Regnig resa

Vi åkte till en större stad inte helt nära oss. Alla döttrarna och jag. För lite seriös shopping. Ena tonårsdottern med pojkvän ska på bröllop. Då måste man vara fint klädd. Eller i alla fall bekvämt klädd.
Det blev en regnig dag. Vi valde alltså rätt dag. Att åka bil och shoppa.
Efter vägen såg vi två individer som inte var fullt lika nöjd. Med vädret. Med utevistelsen.

Jag tror att de frös. Lite. Eller kanske ganska mycket faktiskt. Den lille funderade nog på vart i hela fridens dagar han hade hamnat.

Söt. Hur söt som helst. Om du frågar mig. Men blöt. Väldigt blöt. Hans mor tyckte inte heller om regnet.

Som kom på tvären. Rakt in i ögat.

Vi sprang in i köpcentrat. Kryssandes mellan vattendropparna. Men blev ändå blöta. Och kalla. Men vi var inomhus i alla fall. Bland alla andra semesterfirare. Som också hade valt just denna dag till shopping. Så vi fortsatte springa. Mellan butiker. Mellan klädställningar och provhytter. Mellan hyllor. Mellan folk. Fort. Intensivt. Vi avslutade med en språngmarsch till bilen. Och åkte hem. Ena tonårsdottern hade hittat kläder. Andra tonårsdottern var nöjd med sina inköp. Yngsta dottern var sur. Mest hela tiden. Trots inköp som var noga utvalda. Fina. Användbara. Sur. Bara sur. Tills vi kom hem. Då var hon glad igen. Kanske är hon lite lik mig trots allt. Kanske börjar hon inse att det här med shopping är ett nödvändigt måste. Någonting man måste göra. Ibland.