tisdag 25 januari 2011

Assistenten är viktig!

Alltså det här med assistenter. Personliga eller inte. Det skiter jag i. Men assistentyrket behöver en uppryckning. I går! Det behövs utbildning. Yrkesstolthet. Högre lön. Status. Det behövs kort och gott en förändring. I hur folk ser på assistentyrket. Det är inte ett tillfälligt jobb som "duger" så länge. Det är ett väldigt viktigt jobb. Ett jobb som kan hjälpa eller stjälpa. Oavsett om man jobbar som assistent åt barn eller vuxna. Normalstörda eller utvecklingsstörda. Som assistent är man viktig. Väldigt viktig.
Jag har jobbat som personlig assistent till en helt underbar liten tjej. Det var första gången jag jobbade som personlig assistent. Jag tog med mig några ganska viktiga saker från den tiden. Familjerna till dessa barn gör ett mastodontjobb. De släpper in främlingar i sina hem. För att kunna göra sådant som vi andra tar för givet. Åka och handla. Utan barn. Följa med syskon på olika fritidsaktiviteter. Laga mat. Vara vuxna.
De har en främling till bords. De har en främling i huset när de försöker leva ett vanligt familjeliv. De har en främling i huset när de diskuterar sånt vi andra aldrig skulle drömma om att prata om bland utomstående. De lägger sina liv i assistentens händer. Deras möjlighet till ett så normalt liv som möjligt hänger på om det går att få tag på en assistent eller inte.
När assistenten "seglar iväg" till nästa jobb. Till ett riktigt jobb. Som det ofta sägs. Då står familjen där. Kanske blir det omöjligt att jobba som vanligt. Kanske den som behöver assistenten inte kan gå i skolan/jobba. Kanske måste syskonens fritidsaktiviteter ställas in. Kanske man får klara sig utan mjölk eftersom det inte passade att åka iväg till affären. Kanske orken tar slut. Väldigt mycket tidigare än annars.
När man sedan hittar en ny assistent är det dags igen att lämna ut sig själv och övriga familjemedlemmar. Den som behöver assistenten måste åter lära känna en ny människa. Kanske måste man släppa en främling ända in på toaletten. Eller till duschen. Igen. Lagom när man började känna sig trygg med den förra assistenten.
Allt för att assistentyrket inte har status. För att det inte ses som viktigt. Man borde fråga varje person som söker jobbet om de är beredd att jobba som assistent tills de går i pension. Det borde man göra. Bara för att.

1 kommentar:

  1. Assistent,gärna personlig, är ett helt fantastiskt yrke. Hoppas kunna hålla på till pensionen.

    SvaraRadera