Vänner för livet

Höstlovet är till ända. Endast helgen står mellan ledighet och arbete. Men. Man ska alltid försöka se det positiva i livet. Om knappt sju veckor har jag jullov. Två veckors ledighet. Det är något att se fram mot. Och lagomt när arbetet drar igång efter julledigheten ska jag vara lite ledig. Då är det äntligen dags att åka till den gröna ön för att hälsa på myndige sonen. Jag längtar. Sjukt mycket.

Det är grått ute nu. Väldigt grått. Tur man har ljusglimtar att se fram mot. Vissa större, vissa mindre. En stor ljusglimt är morgondagen. Då ska jag träffa min vän.
Det finns olika sorters vänner. Vissa kommer inblåsandes i ens liv. Andra smyger sig in. Det finns vänner som försvinner. Självvalt eller bortvalt. Vissa lämnar ett stort tomrum. Andra glöms nästan bort. Det finns vänner som funnits där hela livet. Oavsett. Ibland kan det ta nästan ett år innan man pratas vid. Men det gör inget. Samtalet bara fortsätter, där man slutade sist. Vänner som vet mer än andra. Vänner man utan omsvep kan prata med om det allra jobbigaste i livet. Och ändå skratta. Vänner man kan sitta tyst med. I timmar. Utan att känna sig obekväm. Vänner man kan skratta sig fördärvad med. Precis en sådan vän ska jag träffa i morgon.