Väntar. Hoppas. Våndas. Väntar lite till. Gruvar mig. Hoppar högt när telefonen ringer. Tittar in i tvättstugan en gång till för att se om det har dykt upp någon smutstvätt de senaste minuterna. Öppnar diskmaskinen igen bara för att konstatera att den fortfarande inte är full. Försöker desperat hitta något att sätta händerna i för att fördriva tiden men det finns inget.
Att inte veta är nog bland det värsta jag vet. Bara jag vet kan jag rätta mig efter det, ställa in mig liksom. Tiden går fort nu fast samtidigt går den långsamt, konstigt att det kan vara så.
Sommarlovet, det efterlängtade, är äntligen här. Första dagen på en lång ledighet. Vad ska jag och yngsta dottern hitta på? Maken och ena tonårsdottern bankelibankar tillsammans några veckor och den andra tonårsdottern frotterar sig bland kändisar.
En sväng till en liten grön ö för att hälsa på myndige sonen blir det i alla fall. Nu slog det mig, jag har lovat mor en tur till en djurpark inte helt nära oss för en övernattning med yngsta dottern och några av hennes kusiner. Det kan bli en händelserik resa. Att åka bil med mor kan vara spännande, hon är lite lätt åkrädd. När man ska köra om och då framförallt långtradare hörs det allt för ofta hur hon drar åt sig andan. Skulle det råka komma ett möte börjar hon genast trampa i golvet, det spelar ingen roll att omkörningen sker i dubbelfil. När golvtrampet och ljudliga inandningar inte hjälper föreslår hon ofta ett litet stopp så fort man närmar sig en långtradare. Du anar inte vad många rastplatser det finns helt plötsligt, de är överallt och de kommer tätt efter varandra. När barnen var små och man behövde en rastplats, som då kallades pinkplats, var det mil mellan dom. Kanske kan det bli en bra mix, mor och ett gäng ungar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar