Barndomsminnen

Att åka till fjällen är som att åka bakåt i tiden. Många år bakåt. Nästan otäckt många år bakåt. Sådär en 30-35 år. Det är otäckt många. Kan man tycka. Men jag har lärt mig att tänka om. Att uppskatta varje år. Att fira varje födelsedag. Rejält. Ett år till. Ett år till som jag har fått lära mig nya saker och umgåtts med nära och kära. Verkar vuxet att tänka så. Kanske. Men jag tänker så. Har faktiskt tänkt så sedan min far dog för drygt tio år sedan. Han dog alldeles för ung. Alldeles för fort. Bara så där tvärt. Där någonstans lärde jag mig att uppskatta livet.
Men nu var det ju det här med fjällen. Och en liten tidsresa. Bakåt i tiden.

Den lilla röda stugan på bilden är full av minnen. Härbret. Eller som jag alltid sagt - häbbret. Vi hyrde det. Mormor, morfar, pappa, mamma, brorsan och jag. Jodå. Det gick att knöla in sex personer där. Genom dörren som var så låg att de flesta slog huvudet minst två gånger per vistelse. Vi bodde där. I tio dagar! Med toaletten i huset bredvid. Duscha fick vi göra i källaren. Också det i huset bredvid. Där hyrde folk rum. I stora huset alltså. Så man delade dusch och toalett med minst fem familjer till. Ingen klagade. Ingen tyckte det var jobbigt. Man delade kök, kyl och skafferi också. När man hyrde rum i stora huset. Tv-rummet fick även vi från häbbret vara med och dela. Till oss barns stora förtret. Det var nästan alltid hockey på tv:n. Vi barn hade inte mycket att säga till om. Vad det gällde tv:n. Heller. Det var de vuxna som regerade. Riktigt så är det nog inte i dag. I dag måste barnen få se Bollibompa. Oavsett om de vill eller inte.

Det kom folk ända från Oxelösund. Till den lilla byn mellan fjälltopparna. Det var stort. Jösses vad jag tyckte de hade rest långt. Var djupt förundrad över att de åkte hela vägen på en dag och inte två.
Vi var ett gäng barn som lärde känna varandra under påsklovsveckan. Som träffades år efter år. Och hade hur roligt som helst. Det finns bland annat en, i dag, företagsman från en lite större stad inte helt nära oss som upplevde sin första fylla i den lilla byn. Vi övriga fascinerades över hans mod. Jodå. Du läste rätt. Vi fascinerades över hans mod. Modet att prova både snus och alkohol. Samtidigt. Samtidigt var vi avundsjuka. Sjukt avundsjuka. På att han hade så cool pappa. En pappa som bjöd sin son på både snus och sprit. Pappan visste nog vad han gjorde. Väldigt väl. Skulle jag tro. Resultatet lät inte vänta på sig.

   

Bilden är lånad här

Jäklar vad grabben spydde. Resten av den kvällen. Det var nästan så han var grön i ansiktet dagen efter också. Pappan hade säkert räknat ut det hela. I dag skulle den pappan nog bli lynchad. För att han fyllde sin son. Med sprit och snus. Sonen var kanske 14-15 år. Då.

Annat är det i dag. När man åker till fjälls. Det ska vara de senaste kläderna. Att komma dragandes med fjolårets vinterkläder är ett säkert tecken på dålig stil. Att man inte hänger med. Sedan måste man åka till rätt ställe. Det går inte att åka till någon liten by utan afterski och nattöppna krogar. Att bo där det är tyst. Där man kan höra vinden i träden är så fel. Nej. Mitt i smeten ska man bo. Med ski-in och ski-out. Mitt i backen helst. Att bo utan egen toalett och dusch är helt absurt. Det accepteras inte! Minst en tv i varje rum ska det vara. Diskmaskin. Tvättmaskin. Dvd. Bastu. Det är många saker som är ett måste. Ett måste för att vistelsen ska räknas som lyckad. Vi i vår familj är nog inget undantag. Vi har också krav. På vad vi vill ha för att semestern ska ses som lyckad. På en punkt ger vi oss aldrig. Oavsett hur ute vi är. Det ska vara tyst och lugnt. Vi bryr oss inte om huruvida vi har årets vinterkläder. För oss är det viktigare att vi inte fryser när vi är ute. Att kläderna är funktionella. Resans mål är solklart! Att få tid tillsammans. Hela familjen. Att hämta kraft. Att samla minnen. Gemensamma minnen. 

Vem vet. Kanske finns byn kvar. Om otäckt många år. Kanske åker våra barn dit på semester. Kanske framkallar den minnen hos dom. Trevliga och varma minnen. Om vår fjällvistelse. Om året när vi nästan inte kom fram.