Fyra stygn senare är vi hemma med en ganska hel hund. Allt gick ganska bra förutom att hon fick lite för lite lugnande, småmorrade och försökte resa sig upp, och att ena tonårsdottern höll på att svimma. En extra dos lugnande höll Äsch tyst och stilla och en pojkväns axel stöttade tonårsdottern och höll henne i ett upprätt tillstånd. Nu återstår det att se om alla stickor är ute eller om det ligger några fulingar på botten av det två cm djupa såret och lurar.
Äsch beter sig lite som en bakfull varelse, rör sig så lite som möjligt men när hon försöker gå har hon lite svårt att hitta en rak linje.
Jag hade tänkt ta lite bilder under själva ingreppet men jag blev veterinärassistent. Med ena fingret i mungipan på hunden och den andra handen upptagen med operationsduken fanns det ingen hand över för kameran. Det fick bli ett kort på Äsch när hon ligger och vaknar till. Droppet fick hon bara för hon druckit så dåligt senaste dygnet. Nu håller vi tummarna för att hon dricker bra så vi slipper åka in och vätska upp henne.
Hej på Er alla! Som vanligt verkar ni ha ett smärre problem med att bara vara... som oss vanliga människor! Naturligtvis måste ni hitta på saker som får oss andra att verka en aning tråkiga och fantasilösa. Suck! Att kasta pinnar är ju ganska harmlöst, kan tyckas... men inte hemma hos "stolle"familjen inte! Ja, är det inte märkligt formade ballonger på skallen som får beskådas av allehanda oskyldiga människor, så är det pinnar på fel ledd i någons oskyldig själs mun. Håhåjaja... vad jag tycker om er!!!
SvaraRaderaKramar till Er alla å krya på jycken!
Mycket vänliga hälsningar från Bubblan.