Mot alla odds

Svt har börjat sända en serie som heter Mot alla odds. Serien sänds på tisdagar och började förra tisdagen. Jag hade sett trailern för programmet. En gång. Tänkte att det där ska jag se. Sedan glömde jag bort det. Tills i natt. Såg första avsnittet och vet inte riktigt vad jag tyckte om programmet. Det är alltså tio funktionshindrade vuxna människor som ska ta sig 150 mil. Från Victoriafallen i Zambia till Skelettkusten i Namibia. Självklart följer det med en guide (läs storviltsjägare) och en läkare. I den här serien röstas ingen ut. Vilket jag kan tycka är lite synd. Inte för att jag tycker om utröstningar. Men det är ett bra sätt för oss tittare att slippa titta på dryga, egoistiska och allmänt jobbiga människor.
Meningen är att de tio deltagarna ska samarbeta för att nå målet. För att kunna samarbeta måste man bland annat ha en skvätt av empati, en skvätt sunt förnuft och massor av tålamod. Självklart förstår jag att under extrema förhållanden reagerar inte alla helt rationellt. Det förstår jag. Mycket väl. Men alltså. Om man inte kan förstå att vissa blir tröttare än andra. Att olika funktionshinder påverkar olika. Hur ska man då kunna samarbeta?   

Guiden (läs fortfarande storviltjägaren) verkade helt oinformerad om deltagarnas olika behov och funktionshinder. Hennes pådrivande och ganska, bitvis, högt ställda krav kändes nästan omänskliga ibland. 

Efter första programmet kan jag dock känna en stor respekt för deltagarna. Vissa mer än andra visserligen. De ställer upp i ett program som lätt skulle kunna tas för en freakshow. Vilket det inte är. Inte det jag sett i alla fall. Ett program som låter deltagarna testa sina gränser. Stundtals faktiskt spränga gränser och fördomar. Ett program där de får sitta i tv-rutan och prata om sitt privatliv. Om sitt funktionshinder. Kom på mig själv flera gånger under programmets inledning. Jag hörde inte vad som sas. Jag tittade men lyssnade inte. Jag satt och funderade på vad var och en av deltagarna hade råkat ut för. Som om det var viktigare än själva programmet. På tisdag sänds avsnitt nummer två. Då ska jag titta. Och lyssna. Hela programmet igenom.