Målande helg

Jodå. Jag gjorde det igen. Jag hade alltså, som vanligt, inte lärt mig ett skit. Jag målade. Med en av mina döttrar. Den här gången var det visserligen en av tonårsdöttrarna. Men gick det bättre? Gnälldes det mindre? Skulle inte tro det! "Det är ju hur varm som helst", "öööö, det är ju myror här, jag HATAR myror!", " nu vill jag inte måla mer", "det är så tråkigt att måla att jag blir på dåligt humör" och "jag vill inte vara på dåligt humör så jag går in och lägger mig en stund". Kvar stod jag. Ensam. Med penseln i handen. Blev det klart i dag då? Inte en chans. Det tog slut på färg. I burken med det misshandlade locket alltså. Jag ville inte förstöra ett lock till. Det vill man ju inte. Alls. Så jag satte mig på altanen och läste en bok. I solen. Det var betydligt skönare och roligare än att måla. Men berätta inte för mina döttrar. För guds skull.

Tonårsdöttrarna och maken har varit ute på veduppdrag i helgen. Det veas (talspråk) lite här och där nu. Ingen vill frysa till vintern. Alla vill duscha i varmvatten. Den här gången var det en pojkvän som fick lite hjälp. Dom är duktiga att stapla, tonårsdöttrarna. Från morgon till kväll. 

I dag har dom mest tyckt synd om sig själv. Det var ont här och det var ont där. Men jag förstår dom. Det gör ont. Så in i bängen. Man använder muskler man inte trodde fanns. 

I morgon ska jag måla. Igen. Må det bli klart någon gång. Men en sak gör jag inte. Öppnar färgburken. Det får maken sköta.