Ryggläge

Det är jag och tjuren Ferdinand. Som hänger under ett träd alltså. Han under sin korkek och jag under en björk. Skillnader finns det. Massor. Det är nog bara hänget under ett träd vi har gemensamt. Om man inte gräver lite djupare. Då har vi kämparglöden och viljan gemensamt. Men just i dag är det hänget under trädet. Enbart. Jag la mig under en björk. På en träbänk. I lä. I solen. Det var så skönt.

Tills jag skulle kliva upp. Jo. Det var fortfarande skönt. Men jag kom inte upp. Alls. Upprepade alltså missen jag gjorde i fjol. La mig på rygg på en träbänk. Det ska jag inte göra. Jag kommer inte upp. Utan hjälp. Men att leka skalbagge på rygg ska inte underskattas. Det är spännande. Man vet aldrig hur det slutar. Får man hjälp? Blir man kvar? Rasar man i backen? Du ser. Alternativen är många. Jag fick hjälp. Jag kom upp. Även denna gång. Förhoppningsvis har jag lärt mig läxan. Förhoppningsvis.

Det fortsätter växa inne. Helt sjukt men så är det. Kanske käre morbror hade rätt. Ingen direktsol innan vanliga blad växt fram. Sa han. Jag kanske var för snabb med det. Eller så var det för kallt. Eller så var det bara otur. Eller så var det för tidigt. Eller så pratade jag inte tillräckligt snällt med groddarna. Eller så berodde det på något helt annat. Skit samma faktiskt. Det växer nu. Och blommar. 

Vad det blir? Inte en aning. Paprika eller chili. Kanske.