Jag och min vän fikade. Man kan lära sig mycket av att sitta på ett fik. Som till exempel att det aldrig är för sent att "ragga". Om man är äldre. Och då menar jag riktigt äldre, inte så där halvgammal så man klassas som 40, 50 eller 60+. Om man är så gammal kan man ragga på ett café. Om man vill. Om man ser någon som är så där vacker att man inte kan hålla sig undan. En äldre herre såg en sådan äldre kvinna. Som han tydligen fattade tycke för. Som han ville få kontakt med. Med en för honom alldeles fantastisk replik. Som han levererade till den äldre kvinnans 40+ son. "Hon är så fin, du måste gett henne mycket vin!". Han fick till både rim och komplimang. I en och samma mening. Den äldre kvinnan uppskattade nog inte komplimangen. "Han är min son", sa hon bestämt till den äldre herren samtidigt som hon pekade på 40+ sonen. 40+ sonen såg allmänt förvirrad ut. Så. Det är aldrig försent. Att "ragga".
Vi hade en trevlig eftermiddag. Min vän och jag. Det hade vi.
Nu är vardagen tillbaka. Just nu är jag så in i bängen less på vardagar. Vardagar betyder jobb. Jag vill inte jobba. Eller jo, det vill jag. Men jag vill ha roligt på jobbet. Som förr. Då var det roligt. Då tyckte jag om att åka till jobbet.
Tur man kan glädja sig själv i bland. Hitta något som roar. Jag lyxade till det under höstlovet. Jag var riktigt egoistisk. Köpte något åt mig själv. Något jag absolut inte behövde. Men som jag ville ha. Ajfånen har landat i min hand. Äntligen. Som jag längtat. Jag har faktiskt det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar