Hahahahaha!

Tror du det regnade så mycket som det var sagt? ICKE! Ja, i alla fall inte där jag var på teater. Det kom några tappra små droppar precis innan teatern drog igång, Åskar gjorde vad han kunde för att skrämmas och på slutet damp det ner cirka fjorton femkronors stora droppar - det var allt! Vi hade med andra ord en fantastisk kväll på en av Sveriges enda vridläktare. Mor fick inte dansa med sin favorit Sven Wollter men hon fick sig en liten pratstund med honom, naturligtvis förevigat på bild av ena tonårsdottern.

I morgon bär det av till Fäviken game fair, en underbar marknad på baksidan av Åreskutan. Vi ska titta på uppvisningsskytte, riduppvisning, en och annan hund och allt knallarna har till försäljning. Om det blir regn? Vem bryr sig!

Teaterdags?

Det finns en dag jag inte vill ha regn och det är i morgon. Tittar man på de olika vädersiterna är det bara regn, regn, regn och en massa åska hela dagen och kvällen överallt. Läser man kvällstidningarna varnar de för tropisk värme och störtskurar också mest överallt. Till och från under mest hela sommaren har det pratats om varför meteorologerna så ofta har fel om hur vädret ska blir. Men jag kan ge mig f#n på att är det någon gång de lyckats spå rätt väder så är det i morgon.
Jag, ena tonårsdottern och mor ska på teaterfinal i morgon kväll - final alltså! Det går inte att skjuta på en final, den spelas sista kvällen och ingen annan kväll. De som missat sin föreställning tidigare i sommar på grund av regn har fått nya biljetter till en annan föreställning, det går inte till en finalföreställning. För min del kan jag sitta i full regnmundering med värsta vinterunderstället på och titta på teatern, bara för att, men jag vet inte om mina teaterkamrater är så sugna på det. Det spelar egentligen ingen roll om vi vill sitta i regnkläder eller inte, föreställningen kan ju bli inställd.
Himlen blir bara mörkare och mörkare. Kanske man kan hoppas att ovädret kommer i natt så det har regnat ifrån sig innan klockan 19 i morgon. Tro mig, jag kommer inte hålla andan och hoppas.

Äsch har ont under sin tunga trots smärtstillande. Det är synd om henne just nu men hon verkar ta det bra, gnäller lite och vankar runt när det är som värst bara. Hoppas det är lite bättre i morgon.

Allt blir bättre i morgon, eller?

Fyllehund!

Fyra stygn senare är vi hemma med en ganska hel hund. Allt gick ganska bra förutom att hon fick lite för lite lugnande, småmorrade och försökte resa sig upp, och att ena tonårsdottern höll på att svimma. En extra dos lugnande höll Äsch tyst och stilla och en pojkväns axel stöttade tonårsdottern och höll henne i ett upprätt tillstånd. Nu återstår det att se om alla stickor är ute eller om det ligger några fulingar på botten av det två cm djupa såret och lurar.

Äsch beter sig lite som en bakfull varelse, rör sig så lite som möjligt men när hon försöker gå har hon lite svårt att hitta en rak linje.

Jag hade tänkt ta lite bilder under själva ingreppet men jag blev veterinärassistent. Med ena fingret i mungipan på hunden och den andra handen upptagen med operationsduken fanns det ingen hand över för kameran. Det fick bli ett kort på Äsch när hon ligger och vaknar till. Droppet fick hon bara för hon druckit så dåligt senaste dygnet. Nu håller vi tummarna för att hon dricker bra så vi slipper åka in och vätska upp henne.

Varnar för lite otäcka bilder!

