Yngsta dottern har med sig en kompis hem i dag. Tänk så påhittiga dom är. Barnen. Om en annan hade hälften av deras fantasi och påhittighet skulle man inte ha tråkigt en minut. Det tror inte jag. I alla fall.
Från symaskinssömnad till marsmallowgrillning verkar steget yttepyttelitet. Om man är lika gammal som yngsta dottern. Vad dom gjort däremellan vet jag inte. Ska jag vara riktigt ärlig vet jag inte om jag vill veta heller.
Jodå. Grillningen skedde med grillpinnar över ett stearinljus. I köket.
Fredag! Men tro inte att träningen uteblir. Det är planerat att jag och maken ska träna när han kommer hem från jobbet. Men jag vet inte jag. Just nu känner jag mig inte speciellt laddad. Skulle maken komma hem och lägga fram ett förslag om träning i morgon istället tror jag inte jag tvekar så länge. Max en halv sekund. Sedan har jag bestämt mig. För träning i morgon. Latmasken är på väg att få ett stadigt tag i mig. Usch! Å inte kan jag skylla på träningsvärk heller. Fortfarande inte. Borde säkert vara glad att den uteblivit. Men som jag sagt tidigare. Det känns som jag inte tagit i. Som jag fuskat. Men förhoppningsvis visar det sig på byxorna. Sedan. Att passformen blir lite bättre. Att det blir lite lättare med andningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar