Oskarp engelska

Svårt. Svårt att hålla fokus när internetuppkopplingen konstant strular. Jag blir nästintill galen numer när det händer. Borde rycka på axlarna bara men det går inte. Inte när det strular så här ofta. Jodå. Du läste rätt. Internetuppkopplingen har strulat. IGEN! Visserligen bara över dagen. Men ändå. Jag betalar så vitt jag vet för uppkoppling dygnet runt. Men. Jag kan ha fel. Det är inte vanligt. Det vet jag. Att jag har fel alltså. Haha. Ödmjuk som vanligt. Ärligt talat har jag nog fel minst tio gånger per dag. Fler gånger om du frågar yngsta dottern.

Har börjat med dessa förbaskade droppar igen. Även där har jag svårt att hålla fokus. Tydligen. Men det är läckert med den tokblåa bakgrunden mot det klara vattnet. Tycker jag.

Fick telefonsamtal via skype i går. Myndige sonen. Men han började samtalet med att "vi är inte ensam". Eftersom jag redan hade listat ut att en flickvän fanns i hans liv förstod jag omgående att det var hon som var den utöver oss två. Så långt var allt bra. Sen kom det. Det som jag inte kände mig riktigt bekväm med. "Hur har du det med engelskan mor?". Hur jag har det med engelskan? Jo tack, bra. Så länge jag slipper prata det. Riktigt bra! Nu kom jag inte undan så lätt. Det skulle minsann pratas. Engelska. Bara så där. På en vardagskväll. Jomenvisstserruatt det gör vi. Hur kan det komma sig att man genast börjar fundera på hur det kommer låta. Om man säger rätt. Hur det här med grammatiken var. Man vill ju inte säga "jag om dricka tycker inte", typ. Fast på engelska då. Men jag tror att om man slutade fundera och bara pratade skulle det gå alldeles strålande. Eller strålande och strålande. Men man skulle säkert göra ett bättre intryck. Bättre än att genant fnissa fram "yes" och mumla något obegripligt på rejäl svengelska. "Maj najm is ÄlgEva and (uttalat som fågeln and) aj lajk to fishka". Du hör ju själv! Man skämmer ju ut sig. Och det var precis det jag gjorde. Big time! Oj, oj, oj. Sorry myndige sonen. Ska försöka skärpa mig nästa gång. Jag lovar. Nästan.