Jag och ena tonårsdottern gick en promenad med Äsch och där skulle livet innehållandes ingenting kunnat fortsatt men så blev det inte. Vi hittade en pinne efter vägen som var perfekt för Äsch att leka med. Eftersom vi inte vill att hon springer efter vägen gick vi hem och tonårsdottern kastade den några gånger på gräsmattan. Äsch hämtade gladeligen pinnen gång efter gång. Jag är inte så road av dessa kastlekar så efter några gånger tyckte jag att det räckte, det tyckte inte tonårsdottern. Det är inte speciellt många gånger vi tycker likadant tonårsdottern och jag men det hade varit bra om vi gjort det den här gången. "Bara en gång till" sa tonårsdottern och kastade iväg pinnen. Tror du den lade sig lite snyggt på gräset? ICKE!! Den ställde sig lite på tvären och stod så när Äsch kom farandes i trehundrafemtiotre knyck med munnen på vid gavel. Vart hamnade pinnen? Japp, under tungan och rakt in i köttet. Jäklar vad en hund kan blöda! Det var helt omöjligt att se vart hon gjort sig illa, det var blod hela munnen. Att skölja munnen på en hund är inte lätt och det är näst intill omöjligt på vår men det gick. Såret är ganska stort, ca 2 cm långt.

Hur djupt det är vet jag inte. Om du har svårt att se såret tror jag nästa bild kan hjälpa dig. Efter ett samtal med distriksveterinären blev det bestämt att jag ska ringa in till mottagningen direkt i morgon och be dem ta in henne så fort som möjligt. Såret kanske ser litet och obetydligt ut men det är stort och på grund av det kan det vänta tills i morgon, det är minimal risk att det sluter sig under natten. "Det dränerar sig bra av sig själv men behöver spolas ur och det kan vänta tills i morgon" som veterinären sa.

Det röda du ser på bilden är muskelvävnad som sticker ut. Det är lite smålustigt att titta på såret för muskelvävnaden tittar bara ut ibland. Där emellan ser såret ut som den översta bilden. Hon blöder förvånansvärt lite nu, tack och lov.

Så gick det med det att inte ha någonting att göra. Nu ska man oroas och passa såret tills någon veterinär har tittat på det. Jag tycker det ser ut som små stickor i sårkanterna, ååå vad jag vill pilla och grejja. Ska försöka hålla fingrarna i styr och bara använda dom till att ställa klockan.

Ingenting

En vecka har gått sedan ena tonårsdotterns mobil skickades iväg för reklamation. Har vi hört något? Nopp, inte ett ljud! Tonårsdotterns humör går nog att liknas med en lama, säg ett fel ord eller kom lite för nära så spottar hon kors och tvärs. Jag förstår henne men kan inte göra så mycket åt situationen. Det är bara att vänta, några dagar till i alla fall. Hör jag ingenting de närmsta dagarna plockar jag nog fram surrösten och ringer.

Det är tudelat att vara ledig så här länge. Känner mig toklat när jag inte gör något vettigt på dagarna men kan samtidigt inte komma på något vettigt som jag vill göra. Saker att göra finns det naturligtvis i ett hushåll som rymmer fem personer och en hund men ingenting som är roligt. När maken kommer hem från jobbet kommer den obligatoriska frågan "vad har du gjort i dag då?". Han förväntar sig inte att jag ska göra något speciellt men jag känner pressen. Här går jag och drar benen efter mig dag ut och dag in medan han jobbar och sliter. Nu börjar det dock dra ihop sig till arbete snart, tre ynka veckor är det kvar av min sommarledighet. Jag som i början av sommaren hade svårt att se hur jag skulle få tiden att gå, nu har den nästan rusat förbi mig utan att jag märk det och utan att jag gjort något vettigt. Man kan alltså få tiden att gå utan att göra någonting.

Nu ska jag göra ingenting en stund till. Sedan ska jag nog fortsätta att göra ingenting.

När katten är borta....

....dansar råttorna på bordet. Och vad de dansade i går! Yngsta dottern sov hos en kompis och skulle vara borta hela dagen.
Att städa barnrum måste höra till de svårare uppdragen man kan ta på sig som förälder. Det är helt omöjligt att städa när ungen är hemma, allt ska sparas - från intorkade klubbor till halvfärdiga teckningar gjorda gud vet när.
Jag såg min chans nu när yngsta dottern inte skulle vara hemma. Eftersom jag vet att det är ett mastodontjobb bad jag ena tonårsdottern om hjälp och hon sa "ja" så vi kavlade upp tröjärmarna, tog på oss svettbanden och gick till verket! Och vad vi städade eller rättare sagt vad vi kastade. Rummet var som nytt när vi var klar och det finns till och med plats över. Inte ett klädesplagg ligger gömt i någon låda och inte en legobit gör ont under fötterna när man går in i rummet.
Hur gör man för att yngsta dottern ska hålla den här ordningen? Hotar med böter? Straffarbete? Eller kanske det bästa av allt, låter henne sova hos kompisar?

