Jag kan tillägga att blåmärket visar på dotterns goda förmåga att lyssna. Inte på omkringsläpandet av foten. Hur? Har man foten i högläge flyttar sig blåmärket nedåt. Det "rinner" ner. Från vart? Operationsområdet. Det vid lilltån. Hur det ser ut nedanför stortån går inte riktigt att se. Än. Det handbollsstora bandaget är lite i vägen. Kan man säga.
Herr Doktor ringde i dag för att höra hur det var med ena tonårsdottern. När han hörde att allt var bra blev han lite förvånad. Han hade trott att hon skulle ha väldigt ont tydligen. Men som sagt. Hon har gjort precis som hon blev tillsagd att göra. Och det verkar löna sig. Omgående.
Till ena tonårsdotterns stora glädje behöver hon inte åka till distriktssköterskan för att ta bort stygnen. Jag fick tillstånd av herr Doktor att göra det. Tralallala. Den som känner mig vet hur glad det gör mig. Att få fixigrejsa lite. Och pillidutta.
Nu blommar det nästan. I morgon. Då. Då blommar det. Tror jag.
Hur det går med planteringen? Jo tack. Så där. Bar ut ett lik till i dag. Men bara ett. Resten växer faktiskt. Än. Och jag gör vad jag kan för att para chiliblommorna. Så det kan bli småchilisar. Så småningom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar