När yngsta dottern är med går det inte att undvika en shoppingrunda. Kan inte förstå att hon alltid är utan det mesta. Är det inte örhängen så är det tajts eller linnen eller strumpor eller hårspännen eller pennor eller.... Ja, du förstår. Viktiga saker helt enkelt.
Med en plastpåse innehållandes det mest "nödvändiga" styrde vi näsorna mot parken. Där schäfervalpar från Försvarsmakten visades upp. Valpar som behöver fodervärdar. Och dom är sååå söta. Eller som yngsta dottern sa "titta mamma vad gulliga dom är", "jättegulliga ju".
Men jag fick syn på något annat. Något som fångade min uppmärksamhet. Som fick mig att gnugga korpgluggarna lite extra. Såg jag verkligen rätt? Eller hade solstinget slagit till med full kraft?
Jodå. Jag såg rätt. Eller rätt och rätt. Jag såg en kalv. I koppel. Bredvid en kvinna och hennes barnvagn. Den var söt. Väldigt söt. Men malplacerad. Kan man säga.
När yngsta dottern sett sig mätt på valparna suckades det högt. Över att hon var några centimetrar för kort. För att åka jätteboll.
Men vem vill åka runt i en sån? Och bli hysteriskt yr i huvudet. Och kanske illamående. Och kanske värst av allt. Att kräkas. I en boll. Som snurrar. Kan det bli mycket värre? Så. Jag tyckte inte det minsta synd om tösen. Inte alls faktiskt.
Sen var det dags för lite uppvisning. Av sånt som Äsch kan. Nu pratar jag inte om förmågan att yla öronen av folk när telefonen ringer. Nej. Den förmågan är hon nog ganska ensam om. Jag pratar inte heller om förmågan att på en bråkdel av en sekund försvinna ur synhåll så fort en katt visar sig. Nej. Jag pratar om förmågor som ligger i dvala. Förmågor som gått på semester. Men som finns där. Förmågor som kräver lite utrustning.
Nu börjar du förstå va?!
Äsch hämtar också saker. Utan kommando. Pulkor, pet-flaskor, hinkar och lite annat smått och mindre gott.
Jodå. Hon kan det där också. Det vet jag. Hur jag kan veta det? Vi kan säga så här. Mot bättre vetande sprang jag ifrån henne första veckan vi hade henne. För att testa inkallning. Tänkte jag. Då fick jag veta att hon kan sånt där. Hon gjorde rätt dessutom. Helt enligt regelboken. När jag stannade och stod still släppte hon min arm.
Det är lika fascinerande varje gång. Att se en vältränad hund "in action". Yngsta dottern blev mäkta imponerad när jag och ena tonårsdottern sa att Äsch också kan det där. På riktigt.
Vi hade en bra dag i den lilla staden ganska nära oss. Så bra att ena tonårsdottern nu bär på en hemlighet. En hemlighet om när körkortsprovet ska göras. Spännande och efterlängtat!
Nu är det nära. Att semestern är slut. Att vardagen tar vid. Med rutiner och måsten. Med ordning och reda. Eller vad man nu ska kalla det för att det ska kännas bättre att ställa klockan.
Kalv i koppel var nåt nytt. :-)
SvaraRaderaMin semester börjar idag. Det känns inte dumt alls kan jag säga. Ler...