Det är verkligen sommar....

....nu. Finns det något som kan locka fram minnen från barndomens sommarlov så är det smultron på ett strå. Det verkar dock inte som yngsta dottern kommer få några minnen framlockade av dessa söta röda bär, hon tokvägrar smaka dom! Samtidigt som jag tycker det är synd att hon missar något så fantastiskt gott tycker jag det är rätt bra, jag får ha smultronen för mig själv.

Här går dagarna i sakta mak. Börjar få lite ångest, det är inte långt tid kvar av sommar och ledighet nu. Halva sommarlovet har redan försvunnit runt hörnet och finns bara kvar i minnet.
Minnena blir inte speciellt stora och spännande om det ska fortsätta blåsa på det här viset. Jag har inte lust att se tillbaka på en sommar där man konstant letat lä och bortblåsta badbollar, hädanefter får barnen leka med fotbollar - de blåser inte bort lika lätt.

Om det är någon som undrar hur det går med min träning kan jag tala om att det går bra. Jag nöter på kan man säga. Det finns bara ett problem som jag ser det, jag är konstant hungrig. Jag som nästan aldrig brukar vara det har fått en aptit som inte är att leka med. I stort sett allt är gott och går att äta när som helst. Vågen och byxorna har inte upptäckt min aptit än men det är väl bara en tidsfråga. Skulle inte alls förvåna mig om jag är en sån som måste sluta träna för att gå ner i vikt. Undantaget som bekräftar regeln liksom. Det är själva träningen som gör mig hungrig. Promenaderna har mer motsatt effekt. Efter en ordentlig promenad vill jag inte äta någonting, på sin höjd vill jag ha ett eller två glas vatten.
Nu fick jag en idé, om jag tränar först och sedan tar en ordentlig promenad kanske jag kan lura kroppen. Den kanske hinner glömma bort träningspasset och den obligatoriska hungern under promenaden. Det måste jag prova i kväll!