självklart men det är det inte alltid. Som funkisfamilj måste man dessutom vara utrustad med fler timmar på varje dygn, kunskap om vilka rättigheter man har samt massor av tålamod. Det är ett otal blanketter och ansökningsformulär som måste fyllas i för att (i bästa fall) få det man har rätt till. När dessa blanketter ska fyllas i krävs det dessutom att man som förälder "skriver ner" sitt barn för att till exempel få den avlastning man så väl behöver. Hur det måste kännas vet jag inte men kan tänka mig att det känns fördjävligt. Tänk dig att inte få tala om vad fantastiskt det är att ditt barn har lärt sig att hålla en mugg med vatten för då kan det innebära att stödet vid måltiderna dras in. Att barnet i fråga kanske inte kan föra muggen till munnen och dricka räknas liksom inte. Det finns barn/ungdomar som kan stoppa maten i munnen men inte skära den i lagoma bitar eller avgöra när munnen är full och det är säkert många som fått stödet vid måltiderna indraget bara för att man som förälder har talat om att barnet/ungdomen kan någonting. Försäkringskassan har ett väldigt snävt och stelbent bedömmande av hjälpbehovet som borde göras om NU!

Jag ska sluta klaga över mina två hjälpmedel som inte ens tar upp någon större plats, de ryms faktiskt i en normalstor "tantväska" om man vill förvara dom där.

Funkisvecka

Jodå, vi bor vackert men just i dag har jag svårt att se skönheten.




Första officiella funkisveckan startade i går. Tänkte bidra med tankar från en som inte själv har ett barn med funktionshinder men som jobbar med barn/ungdomar som har det.
I dag är jag ganska irriterad! Kommunen jag bor och jobbar i har under flera år bedrivit fritidsverksamhet för funkisbarn/ungdomar på de olika loven där vi som assistenter på skolorna har gått in och jobbat. Det har varit både roliga och lärorika lov! I fjol var det något smartskaft (inom kommunen) som kom på att samtliga assistenter skulle gå över från semestertjänst till uppehållstjänst. En vacker tanke som faktiskt inte fungerar speciellt bra i praktiken eftersom jullov och sommarlov blir lov som det inte finns någon personal att tillgå (dessa är då ledig) samt att de övriga loven var det tänkt att vi skulle befinna oss på våra skolor för planering, uppföljning, materialtillverkning och materialvård. Detta upplyste jag dåvarande rektorn om när han meddelade att tjänsterna skulle ändras men det var nog i hans ögon ett väldigt litet problem just då. Skolchefen var inte heller speciellt oroad utan menade att det var redan löst, det hade han hört av någon (kommer inte ihåg av vem).
Nu har det snart gått ett läsår där vi assistenter haft uppehållstjänst och det har inte direkt fungerat som det var tänkt. Jodå, vi var lediga under jullovet men våra samveten led med familjerna som blev utan fritidsverksamhet. Vi vet hur viktig denna verksamhet är för familjerna, de behöver avlastningen. Övriga smålov som höstlov, sportlov och påsklov jobbade vi med fritidsverksamheten eftersom det inte fanns någon annan personal. Detta innebar att allt vi skulle behöva göra på skolorna inte blev gjort. Tror i ärlighetens namn inte att vare sig rektor eller skolchef brydde sig om det, huvudsaken var att fritidsverksamheten fungerade. Under hela läsåret har jag och mina kollegor vid ett flertal tillfällen sagt till rektorn att personalbiten, vad gäller fritidsverksamheten, måste lösas omgående med tanke på sommarlovet som med all säkerhet även i år kommer. Inte ett skit är gjort och nu är det sommarlov om knappt två veckor!! Det betyder att det finns några familjer i den här kommunen som inte har en aning om hur de ska få ihop sin sommar. Vart deras barn/ungdomar ska vara medan de jobbar verkar inte någon veta. Kan bara gissa mig till hur det känns för föräldrarna. Tror inte att någon av de som sitter i bestämmande positioner inom kommunen skulle acceptera denna ovisshet om det gällde deras barn och familj. Varför ska det vara skillnad?
Hade en mamma som i dag frågade mig om inte jag kunde tänka mig att jobba med hennes barn/ungdom i sommar, som jag har gjort de senaste åren. Jag har full förståelse för mammans fråga men samtidigt har jag under ett års tid haft mindre i lön varje månad för att jag ska kunna vara ledig hela sommaren. Mitt hjärta blöder för dessa föräldrar samtidigt som det blir svart och hårt när jag tänker på den nonchalans de blir behandlade med av de bestämmande i kommunen. Jag gav henne inget rakt svar, jag måste få fundera på hur egoistisk jag kan vara (för det är egoistisk jag känner mig) när jag vet vilket behov de har av avlastning.