Sovlov pågår

Jag har vänt på dygnet. Som man gör när man har sovlov. Som jag. Att sova tills man vaknar är underbart. Tills man tittar på klockan och inser att halva dagen är borta. Försvunnen. Men att vara vaken vid tvåtiden på natten. Det är grejer det. Jag njuter av ljuset. Önskar att det gick att spara. Till decembermörkret. Då det verkligen behövs.

Äntligen skiner solen. Äntligen visar termometern lite mer än 18 grader. Äntligen!
Odlingen. Det som är kvar av den. Har flyttat ut. Sommarblommor har inhandlats och planterats. Inte precis som jag tänkt. Men vem är förvånad? Inte jag i alla fall. Blomlådan jag hade i fjol är borta. Väldigt borta. Den försvann visst när jag hade drabbats av någon sorts kastiver i höstas. Eller när det nu var. Så blommorna fick trängas i olika krukor och amplar. Där det finns hjärterum.....

I det här hemmet håller vi avstånd från varandra. När någon är sjuk. Typ magsjuk. Bladlöss går under samma avståndstagande regel. Eventuellt får de flytta ihop igen. När/om lössen försvunnit.

Om man tittar noga kan man se att det faktiskt är TVÅ tomater på gång. Men med min tur/otur blir det väl minusgrader i natt så de dör. Och ja. Jag vet att jag inte skulle tjata om odlingen. Men jag kan inte hålla mig. Inte när det är positivt.

Av den blå himlen finns inte ett spår. Men den var där. Precis som solen. Tidigare.

Jag och maken var på en matvaruaffär i dag. Oftast åker jag själv. Men i dag gjorde vi sällskap. Då jag vet att han inte är speciellt förtjust i affärer. Överhuvudtaget. Skyndade jag mig. Sprang mellan hyllorna och svepte med det mest nödvändiga. Vissa varor gillar inte den typen av behandling. Nopp. Vissa varor vill bli behandlade med respekt. Bli nedlyft från hyllan med en mjuk vänlig hand. Speciellt tomatpuré på tub. Annars protesteras det. Bestämt. Varan blir inte ett dugg samarbetsvilliga. Märkte jag. Och min fot. Den är svullen och ond. Än.