Lite synd att jag inte tänkte på att ta en "före-bild", då hade man förstått vilket slit som ligger bakom bilden ovan.

Konstigt hur det kan bli.

I dag har jag och ena tonårsdottern varit till en ganska stor stad en bit i från oss för ett läkarbesök. Tonårsdottern fick för ett tag sedan något som liknade ett migränanfall och nu skulle det kollas upp. Den ganska unga doktorn ställde en miljon och några till frågor innan han började med undersökningen. Mitt i undersökningen ställde han samma fråga som de ställde när vi var till sjukhuset första gången för huvudvärken "vet ni om att hon har ett blåsljud på hjärtat?". Förra gången de konstaterade blåsljudet fick vi förklarat att det inte var några konstigheter utan att det förmodligen berodde på en förkylning eller så var det bara ett "strömningsljud och därmed ofarligt". Den här doktorn tyckte annorlunda, "det ska nog kollas upp med ultraljud fast jag tror det är ett ljud som uppstår när blodet studsar mot hjärtväggen". Det innebär att vi ska dit på ett återbesök om några månader. Huvudvärken då? Den här doktorn var helt övertygad om att det var ett migränanfall hon haft men sa samtidigt att man inte sätter den diagnosen innan man haft tre anfall. Lustigt hur sjukvården fungerar för i samma sekund sa han att han skulle skriva ut ett recept så hon hade värktabletter hemma nästan gång hon fick ett anfall. Hur kan han skriva ett recept på ett fel som hon inte har än? Det kanske är det som kallas för förebyggande vård?

Maken sover över i en annan stad i natt för lite god mat, party och roligt umgänge. Vi andra åt vår middag vid en sjö mitt ute i skogen med bakgrundsljud bestående av åska, blixtar och spöregn. Ganska mysigt faktiskt med undantag från de hundra getingar som flyttat in i en dyna i vindskyddet, ena tonårsdottern blev stucken på armen innan vi hade upptäkt deras bo. 5 fiskar fick vi med oss hem i alla fall!

I morgon ska jag fredagsfika med Humlan och hennes mamma, till slut. Det är inte så att Humlans mamma på något sätt rår för att det tagit tid, det är snarare hos mig det sitter. Jag vet i sjutton vad jag gör och hur jag gör men jag lyckas vara upptagen med både det ena och det andra - hela tiden. Men nu ska det äntligen bli av!

Så det så

Hmpf! Det blev varken ny telefon eller pengarna tillbaka för tonårsdottern. För att få en ny telefon måste de tydligen reklamera telefonen. Det var bara att lämna den och hoppas att reklamationen går igenom, för det var minsann inte helt självklart. Fortsättning följer.

Yngsta dottern har en kompis sovandes här och nog sover de. Lovade att vi skulle åka till ett kombinerat bad och fiskeställe i dag så här sitter jag och väntar.....

Mina barn börjar bli stora. Ja, myndige sonen är JÄTTESTOR men även tonårsdöttrarna börjar bli STORA! Ena tonårsdottern bokade en resa, för henne, andra tonårsdottern och en gemensam kompis, till stora huvudstaden. De tänker alltså åka utan mamma!!!! Det är faktiskt helt ok men ändå, det betyder ju att jag börjar bli gammal.

Nja...

....det fungerade väl så där att träna först och sedan gå på promenad. Tv:n är oftast upptagen kvällstid så träningen på brädan sker under förmiddagen och jag vill helst promenera på kvällen. Får helt enkelt skaffa mig lite mer disciplin, vart finns det att köpa?
I dag står målning av vindskydd på schemat, tråkigt men det måste göras. På eftermiddagen blir det en tur till en stan inte helt nära oss för att bråka lite. Jag tycker verkligen inte om att bråka men nu verkar det inte finnas något annat alternativ. Ena tonårsdottern köpte en mobil i fjol som det bara har varit fel på, samma fel. Vi har lämnat in den på lagning flera gånger (flera gånger är för mig mer än tre) utan att felet har blivit åtgärdat. Sist vi lämnade in den bytte de faktiskt ut en del saker, typ halva telefonen, men samma fel var minsann kvar! Nu har jag tröttnat på att åka alla dessa mil fram och tillbaka utan resultat. I dag får de antingen ge tonårsdottern pengarna tillbaka eller en ny telefon, så det så!

Det är verkligen sommar....

....nu. Finns det något som kan locka fram minnen från barndomens sommarlov så är det smultron på ett strå. Det verkar dock inte som yngsta dottern kommer få några minnen framlockade av dessa söta röda bär, hon tokvägrar smaka dom! Samtidigt som jag tycker det är synd att hon missar något så fantastiskt gott tycker jag det är rätt bra, jag får ha smultronen för mig själv.

Här går dagarna i sakta mak. Börjar få lite ångest, det är inte långt tid kvar av sommar och ledighet nu. Halva sommarlovet har redan försvunnit runt hörnet och finns bara kvar i minnet.
Minnena blir inte speciellt stora och spännande om det ska fortsätta blåsa på det här viset. Jag har inte lust att se tillbaka på en sommar där man konstant letat lä och bortblåsta badbollar, hädanefter får barnen leka med fotbollar - de blåser inte bort lika lätt.

Om det är någon som undrar hur det går med min träning kan jag tala om att det går bra. Jag nöter på kan man säga. Det finns bara ett problem som jag ser det, jag är konstant hungrig. Jag som nästan aldrig brukar vara det har fått en aptit som inte är att leka med. I stort sett allt är gott och går att äta när som helst. Vågen och byxorna har inte upptäckt min aptit än men det är väl bara en tidsfråga. Skulle inte alls förvåna mig om jag är en sån som måste sluta träna för att gå ner i vikt. Undantaget som bekräftar regeln liksom. Det är själva träningen som gör mig hungrig. Promenaderna har mer motsatt effekt. Efter en ordentlig promenad vill jag inte äta någonting, på sin höjd vill jag ha ett eller två glas vatten.
Nu fick jag en idé, om jag tränar först och sedan tar en ordentlig promenad kanske jag kan lura kroppen. Den kanske hinner glömma bort träningspasset och den obligatoriska hungern under promenaden. Det måste jag prova i kväll!

I går var det marknad i byn och vi (jag, ena tonårsdottern och yngsta dottern) var naturligtvis där. Tänk att det ska vara så roligt att bli målad i ansiktet, ja eller bli målad över huvud taget. Kan dock känna en viss tacksamhet att det här med tigermålning och andra heltäckande målningar i ansiktet har gått över, nu är det mer glitter och snirkliga målningar som gäller.

Ja, naturligtvis blev det ett djur också men den här gången blev det....

....en kanin på handen!

Ansiktet fick sitt glitter blandat med lite snirklingar och yngsta dottern blev helnöjd!

Tonårsdöttrarna tog en tur med sina mopeder innan middag. Min mobil ringde och det var ena tonårsdottern, jag trodde hon skulle meddela att de blev sena till maten men inte då. "Nu har jag problem" säger dottern. "Jaha, vad är det då?" frågade naturligtvis jag. "Moppen startar inte, varken med elstart eller kick". Vad i hela fridens dagar hade hon tänkt att jag skulle göra åt det? Varför ringer hon mig och inte maken? "Jaha, vänta får du prata med maken" säger naturligtvis jag och räcker luren till honom. Hans första, andra och tredje fråga är så klart "är du säker på att du har bensin i tanken?". Anledningen till dom frågorna är enkel, myndige sonen hade problem att få igång sin moped för några år sedan. Maken hade frågat om det fanns bensin och sonen svarade självklart "ja". När maken gick ut för att laga det som eventuellt var fel upptäckte han ganska snart vad som var fel, tanken var tom! Därav frågorna till dottern. Tonårsdottern svarar att hon har det och att det verkligen inte går att få igång mopeden så maken gör det enda rätta, hakar på släpvagnen och åker. Efter ett tag kommer de hem med mopeden, den är död och det beror inte på bensinbrist!

