Det blev fint väder. Väldigt fint väder. Men eftersom jag har ett av dom bättre jobben man kan ha var vi ute en timme. Vi hann uppleva solen en stund innan den försvann bakom berget. Underbart!
En lugn kväll i soffan? Som jag gjort mig så förtjänt av. Jag som tränat på morgonen. Humpft. Skulle inte tro det. Svärmor ringde på eftermiddagen och ville komma upp hit och gå på bingo. Då ställer vi upp. Jag och maken. Naturligtvis. Så mjuka soffan byttes ut mot en hård stol i trä. Tv-tittande byttes ut mot sifferletande. Och ja, jag lyckades vinna en liten slant också. En liten. Men svärfar, han vann han. Större slantar än mig. Mycket större. Eller större. Fler. Många fler. Jag tycker faktiskt det är makens tur att vinna nu. Det tycker jag. Helt klart.
I morgon är det fredag. Veckans sista arbetsdag. Om man inte har ett helgjobb. Här blir det ungdomsgård i helgen. Tonårsdöttrarna har två kompisar som ska sova här. Hela helgen. Finns risk för terrorattacker av yngsta dottern. Det är inte lätt att vara liten. Och tycka att man är stor. Stora medlingshumöret ligger på laddning. Kan bara hoppas att inte batteriet är utslitet.
Om sex dagar har jag varit rökfi i en månad. Bra jobbat av mig! Fast det har inte varit speciellt mycket jobb. Det enda jobbet har väl varit att tugga och svälja allt jag stoppat i mig. Nu ändrar jobbet karaktär. Nu jobbas extrakilona jag tuggat till mig bort. Å, fy så jobbigt det kan vara. Nära-döden-upplevelserna har bytt av varandra bitvis. i dag trodde jag larmet skulle gå. Larmet på pulsmätaren. För naturligtvis finns det en sån på crosstrainern. Jag brukar göra vad jag kan för att inte hålla så hårt i handtagen. För att slippa pulsmätaren liksom. Men i dag var det väldigt jobbigt. Tokjobbigt faktiskt. Vettekatten om jag ska köra intervallträning nästa gång. Jag kanske ska nöja mig med att försöka utöka tiden. Det tror jag skulle vara bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar