Inte för att det gick fort. För det gjorde det inte. Alls. Det var väntan här och väntan där. Och lite väntan där emellan. När jag kom tillbaka till sjukhuset efter en och en halv timmes väntan hade hon precis åkt in på operation. Så det blev till att vänta några timmar till. Men som sagt. Nu är det klart. För den här gången. Nästa fredag gör jag om detta. Inte för att jag tyckte att det var den perfekta fredagsunderhållningen. För det var det ju inte. Nej. Utan för att ena tonårsdottern har en tvillingsyster med samma problem. Så. Nästa fredag har vi en till fot i paket. Men jag ska inte klaga. Det är inte jag som har foten i bandage. Det är inte jag som har skruvar och andra konstiga saker i foten. Jag behöver bara stå ut med att ha barn på operation. Nedsövda. Jag behöver bara vänta. Igen.
Hela dagen har jag väntat på att få passera denna dörr. Strax efter fyra på eftermiddagen fick jag gå. Nästan sex timmar senare. Sysselsättningsproblem? Jag? Inte ett dugg.
Jag ger er en blomma eller två som avslutning i dag. Vad det är? Inte en aning. Tyckte den var fin bara. Trevlig helg!
Många sockor har stickats i väntrum genom åren... ler... det får tiden att gå lite fortare och så får man lite ett annat fokus än bara oro och väntan... Det var ett tips till nästa vecka det.Hoppas att foten inte gör för ont...
SvaraRaderadet är åkerbärsblommor tror jag.
SvaraRadera