söndag 22 maj 2011

Bilder, plantor och så lite spya

Tänk att man kan bli så glad av en bild. På en burk. Jag är inte speciellt mycket för retro. Eller vintage. Eller vad man nu kallar det. Det är jag inte. Men det finns vissa saker. Vissa saker som triggar igång någonting hos mig. Som den här bilden. På burken. Den fick mig att le.


Växande frön har fått mig att le. Förut. Nu är det knappt så jag reagerar. Det är mest en uppgiven reaktion. Lite grann "vi får väl se hur lång tid det tar innan de här också dör". 


Det växer, igen.


Från en dag till en annan ser man resultat.


Lika fort ser man resultat åt andra hållet. Jag hoppas verkligen jag slipper se detta igen. Verkligen. 

I dag är det söndag. Den har kunnat börja bättre. Dagen alltså. Klockan fem i morse blev jag väckt av telefonen. Eller jag blev inte väckt av telefonen. Jag blev väckt av hunden. Som ylade för att telefonen ringde. Äsch du vet. Hon som har lite konstiga saker för sig. Att yla när telefonen ringer är en sådan sak. Nåväl. Jag blev väckt. Tidigt. Väldigt tidigt. Och ombedd att hämta hem yngsta dottern. När telefonrösten sa att hon hade kräkts dog jag. Nej. Det gjorde jag ju inte. Men nästan. Jag och magsjukan går inte hand i hand kan man säga. Jag har problem med just den åkomman. Väldiga problem. Jag får psykisk magsjuka. Det är nog snäppet värre än den vanliga. Det tror jag. Jag mår illa. Väldigt illa. Slutar äta. Spritar. Allt! Hela tiden. Tar i saker med armbågarna. Prova öppna en liter mjölk med armbågarna. Det är svårt. Kan jag lova. Äter vitpepparkorn. Till frukost, lunch och middag. Suckar. Stönar. Tomsväljer. Tycker allmänt synd om mig själv. Om jag tycker synd om den som kräks? Faktiskt inte. Jag har fullt upp med mig själv. Jag mår ju illa!    

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar