Blod, massor av svett och inga tårar

Nu har vi kommit hem, eller rättare sagt vi kom hem i lördagskväll. Vi har haft ett par riktigt roliga, äventyrliga och varma dagar.

Resan hade dock kunnat börjat bättre än den gjorde. Efter ca 5 km hamnade vi bakom en långtradare som maken raskt tänkte köra om. En lång raksträcka utan möten låg framför oss så vad kunde gå fel? Typ allt och lite till men det var bara en sak som gick fel och det felet kostade lite slantar kan jag säga. Precis när vi är jämsides med hytten - PANG!!!! Långtradaren körde på en ganska stor träkloss som han skickade rätt på passagerardörren! Smällen kändes i mina fötter och jag sa till maken "det tog här" och pekade mot dörren. Maken svängde av på första bästa rastplats för att titta vilka skadorna blev, döm om min förvåning när långtradaren också svängde in. Ut hoppar det en blek och ganska rund tysk herre. "Schaiche" sa han och på det följde en lång radda tyska ord blandat med vida och snabba gester. Maken och jag tittade på varandra och konstaterade snabbt att vi aldrig skulle få till en vettig konversation med denna man så vi röck på axlarna, satte oss i bilen och for vidare. Det tråkiga i denna historia var att vi hade fått låna bilen och den hade gått 72 mil! Naturligtvis hade det inte varit roligare om det hänt vår bil men det hade i alla fall varit vår bil.

Efter några timmars bilfärd, med underbara barn i baksätet, var vi äntligen framme vid resans första mål:

Vi åkte linbana, tittade på alla (och förmodligen några fler) djur som fanns i parken, svettades, drack vatten, gick uppför, gick nerför, drack mer vatten, åt lite mat, svettades lite mer, drack ännu mer vatten, tittade på olika föreställningar/uppvisningar, svettades hysteriskt, provade lekparker, väntade, toksvettades, fikade, drack upp allt vatten, plåstrade om blödande skavsårsfötter och hade en alldeles underbar dag!

Dagen efter bar det i väg till Gröna Lund för lite karusellåkning. På vägen dit såg jag helt underbart blåa fält, måste nästan ha varit linodlingar.

På Gröna Lund köade vi för att köpa åkband, tittade på tjejerna som åkte karusell, drack dricka, samköade med töserna till åkattraktioner, svettades, letade skugga, gick i lustiga huset, drack mer dricka, letade restaurang, hittade restaurang, åt mat, tittade på fler karuseller som barnen åkte, letade nya skuggplatser, svettades mer, kryssade mellan sjuttontusentvåhundratrettionio människor för att ta oss fram, suckade, toksvettades, tittade på fler karuseller som ungarna åkte, berömde oss själva för att vi var så duktiga som inte klagade, betalade massor med pengar för att ungarna skulle få kasta några bollar så de fick just DOM nallarna, svettades nästan ihjäl och jublade högt inombords när ungarna äntligen tyckte att det var färdigåkt och sa att de ville åka hem!

Vi har haft en jättemysig resa med två glada barn, vi har faktiskt det! Men varför utsätter man sig för dylika utflykter? Varför var det tvunget att vara så in i helsike varmt just dom här två dagarna? Och framför allt, varför valde ungarna Gröna Lund när de hade att välja på det eller Leksand Sommarland? Jag och maken var ganska säkra på att tjejerna skulle välja badet. Nu är det bara ett år till nästa gång...

Kvällen har avnjutits i glada vänners lag vid en tjärn ganska nära oss. Någon vidare fiskelycka trodde jag inte på men ack så fel jag hade!

Det är en halvlitersflaska som ligger bredvid fisken. Gissa vad vi ska äta till middag i morgon.
På hemvägen såg jag detta underbara:

Just det, dagens stora händelse var naturligtvis att Äsch äntligen kom hem!