Krims krams

Det hann gå en hel dag. Sedan damp nästa kallelse ner i brevlådan. Ena tonårsdottern, hon med huvudvärken, har fått en kallelse till ögonmottagningen. Ska väl föreställa sista grejen för att säkerställa att huvudvärken verkligen inte kommer från ögonen. Men vi får väl se. Jag tror inte på något innan det är klart. Naturligtvis hoppas jag. Nää, jag vet att det inte är något fel!

I dag såg jag det här. Nu vill det till att vi är med och röstar när det är dags! Detta är en mor som kämpat. Det ska ni veta. Inte bara att få familjelivet att fungera. Hon har kämpat mot oförstående och osympatiska människor under flera år. Tror att det börjar bli bättre. Börjar bli alltså. Än är det långt kvar. Så länge det finns människor som inte har viljan att förstå, så länge måste hon nog kämpa vidare. Men vi kan hjälpa. Vi kan säga ifrån. Vi kan titta på dessa barn med beundran och glädje i ögonen. Inte med förakt eller rädsla. Vi kan titta på vad barnet kan. Inte titta på handikappet/funktionshindret. Vi kan välja bort de som inte vill lära mer. Välja bort de som inte vill välkomna dessa underbara människor i samhället, se här.

Man får tycka vad man vill om facebook. Men jag har hittat en morbror. Ja, alltså inte hittat en ny morbror. Jag har hittat min morbror som bor i USA! Jag har inte pratat med eller träffat honom på hur många år som helst. Jag har bara fått rapporter från mor när hon pratat med honom. Nu är jag vän med honom på facebook.

Jag har ett erkännande att göra. Fönsterputsningen har stannat av. Inga fönster på övervåningen har blivit putsade. Har inte en aning om när de blir det. I bästa fall sker det till helgen. Minusgraderna närmar sig. Sakta men säkert. Har hört att det inte går så bra att putsa fönster när det är kallgrader. Men kanske borde jag prova. Bara för att veta liksom. Eller så tar jag tag i det och får det gjort i helgen. Men jag lovar inget.