Det var det här med att ropa hej lite för tidigt

Jag skrev om tur. Dumma jag. Skriva om vilken tur man har innan allt är klart. Jag borde veta bättre. Definitivt. Det blev ingen röntgen för ena tonårsdottern i dag. Vi var på plats i tid. Vi satt snällt och väntade i väntrummet. I 25 minuter. Sen anade jag oråd. Mycket riktigt, det var lite strul. Eller lite strul, det var mycket strul. Röntgentanten var ny. Helt ny. Allt som kunde strula strulade. Big time! Efter lite prat fram och tillbaka med fantastisk personal fick vi en ny tid för röntgen. På måndag. Egoistiskt sett blev det bra.Jag hinner innan jobbet. För tonårsdottern blev det mindre bra. Hon måste vara ledig från skolan ytterligare en dag. Tack för fantastiska busslinjer för oss på landsbygden! Sista bussen går kring 9 på morgonen. Klockan 9 ska hon vara på röntgen. Hon hinner alltså inte med bussen. Jodå, jag skulle kunna köra henne men då kommer jag för sent till mitt jobb. Det tror jag inte chefen gillar. Inte mina arbetskamrater heller. Så tur? Tror inte det....

Är du lite känslig? Har du svårt att se bilder på hopsydda sår? Då ska du inte titta längre ner!

I dag var det dags att ta bort stygnen från den opererade tonårsdotter. Jag pillade och trixade. Klippte lite här och klippte lite där.

Hade kirurgen lyckats få till ett snyggt ärr? Hur blev det med min oro för eventuella "hundöron"?

Lite gul och blå. Lite svullen. Lite korsstygnsbroderi. Kirurgens syslöjdslärare är nog inte stolt. Om han nu ens hade syslöjd. 

Skärpan på bilden är inte den bästa men "hundörat" i nederkant på såret syns tydligt. I bästa fall försvinner det när svullnaden lagt sig. Ärret i sig ser dock tunt och fint ut.

Huset är färdigmålat. Det är rött nu! Fantastiskt. Inte nog med det. Huset är helt. Det är lagat! Äntligen. Nu återstår bara en sak. Att putsa fönstren. Min absolut bästa och roligaste sysselsättning. INTE!! Med lite tur kommer regnet. Så jag får gruva mig några dagar till. Men det var ju det här med tur.