Söndag.

Vad är det med söndagar? Varför tycker jag nästan alltid att just söndagar är tråkiga dagar? Oavsett om jag är ledig eller inte dagen efter. Just den här söndagen är ändå ursäktad. För att den känns tråkig. Det ofattbara som hänt i Norge ligger som ett svart sjok över allt. Det går liksom inte att ta in riktigt. Trots all information och alla hemska bilder man får via tv, facebook, tidningar eller twitter. Kanske vill man inte ta in det stora mörka. Kanske orkar man inte. Man vill inte att världen ska vara så hemsk. Så kall. Så ond. Samtidigt förstår jag ju att det hänt. Det gör jag.

Jag tog med mig kameran och gick ut. För att hämta luft. Se något vackert. Höra vinden i träden. Tänka på något annat. En stund. För jag har den förmånen. Att kunna gå undan. För jag lever inte mitt i den mardröm media kablar ut.

Höstens frukter växer. Tur det har regnat i ett dygn. Så äppelträdet får lite vatten.

Botanisk som jag inte är så har jag ingen aning om vad det här är för blomma. Men den var fin. Tyckte jag.

Det är någonting visst med stubbar. De som stått ute i ur och skur. Oskyddade. De är så vackra. Så naturliga.

Till veckan väntar en och annan utflykt. Vi behöver något roligt att se fram mot. Helt klart.