tisdag 26 april 2011

Så där.

Äntligen vardag. Fast inte vardag på så sätt att jag jobbar. Nej, träningsvardag. Det är nu det gäller. Det är nu det är upp till bevis. Nu vill det till att vågen går min väg. Annars.....

Ena tonårsdottern klev upp tidigt i dag. Väldigt tidigt. Om du frågar mig. Hon skulle inte jobba. Nej då. Hon har påsklov hon också. Vad hon skulle göra? Åka timmerbil! Alla ungdomar kliver väl frivilligt upp före klockan sex en ledig dag för det?! Eller?? För att vara petig. Yngsta dottern pratar om att hon minsann ska kliva upp tidigt i morgon. Hon ska också åka timmerbil. Så det så. Gissa vem som får kliva upp och köra henne till lastbilen.

Eftersom tonårsdöttrarna har blivit myndiga döttrar hade vi en liten  middag här. Mor, bror, brors sambo och fasters minsting åt här.


Men alltså. Det här med faster. Varför låter det så surt? Som en riktig surtant. En gammal sur tant. Med glasögonen längs ner på nästippen. Smal som en skrika. Eländig helt enkelt. Varför låter ordet faster så? Moster. Moster däremot. Det låter runt. Snällt. Mjukt. Varmt. Luktar nybakta kanelbullar liksom. Moster har inga glasögon längst ner på näsan. Moster har bara en och annan fräken där. Inte är hon skriksmal heller. Rund och go. Och lagom gammal. Det är vad ordet moster är. Varför är det så?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar