Nu är jag tant, på riktigt!

Det finns sånt jag tycker bättre om. Det finns sånt jag tycker sämre om. En av de saker jag definitivt tycker sämre om är överraskningar. Nu menar jag inte överraskningar som att maken kommer hem med en blombukett mitt i veckan. Jag menar inte heller att jag tycker illa om överraskningen det är när barnen har städat hemma. Det är inte sådana överraskningar jag har problem med. Nej. Det är den sortens överraskning jag blev utsatt för på lördagkväll. Det är sådana jag inte tycker om. Alls. Att bli bakbunden och få ögonen övertäckta. Den typen av överraskningar. Jag blir riktigt arg. Genuint elak faktiskt. Att min egen familj skulle utsätta mig för något dylikt trodde jag inte. Så fel jag hade.

Jag blev bakbunden och fick ögonen övertäckta. Och instoppad i bilen. Det blev precis som det brukar kunna bli när jag drabbas av fel sorts överraskning. Jag blev arg. Tokarg. Om man ska vara noga. Jag svarade knappt på tilltal.

Nu blev det inte så hemskt. Jag möttes av ett stort gäng vänner. Ett gäng vänner med stora hjärtan. Ilskan släppte. Till slut. Vi pratade, skrattade, åt gott och ja, en och annan alkoholhaltig dryck slank ner också. Klockan hann bli söndag, med god marginal,  innan vi åkte hem.

Dagen efter tittade jag på alla presenter. På alla blombuketter. Jösses så uppvaktad jag blev.

Det syns på presentbordet att det var jag som fyllde år. Många älgar blev det. I alla möjliga former. Äntligen fick jag mig ett riktigt älghorn också. Vart jag ska hänga hornet vet jag inte riktigt. Än. Men jag kommer nog på en alldeles särskild plats. Där det kommer till nytta också.