På eftermiddagen kom svärföräldrarna hit för att göra mig och maken sällskap på bilbingo. Som vanligt hade jag inga förhoppningar om vinst, vi brukar nästan aldrig vinna maken och jag. Det blev som vanligt, ingen vinst men rackarns så nära det var - flera gånger. Det var verkligen nära och inte som när storfiskarn talar om hur stora fiskar han fått.

Nu jäklar ska det bli ändring!

Här är den, min nya kompis som ska se till att båtbojsfiguren övergår till något som mer liknar ett timglas. Förkylningen finns kvar men är inte lika intensiv som den varit så nu kör jag! Yngsta dottern fick vackert flytta på sig och äta sin frukost i köket och inte framför tv:n för den skulle jag ha. Träningen är alltså igång, igen.

Minnesförlust kan straffa sig

Miraklet skedde! Jag svor lite tyst för mig själv när jag insåg att klockan inte hade nått 10 och jag faktiskt var vid medvetande. Det var bara att bita i det sura äpplet, stå sitt kast eller om man så vill - gilla läget och börja städa. Att det dessutom var mulet blev lite som grädden på moset, alla tecken på att det var läge för städning fanns liksom där. När jag kom till duschdörrarna visade det sig att jag drabbats av minnesförlust, när det hände vet jag inte men att det hänt blev jag medveten om på ett ganska obehagligt sätt. Trots den mulna himlen var det ganska varm och kvalmigt (vilket fult ord) så jag lämnade toalettdörren på vid gavel för att få in lite frisk luft. Stängde in mig i duschutrymmet för att skura av duschdörrarna och när jag står där med vatten runt fotknölarna och precis ska till att duscha bort skurmedlet kommer Äsch. Jaha, vad är det med det då kan man tänka. Det är nu minnesförlusten visar sig. Äsch är GALEN i vatten och började hoppa mot duschdörrarna för att fånga vattenstrålen, som var på insidan. Såg för mitt inre hur dörrarna gick i tusen bitar och hur jag i nästa sekund försökte få in en uppskuren och sönderskuren hund lite snabbt i bilen för ilfärd till närmsta veterinär. Paniken var nära kan jag säga! Stängde av vattnet, försökte mota bort Äsch samtidigt som jag ropade på ena tonårsdottern (förmodligen med lite lätt panik i rösten) att komma NU! Hon såg lite fundersam ut när hon såg mig ståendes i duschen flaxandes med armarna. "Ta hunden och håll henne härifrån!" var det första jag fick ur mig. Kanske trodde hon att jag plötsligt hade utvecklat någon sorts rädsla för Äsch för hon såg fortfarande lika fundersam ut. "Hon hoppar mot dörrarna och försöker ta vattnet" försökte jag förklara. Tonårsdöttrar ska man inte störa utan en ordentlig anledning det vet jag men jag tyckte att det här var en krissituation, det tyckte inte tonårsdottern. "Men varför säger du inte bara åt henne att gå härifrån?" sa tonårsdottern, som om det skulle hjälpa. Äsch skulle komma som skjuten ur en kanon så fort jag vände henne ryggen, det vet jag för i det här läget började minnet komma tillbaka! Tonårsdottern tog med sig Äsch och la henne på hennes plats med orden "kan jag gå nu?". "Det klart du inte kan, så fort du gått uppför trappen är hon ju här igen" sa jag lite lätt irriterad. Tonårsdottern fick vackert vara kvar tills jag hade skurat färdigt. Precis när jag var klar kom yngsta dottern ner med orden "vad gör ni?". Jag förklarade vad som hänt och trodde hon i alla fall skulle ha lite förståelse för det hela - pft! "Varför stängde du inte dörren bara?" var hennes kommentar. Ja, varför gjorde jag inte det? Skyllde på att jag var blöt om fötterna och att jag inte ville blöta ner golvet.

Trots lite stök, som helt berodde på min minnesförlust, är nu duschdörrarna skinande rena!

Industrisemestern börjar i dag

Pust, flämt, flås, stånk och stön. Så tror jag det lät om mig på förmiddagen. Maken väckte mig klockan 9 (ja, jag tycker om att sova och det är inget fel med det!) för att få lite hjälp med möbelflytt på altan, det var dags att olja in den. Jag trodde i min enfald att hans fråga kvällen innan bara gällde bärhjälp så jag sa ok till att bli väckt. Ack så fel jag hade, vaknade till någonstans mellan andra och tredje delen av räcket med en pensel i handen. Tre timmar senare var altanen oljad och jag hade ont lite här och där, det är inte lätt att hitta en ergonomiskt rätt ställning när man oljar in ett räcke. Misstänker att träningsvärken kommer att bosätta sig i mina ben de närmsta dagarna.

Tvättkorgen var tom när jag la mig i går men nu börjar den fyllas på igen. Hur kan det komma sig att mina familjemedlemmar använder så mycket kläder när termometern har visat på nästan 30 grader varmt i dag? Hur svårt kan det vara att lista ut att nästan inga kläder alls behövs en sådan dag? Varför måste man börja dagen i en omgång kläder för att lite senare konstatera att "jo det är varm" och byta till en svalare omgång? Men framför allt, varför måste man lägga kläder som har varit på kroppen i en kvart i tvättkorgen?

Pratade med myndige sonen nu i kväll, skype är himla bra. Längtar tills vi ska åka och hälsa på. Sonen verkar ha lite planer på gång gällande aktiviteter när vi kommer! Eftersom det tydligen är ett måste så lovade jag att jag ska smaka Guiness när vi är där, gruvar mig redan - är inte så förtjust i mörkt öl. Ska bli spännande att se om han lyckas hitta reda på något ställe där jag kan få åka Tinker för det vill jag såååå gärna göra.

Om ett mirakel skulle inträffa i morgon (att jag vaknar före klockan 10) tror jag städning står på schemat, annars får det bli som vanligt - jag tar dagen som den kommer.

Känner du lukten?

Hemma!

Äntligen är jag på hemmaplan och där tänker jag vara ett bra tag framöver. Vi spenderade en hel dag i djurparken och barnen trivdes med varandras sällskap. Den lille gossen fattade tycke för yngsta dottern och hon tog på sig lillmamma-rollen. De var ett gulligt par där i parken med armarna om varandra. Vi tittade bland annat på vargar, lodjur, kameler, underlater(!), tigrar, björnar och vita lejonungar. Lejonungarna var precis så där charmiga och gulliga som bara djurungar kan vara.

En kväll var det "kvällsaktivitet" som stod på schemat och då fick vi vara i parken efter stängning till barnens stora förtjusning. En hel djurpark öppen för bara oss, eller rättare sagt vi delade parken med några familjer till. Barnen kunde utan problem mata och klappa minigetterna som fanns där. Tänk att dessa getter fortsatt fascinera barn genom åren. Det finns ett kort hos mor på mig där jag håller en vuxen i handen och gör allt för att komma undan dessa djur men poängen är att redan då skulle det klappas på getter. Det måste vara minst 100 år sedan!

Vi avslutade resan med bad för att trötta ut redan trötta barn, allt för att hemresan skulle bli så bra som möjligt. Nej så var det inte, vi hade lovat barnen att vi skulle bada men vädret hade inte varit badväder innan sista dagen. Den lille gossen var helt överlycklig när han fick bada i STORA poolen och dessutom flöt som en kork. "Titta jag kan simma själv!" sa han minst etthundratrettiosju gånger på tio minuter. Yngsta dottern och den större gossen hittade några flytplattor som de försökte gå på vatten med, det gick inte riktigt så bra men roligt hade de.

