En vecka har gått sedan ena tonårsdotterns mobil skickades iväg för reklamation. Har vi hört något? Nopp, inte ett ljud! Tonårsdotterns humör går nog att liknas med en lama, säg ett fel ord eller kom lite för nära så spottar hon kors och tvärs. Jag förstår henne men kan inte göra så mycket åt situationen. Det är bara att vänta, några dagar till i alla fall. Hör jag ingenting de närmsta dagarna plockar jag nog fram surrösten och ringer.
Det är tudelat att vara ledig så här länge. Känner mig toklat när jag inte gör något vettigt på dagarna men kan samtidigt inte komma på något vettigt som jag vill göra. Saker att göra finns det naturligtvis i ett hushåll som rymmer fem personer och en hund men ingenting som är roligt. När maken kommer hem från jobbet kommer den obligatoriska frågan "vad har du gjort i dag då?". Han förväntar sig inte att jag ska göra något speciellt men jag känner pressen. Här går jag och drar benen efter mig dag ut och dag in medan han jobbar och sliter. Nu börjar det dock dra ihop sig till arbete snart, tre ynka veckor är det kvar av min sommarledighet. Jag som i början av sommaren hade svårt att se hur jag skulle få tiden att gå, nu har den nästan rusat förbi mig utan att jag märk det och utan att jag gjort något vettigt. Man kan alltså få tiden att gå utan att göra någonting.
Nu ska jag göra ingenting en stund till. Sedan ska jag nog fortsätta att göra ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar