Midsommar kom och gick

Vi hade ett lugnt midsommarfirande. Väldigt lugnt. Jag stickade mest. Ett par hann jag inte ens fota. Innan de hamnade på ena tonårsdotterns fötter. Så varmt och skönt hade vi det. På midsommar.

När raggisarna var klar infann det sig en tomhet. En tomhet jag inte upplevt förut. Det var bara att lägga upp nya maskor. Och börja om. Men lite besviken blev jag allt. På garnet. Trodde det skulle vara rosa lite här och där. Inte bara i en "klump".

Nu väntar stickorna på en ny omgång maskor. Så enlingen på bilden får en maka/make.

Ena tonårsdottern och pojkvän tog en tur för att titta på grabbarna på byn. Ja. Även pojkvännen skulle titta. På grabbarna. Jag ångrar lite att jag inte följde med. Och tittade på grabbarna. Tur ena tonårsdottern tog med kameran

Hur högt de hoppar vet jag inte. Men det är högt! Och dom är duktiga. Väldigt duktiga.

För att återgå till midsommar. Solen tittade faktiskt fram. Två minuter eller så.

Så pass att jag hann ut med kameran. För att föreviga blombuketten på bordet.

I dag skulle vi röja. På gården. Ta bort allt höggräs. Tyckte maken. Jag gruvade mig lite. För alla sorkar. Som bor i gräset. Eller rättare sagt i hål i marken. Jag tänkte nämligen så här. Om man helt plötsligt och utan förvarning börjar klippa och kratta runt deras bon borde de få panik. Panik att flytta. Snabbt. Och okontrollerat. Det borde i sin tur betyda stressade sorkar som irrar omkring. Runt mina fötter. Inte bra. Inte roligt. Alls. Det gick bra. Ett tag. Sedan kom dom. Sorkarna. Då gick jag. Då hade jag krattat klart.