torsdag 30 juni 2011

Lantliv

Vi bor på landet. Och lever det lugna lantlivet. Kan man tro. Men i bland händer det saker vill jag lova. Helt utan vidare. Liksom. Som i kväll. Vissa skulle säkert kalla det för natt. Men jag har ju som bekant sovlov. Visserligen utan sovbiten men ändå. För mig var det kväll.
Jag stod ute på altanen och spanade. Njöt av svalkan kan man också säga. Då såg jag någon. Någon med hur mycket tålamod som helst. Verkligen. Jag stod länge och tittade. Började morra över att kameran låg inne i köket. Morrade lite till för att jag inte hade med mig mobilen. Då hade jag kunnat skicka ett sms till andra tonårsdottern. Och sagt att jag ville ha kameran. Till slut var mitt tålamod slut. Det var dags att chansa. Att smygspringa och hämta kameran.

Jag hann! Och det går faktiskt att se vad jag fotade.


Nu börjar du säkert förstå vart det här är på väg. Det betyder att om du är kräsmagad eller har svårt för livets gång bör du sluta läsa/titta ungefär här. Så. Nu var det sagt. Men jag är glad. Glad att jag lyckades fota händelseförloppet.


Det var en vänlig jägare. Han/hon stannade upp. Vände sig mot mig och stod still. Så pass länge att jag han ta två kort. Av bytet. Men jag visar bara det ena.


Sedan vandrade den stolta jägaren iväg. Mot en smaskig jaktmiddag kan man tro.


Tack för uppvisningen! Men framför allt. Tack för att du hjälper till att minska sorkbeståndet! 

2 kommentarer:

  1. Underbara bilder och jag kan känna svalkan,
    mot din kind...

    SvaraRadera
  2. Härliga bilder.Lantlivet har mycket att bjuda. När D gick ut med Nelson i går kväll mötte dom en älg nere vid hästhagen. Tyvärr var älgen borta när kameran var hämtad.

    SvaraRadera