.....skulle man kunna önska sig. Jag fick takdropp i dag. Oönskat. Fast inte från taket. Från näsan. Bara så där. Pang bom liksom. Jag som skulle börja träna på gym i dag. Det går ju inte. Man ska inte träna när man är sjuk. Eller jätteförkyld. Så jag promenerar i dag igen. Tråkigt.
Jag och maken åkte till en lite mindre stad ganska nära oss i dag. Det var då jag fick takdroppet. I bilen. På vägen till den lite mindre staden var det renar på vägen. Många renar. Överallt. Jag hade inte med mig kameran. Det har jag haft de senaste gångerna jag åkt den vägen. Det har jag. Men inte i dag alltså. Jag hade med mig mobilen. Den var lite seg. En aning. Väldigt seg faktiskt. Så seg som den aldrig varit förut. Den brukar ta bra bilder. Det brukar den. Men inte i dag.
Ser du renflocken bland träden?
Lite bättre skärpa blev det på den här bilden men. Tänk så mycket roligare det hade varit med skärpa. Då hade man nästan kunnat räkna hårstråna på renen närmast kameran.
Bara som bevis. Det går att ta ganska bra bilder med mobilen. Det här kortet är taget från skotern. Under färd.
Jag äter vidare. Utan vidare. Tuggar och smaskar. Söker en smak. En smakupplevelse jag inte hittar i några skåp här hemma. Jag håller på att bli tokig. Jag håller på att bli rund. Rund som en julgris. Snart har jag inte ens några skrattrynkor kvar. Snart är jag slät som en barnrumpa i ansiktet. Men rökfri! Helt rökfri. Och nikotinfri. Så det så. Trots ätandet. Trots sökandet. Så går det bra. Oförskämt bra. Men jag vill sluta leta nu. Hur gör man då? Att promenera hjälper inte. Jag letar före och efter promenaden. Tuggar och smaskar.
I dag köpte jag upp icas fruktavdelning. Och nötförråd. Jag försöker verkligen att inte bara äta fett och socker. Men det är svårt. När man letar. Då är man sugen på lite av varje. Tror man. Tills man tagit en tugga eller två. Då vill man ha något annat. Så då tar man sig en tugga eller två från det andra. Sen tar man något annat.
Du är söt med utslätade skrattrynkor tycker jag. Eller också kan du säga att du klarat inflationen. Jag skulle kanske gjort verklighet av att jag sa åt H att jag kunde ta några muffins till jobbet.Dom såg så goda ut,vit choklad och svarta vinbär......
SvaraRaderaMan får trösta sig med att det går att gå ner kilona några månader efter att man blivit rökfri.
SvaraRaderaDet ska finnas tabletter också (svindyra) som minskar begäret (av cigaretter alltså, småätandet vet jag inte hur de påverkar ;) )
Kollegan är alltid lika snäll. Guld värd är du!
SvaraRaderaIngrid har som vanligt kloka ord att komma med. Tabletterna tror jag inte jag vill ha. Då försvinner ju vinsten med att inte röka. Fast det kanske den gör ändå. Jag verkar ju äta upp den nu :-)
Da forsvinner ju vinsten med att inte roka? Horrududu, jag har tagit mina tabletter i nastan tva manader nu och tycker nog att jag vunnit en hel massa pa det. Inklusive i sparade pengar. Visste du att det inte ar nikotinet som ar skadligt? Det visste inte jag forut. Jag tog 40 tabletter om dagen i borjan, men har nu kommit ner till 20. De hjalper verkligen till att hantera suget och det blir ingen skapatande. A andra sidan har vi ju lite olika kroppskonstitution du och jag. Sa lange inte benen borjar bagna pa dig som nar du vantade tjejerna ar det nog ingen storre fara pa taket for din del... =)
SvaraRaderaArgbiggan hugger! Det gillar jag. Men tabletter vill jag inte köpa. Med tanke på hur lite jag rökte på slutet så skulle verkligen vinsten, pengarna, gå förlorade om jag köpte tabletter. Tror jag hittat anledningen till skåpätandet. Har en metall/blodsmak i munnen, dygnet runt. Har haft så i en vecka. Så länge jag äter smakar det något annat och betydligt trevligare.
SvaraRaderaBenen bågnar inte än. Jag sätter in en bild när de börjar krokna. ;)