Matlagning, kyla, värme, familj och lite kaffekokande

Det är helt otroligt. Helt makalöst faktiskt. Fast inte speciellt unikt. Och inte speciellt förvånande heller. Att köket kan tömmas på folk så fort alltså. Så fort att man inte hinner uppfatta vad det var som hände. Utan plötsligt står man där själv.
Hela dagen har köket innehållit allt från två till fem personer. Konstant. Oavsett. I sju timmar. Oavbrutet. Ända tills det var dags att börja med maten. Swosch. Helt tomt! Inte en själ så långt ögat nådde. Kvar stod jag. Ensam och övergiven. Med matlagningen.
De som känner mig vet att jag lagade maten själv. Att jag inte sa så mycket som "pip" till övriga familjemedlemmar. Utan bara borrade ner huvudet. Fokuserade. På pärskalande, grönsaksskärande, kycklingstekande, såsfixande, lökhackande och diverse stekning. Plockade fram tallrikar, bestick och glas. Vrålade "MAT"!! Sen kom urladdningen. Frågan varför det blir så tomt i köket så fort det ska lagas mat? Varför alla drar? Varför man inte känner lukten av mat? Medans den tillagas alltså. När det börjar bli klart, då känner alla lukten. Konstigt nog. Varför man inte vill hjälpa till? Där började jag få dåligt samvete. Precis där. Försökte släta över det hela med att lite sällskap under själva matlagandet skulle vara trevligt. Att man inte alls behövde hjälpa till. Hur pass korkad är jag? Va? Enormt! Varför ska jag ha dåligt samvete? Hmpft.

Kylan drog in över oss igen. Tråkigt, tråkigare och jättetrist. Termometern visade på -30,4 i morse. Det är kallt. Men inne har det varit varm. Så det så.

Jag har en underbar familj. Jo, jag har det. Och  jag tycker det. Alla dagar i veckan. Det betyder inte att jag alltid älskar det dom gör. Men jag älskar alltid dom. Trots det jag skrev längre upp. Eller kanske är det tack vare det. Också. För så är det ju. Det är ju alla små detaljer tillsammans som gör en människa så underbar. Och med en relativt stor familj har man många underbara människor runt sig. Mest hela tiden. Utom när man lagar mat.

Jag fick den här tavlan i julklapp år 2009. Tänk vad några textrader kan göra med ett mammahjärta. Tavlan hänger i köket. Just det. Köket.

Om jag drack kaffe skulle det se ut så här. Alla gånger. Alla dagar. Det ser gott ut. Riktigt gott. Som choklad. Varm choklad. Maken fick en kaffemaskin i julklapp av barnen. Det går att göra lite olika kaffevarianter i den. Fast man kan göra varm choklad också. Så det så!