En helt vanlig dag

Jag gick på en promenad i går. Längs samma väg som jag och ena kollegan gick för ett tag sedan. Längs vägen som vi åt ett mellanmål. Jag kan säga så här: Den miljövänliga förpackningen fanns kvar. Inte med samma färg. Men den fanns kvar.

Men nog önskar man att något djur hade kunnat förbarma sig och ätit upp den. Förpackningen alltså. Älgar tycker om banan. Det vet jag. En älg hade gott och väl kunnat mumsat i sig skalet. Tycker jag.

Hade snabbesök i dag. Av en bäbis. Som tyckte vedbacken var ett alldeles underbart ställe.

Jag vårstädar. När jag inte är på gymmet, jobbet eller i bilen. Pillren jag fick av homeopaten är inte att leka med. På fullaste allvar. Jag är pigg. Tokpigg! Vaknar före sju på morgonen. Jag. Som helst sover tills morgon gått över till förmiddag. Före sju! Man hinner med mycket. När man vaknar tidigt. Dagen blir liksom lång. Onödigt lång. Långtråkigt lång. Så jag vårstädar. Dammsuger soffan, torkar lister, putsar glasskåp, tvättar, plockar, dammtorkar, dammsuger golv, fixar ordningen i skåpen, dammtorkar, diskar glas, dammsuger, tvättar, putsar speglar, dammsuger och så fortsätter det. I det oändliga. 

Pälshögen i familjen släpper hår. Mycket hår. Hon borde vara dubbelt så stor som hon är, hon Äsch. Med tanke på hur mycket hår som rasar av henne. Hår, hår, hår och åter hår. Överallt. Hela tiden.

Det är vår!