Smått och gott

Snart kan man se söta rävungar efter vägkanterna igen. Bilden är tagen för några år sedan när jag och en sommarkollega träffade på dessa två som busade med en ekorre vid diket. Antar att det var mammaräv som försåg de små med den mindre charmiga "leksaken".

Så här ser våra altanstolpar ut, fulla av äckliga gröna ryska bladlöss! Jag tycker dom kan åka hem nu men hur det ska gå till vet inte jag för de har inga vingar. Hur dom kom hit kan man bara spekulera om men förmodligen blåste dom hit. Oavsett hur dom kom hit så är det riktigt äckligt med denna invasion.

Maken, jag och våra barn var till fjälls med några bekanta och deras barn när följande konversation utspelade sig mellan maken och de bekantas son.

Maken: "Vad är det här?" Han pekade på sonens stövlar som stod mitt innanför dörren.

Sonen: "Mina tölvar."

Maken: "Nej, vad heter det?"

Han försökte få de bekantas son att säga S och såg sin chans för lite träning.

Sonen: "Tölvar!"

Maken: "Nej men så heter det väl inte, vad heter det?"

Sonen. "TÖLVAR!"

Maken: "Nej inte så, prova en gång till."

Sonen: "Men, kona då..."