Nu är det gjort. Väntan och längtan är över. Jag ger er bilden. Jag ger er möjligheten att sucka, mumla, rycka på axlarna eller jubla. Ni som jublar jublar ikapp med mig och yngsta dottern.
måndag 14 mars 2011
Jippiiiiieeee!
Tänk att tanten blev som ett litet barn. Bara så där. För några droppars skull. Halvfjantigt? Jodå. Bryr jag mig? Icke ett skvatt!
Nu är det gjort. Väntan och längtan är över. Jag ger er bilden. Jag ger er möjligheten att sucka, mumla, rycka på axlarna eller jubla. Ni som jublar jublar ikapp med mig och yngsta dottern.
Borde ha vänt på bilden. Men det gjorde jag inte. Foten är till vänster, utanför bild. Alltså är knät till höger, också det utanför bild. Det finns en anledning att dropparna är fyra till antalet. En droppe för varje barn. Myndige sonen fick den största droppen, tonårsdöttrarna de i mitten och yngsta dottern fick således den minsta. Varför just droppar? Liv. Naturligtvis. För mig symboliserar vatten liv. Mina barn gör mitt liv. Jag gav mina barn liv. Filosofiskt så det förslår. Hur som helst. Jag är sjukt nöjd!
Nu är det gjort. Väntan och längtan är över. Jag ger er bilden. Jag ger er möjligheten att sucka, mumla, rycka på axlarna eller jubla. Ni som jublar jublar ikapp med mig och yngsta dottern.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Härligt! Förstår mycket väl att dina droppar symboliserar liv, både konkret och filosofiskt. Mina, om jag hade samma tanke skulle också bli fyra till antalet med skillnaden att de båda stora dropparna skulle få bli om inte identiska så lika i storlek. Jag låter, än så länge, bristningarna på magen får vara den enda permanenta kroppssmyckningen ;-)
SvaraRaderaFörstår att du är nöjd!
Jahaja, du är en sån du oxå :-D
SvaraRaderaFör min del är det de två mellandropparna som är lika i storlek. Enligt dna ska de vara identiska men det är dom INTE! Inte mina droppar heller;-)
Ska bli spännande att se hur skuggningen blir, ser inte riktigt klokt ut just nu med det mörkröda.