Precis som jag misstänkte var tvättunnan översvämmad så jag har bott i tvättstugan några dagar, börjar närma mig botten nu.

Hahahaha, jag tog en liten bloggpaus för att åka på affären. Gissa vad som hänt i tvättstugan?! Tonårsdöttrarna hade visst passerat en eller kanske rent av två gånger och lagt lite smutstvätt där så nu är korgfan proppfull igen....

Nu så

Nu är det tankat, packat och klart. Till och med benen har fått sig en omgång, det är nästan så de glänser som ett polerat bowlingklot! Nu är det bara resten av resesällskapet som fattas. Vet fortfarande inte om jag glömt packa ner något men det lär visa sig....

När katten är borta dansar råttorna på bordet brukar man säga och så kommer det nog bli här. Maken och tonårsdöttrarna ska rå sig själva tills på fredag. Det brukar vara ordning när jag kommer hem, det är bara tvättkorgen som svämmar över. Det här med tvätten i det här huset är lite speciellt, ingen och då menar jag verkligen INGEN får röra den! Tvättstugan är mitt område. Ska kläderna missfärgas eller krympas så är det jag som ska göra det för det är i alla fall jag som åker på att köpa nya. En ganska dum regel om man tänker efter. Tänk om jag skulle få för mig att åka bort och vara borta länge. Då skulle familjen gå nakna när jag kommer hem alternativt skulle de gå i skitiga kläder och det är strängerligen förbjudet! Jag kanske skulle tillåta dom att använda masiken någon gång i bland, eller nej det gör jag inte. Det problemet får vi ta om vi hamnar där.

Ut och resa igen

Så var det dags att packa igen. Jag lovade mor i början av sommaren att jag skulle följa med henne, brors två söner och yngsta dottern till en djurpark lite mer norrut, nu är det dags. Ska bli spännande att se vad jag glömmer packa ner den här gången. När jag packade ur väskan efter förra resan kunde jag bara konstatera att det var tur tjejerna valde Gröna Lund och inte Leksand Sommarland, jag hade glömt mina badkläder hemma.

Äsch verkar trivas att vara hemma igen. Hon verkar ha glömt hur hon brukade yla när telefonerna ringer men det gör ingenting, ingenting alls faktiskt. I övrigt återstår lite läkning av småsår hon orsakat själv, tuggar på sig själv när hon är i en vad hon tycker stressig miljö, muskelbyggande samt lite skinn under magen som behöver krypa lite närmare magen. Annars är hon i ganska fint skick. Framför allt är hon glad men det är ju vi också!

Nej, nu måste jag ta tag i packningen så allt är klart när mor och pojkarna kommer med bussen.

Blod, massor av svett och inga tårar

Nu har vi kommit hem, eller rättare sagt vi kom hem i lördagskväll. Vi har haft ett par riktigt roliga, äventyrliga och varma dagar.

Resan hade dock kunnat börjat bättre än den gjorde. Efter ca 5 km hamnade vi bakom en långtradare som maken raskt tänkte köra om. En lång raksträcka utan möten låg framför oss så vad kunde gå fel? Typ allt och lite till men det var bara en sak som gick fel och det felet kostade lite slantar kan jag säga. Precis när vi är jämsides med hytten - PANG!!!! Långtradaren körde på en ganska stor träkloss som han skickade rätt på passagerardörren! Smällen kändes i mina fötter och jag sa till maken "det tog här" och pekade mot dörren. Maken svängde av på första bästa rastplats för att titta vilka skadorna blev, döm om min förvåning när långtradaren också svängde in. Ut hoppar det en blek och ganska rund tysk herre. "Schaiche" sa han och på det följde en lång radda tyska ord blandat med vida och snabba gester. Maken och jag tittade på varandra och konstaterade snabbt att vi aldrig skulle få till en vettig konversation med denna man så vi röck på axlarna, satte oss i bilen och for vidare. Det tråkiga i denna historia var att vi hade fått låna bilen och den hade gått 72 mil! Naturligtvis hade det inte varit roligare om det hänt vår bil men det hade i alla fall varit vår bil.

Efter några timmars bilfärd, med underbara barn i baksätet, var vi äntligen framme vid resans första mål:

Vi åkte linbana, tittade på alla (och förmodligen några fler) djur som fanns i parken, svettades, drack vatten, gick uppför, gick nerför, drack mer vatten, åt lite mat, svettades lite mer, drack ännu mer vatten, tittade på olika föreställningar/uppvisningar, svettades hysteriskt, provade lekparker, väntade, toksvettades, fikade, drack upp allt vatten, plåstrade om blödande skavsårsfötter och hade en alldeles underbar dag!

Dagen efter bar det i väg till Gröna Lund för lite karusellåkning. På vägen dit såg jag helt underbart blåa fält, måste nästan ha varit linodlingar.

På Gröna Lund köade vi för att köpa åkband, tittade på tjejerna som åkte karusell, drack dricka, samköade med töserna till åkattraktioner, svettades, letade skugga, gick i lustiga huset, drack mer dricka, letade restaurang, hittade restaurang, åt mat, tittade på fler karuseller som barnen åkte, letade nya skuggplatser, svettades mer, kryssade mellan sjuttontusentvåhundratrettionio människor för att ta oss fram, suckade, toksvettades, tittade på fler karuseller som ungarna åkte, berömde oss själva för att vi var så duktiga som inte klagade, betalade massor med pengar för att ungarna skulle få kasta några bollar så de fick just DOM nallarna, svettades nästan ihjäl och jublade högt inombords när ungarna äntligen tyckte att det var färdigåkt och sa att de ville åka hem!

Vi har haft en jättemysig resa med två glada barn, vi har faktiskt det! Men varför utsätter man sig för dylika utflykter? Varför var det tvunget att vara så in i helsike varmt just dom här två dagarna? Och framför allt, varför valde ungarna Gröna Lund när de hade att välja på det eller Leksand Sommarland? Jag och maken var ganska säkra på att tjejerna skulle välja badet. Nu är det bara ett år till nästa gång...

Kvällen har avnjutits i glada vänners lag vid en tjärn ganska nära oss. Någon vidare fiskelycka trodde jag inte på men ack så fel jag hade!

Det är en halvlitersflaska som ligger bredvid fisken. Gissa vad vi ska äta till middag i morgon.
På hemvägen såg jag detta underbara:

Just det, dagens stora händelse var naturligtvis att Äsch äntligen kom hem!

Regeln om livets små jävligheter.

I morgon ska vi, jag och maken, åka på en minisemester med yngsta dottern och en kompis till henne. Maken har varit förkyld som bara män kan vara men är nu frisk och yngsta dotterns förkylning har precis gett med sig, bra va!? Vad händer då? Jag vaknar med tokont i halsen, hostar och snorar!! Inte nog med att det inte blir någon träning på fit-brädan, som jag så väl behöver, utan jag ska gå omkring i en stor djurpark med dunderförkylning som främsta sällskap. Efter en titt på smhi´s hemsida ser jag att det ska bli JÄTTEVARMT också! Jippiiee, eller inte. Knaprar febernedsättande och sprayar näsan full men det känns som loppet redan är förlorat, det är bara att gilla läget liksom.
Maken har lagt upp rutten, avgång klockan 5! Om jag kan gå för egen maskin så kommer det bli sömngång och inte kommer jag vara speciellt sällskaplig under resans gång. Förmodligen kommer jag att se ut som en stor fågelholk där i framsätet och inte lär det se bättre ut i baksätet. Finns nog risk för både nackvärk och skatbofrisyrer på oss tjejer.
Tonårsdöttrarna kommer med andra ord ha FF här i helgen, tur att vi satt ut spioner. Inte för att jag tror det behövs, men man vet aldrig, vi har turen att ha väldigt skötsamma ungdomar.

Bloggen kommer förmodligen inte uppdateras under helgen eftersom jag inte är någon fena på det här med mobil uppladdning men rapport kommer, jag lovar. Om jag inte blir kvar i djurparken, inlåst och misstagen för något exotiskt snorande djur.