Vårbruk

Den här tiden på året är det många som fokuserar på våren. Värmen. Ljuset. Vi som eldar med ved fokuserar på nästa vinter. Jodå. Så är det. Det måste man göra. Om man inte vill frysa. Om man fnular med veden själv. Vi brukar köpa färdig ved. Brukar. Det ska vi inte göra i år. I år ska vi fnula med veden själva. Vi har gjort det någon gång förut. Så det är inte första gången. Bara så du vet.

När det börjar se tomt ut i vedboden är det dags att börja. Vi började i dag. Vi. Maken, ena tonårsdottern, pojkvännen, andra tonårsdottern och jag. Med tanke på mina halvtrasiga armar var jag mest ett moraliskt stöd. Men vilket stöd sedan. Var nog länge sedan ett stöd var så engagerat. Så på liksom. Skämt och sido. Några vedträn lyckades jag nog flytta på. Några.

Annars letade jag mest saker att fota. Tror å det bestämdaste att träning och åter träning är det som gäller. Om man vill bli hyfsad i alla fall. Sedan är det nog bara att gå en fotokurs. Det ska jag nog göra. Tror jag. Kanske.

Näste stock till rakning.

Ååååå, vad jag längtar nu. Så sjukt mycket. Så mycket att det inte går att sätta ord på det. Hur nu det är möjligt. Att jag blir stum menar jag. Kommer det ett återbud igen tror jag det kommer rulla en och annan tår på min kind. Det tror jag faktiskt. En stor en!
En anna sak som kommer hända i morgon är att en av mina supportnissar ska ringa. För att kolla så allt har fungerat. Igen. Det är då jag tänker släppa bomben. Bomben i form av kompensationskravet. Vad är realistiskt att begära? Jag menar. Vi har haft problem i snart två år. Två år! Vad kan det vara värt? Att ha betalat för en tjänst som inte fungerat som den ska. Finns det någon annan som är så korkad som jag? Oavsett. Jag ska kompenseras. Big time. Så det så!